Eldkvarn...

Man kan inte beskylla Plura för att spendera gaget på scenkläder, t-tröjan är sladdrig och stor i urringningen som om den hängt med några år, kanske innan han deffade ner sig tom.

Så där helt plötsligt och oväntat stod de bara där en dag, Plura och Eldkvarn, som en överraskning, en exklusiv söndagspresent till oss på ön.
För mig finns ingen sommar utan Eldkvarn. Skärgårdsväder, vinden som blåser från alla håll, vart man än vänder finns ingen lä att finna, ljumma nätter med vänner långt in på småtimmarna och så ”Ett hus på stranden” som ljuder ur högtalarna rakt ut i mörkret.
Jag trodde knappt att det var sant när en vän bara några dagar innan, sent en natt utbrast. Hörrni Eldkvarn kommer hit på en gratisspelning nästa vecka!
Va!? När? Var? Jag tappade fullständigt konceptet, första punkten morgonen därpå var att ta reda på alla detaljer, det var rent ut sagt förenat med dödsstraff om man missade detta tillfälle.
Så söndageftermiddag kom han, Plura Jonsson, gående på bygatan i godan ro bland alla andra turisterna, något gråare och tunnare än jag mindes honom, men igenkänningsfaktorn, smäcken satt där den skulle.

Eldkvarn var rebellen i min annars alldeles för välstrukturerade ungdomstid med knutblusar, sidenkjolar och tvåfingerhållning om vinglasfoten med tillhörande skålordning och etikettsnickningar.
Emellanåt gav man fan i allt och sprängde fördämningarna med att skrålsjunga Eldkvarns rocklyrik med känslor som kändes i hjärtat. Vi var nästan vuxna och halsande och sprutande flasköl över varandra, så var det då på 80talet, sen föll det liksom ur och livet blev för allvarligt, Eldkvarn var inte längre comme il faut.
Men nu många år senare när jag insett att även om livet är allvarligt behöver inte jag vara så allvarlig, nu är jag tillbaka där det började och ger inte Plura upp så varför skulle jag ge upp Plura och Eldkvarn?

Nu sitter du som en fjäril i natten och pratar som vi gjorde förr.

Allt det där om att vara på väg någonstans när man är tillbaks där allt började.

Ur Kärlekens tunga

Regnet hängde i luften och jag var lite nervös att det hela skulle bli inställt men vi hade tur. Publiken denna söndag eftermiddag var något äldre och lugnare än de stekare som normalt brukar head-banga på bryggan under after sail. Många bybor som jag sällan ser på bryggan var nere i samma syfte som jag, det hela var som en stor fest, fantastiskt.
I jämförelse med andra after sail cover band som vi är så vana vid på bryggan stod Eldkvarn proffsiga och drog elegant gamla och nya originallåtar med sound som ingen kan ta fel på.
Med en självsäkerhet som bara band som Stones och Eldkvarn med nästan 40 år i ryggen kan leverera kändes det hela lite overkligt. Jag var tvungen att le fånigt flera gånger där jag stod på bryggan och lyssnade, tänk bara en sådan sak att vi inte behövde åka för att se och höra dem, de kom till oss! Det är stort.
För mig som lever och andas Eldkvarn under somrarna, tror ingen av mina vänner har undgått en och annan timme med låtar som Alice, Ta min hand, Kärlekens tunga och senare Svart blogg här ute, kändes det som Eldkvarn stod och spelade hemma hos mig på min gård.
Tack Eldkvarn för att ni fortfarande tänder hopp i mitt hjärta!
Jag vill också tacka Jens på Seglarn som är en sådan pärla, jag har nämligen hört att det var han som ordnade det hela. Gud är god, Jens är god!

Plura var inte mycket för small talk mellan låtarna däremot fordrande när det gällde att sjunga med. Här 3:ans spårvagn!

..och jag vill inte vara sämre än Plura så klart , här kämpar jag för att få igång allsång. Missa inte fansen som sjunger Kärlekens tunga....videon är rätt kass men musiken håller rätt bra.

Rockfan 1

Rockfan 2