Mammas bullar går i arv...

Ibland känns det som nutidsvärldens jakt på nya smaksensationer och (mat)kickar får oss att bli fartblinda och till och med tappa bort det som en gång gav oss sådan tillfredställelse och som vi knappt kunde leva utan.
I dagens värld när allt ska masstillverkas och göras så lätt för oss stressade människor tar de artificiella tillsatserna alltmer överhanden i allt som vi stoppar i oss.

När jag idag tillsammans med min familj firade min syster och min systerdotters födelsedagar blev jag rent av salig över hur genuint och gammeldags en bulle kan smaka.

Det är nu inte den lyxiga världsmästarbagarbullen med allt möjligt gucka i jag menar utan den alldeles vanliga kanelbullen som jag är uppvuxen med, mammas bullar!

Men nu var det inte min mamma som bakat bullen, inte ens min syster utan min systerdotter.

Jag blir tårögd av tacksamhet över att denna dyrbara färdighet har slagit rot och gått i arv. Hur gammal min famlijs bullbakstradition är vet jag inte, min mormors bullar kommer jag inte ihåg då jag var fyra år när hon dog.

Mina bullminnen består av att min syster och jag fick lära oss att baka mammas bullar som de ska bakas enligt mamma.

Jag blev aldrig särskilt lyckosam i vårt hembageri men min syster däremot var desto mer framgångsrik och har lyckats så bra med bullbakstradition att hon lyckats föra den vidare till min systerdotter som numera bakar bullar som smakar som mammas bullar.
All kredd till min syster alltså och viken sinkadus, jag som varken har dotter eller son att föra över traditionen till.

Ja om jag ska vara helt ärlig så tycker jag nästan att min systers bullar var ännu godare än mammas så under min uppväxt tog min syster över bullbaket där hemma.
Jag vet inte vad hon gjorde med dem men de var mustigare och smakade alltid så mumsigt och det gör nu alltså systerdotterns bullar också.

Min syster hade också dagen till ära fiffat i ordning en alldeles förträffligt smarrig tårta till vår tårtkräsna skara. Ja hur galet det än kan framstå så är ingen i min familj precis tokig i tårta.

Hur tjusig eller liten tårta som än tillverkas så blir merparten kvar på tårtfatet, men den marängdröm av lemoncurd, passionsfrukt och hallon som min syster serverade gick åt precis som de av min syster smörbakade chocolate-chip-kakorna.

Kram och all heder till söstra min och hennes dotter!
P.S
…och syster som lite modest säger. ´Jag lyckas sällan med mina bakverk!´
…och så här i ba(c)kspegeln så var det kanske lika bra att jag inte blev kursetta i vårt hembageri.
Tänk er hur jag hade sett ut i dag med mitt redan väl tilltagna jag!