När man blir akterseglad i både religions- naturvetenskapsfrågor i TP av en klurig kille som inte ens börjat femman, när ens enda chans att hinna ikapp med tårtbitarna är att träffa rätt på 50-50%iga ja och nej frågor börjar självförtroendet svikta hos både pappan och undertecknad. Vi övervägde att byta till de gula korten och låta femteklassaren ta de blå.
Hur smarta är ungarna nuförtiden egentligen? Står man inte en chans längre, behöver man börja fundera på att läsa in gymnasiet igen och göra om körkortprovet?
Men när jag sedan skrattar åt mina paralleller i associationsförmåga hos den blivande femteklassaren och min hund, även om min hunds associations och intelligensnivå inte på något sätt ska jämföras med femteklassaren infinner sig i alla fall mitt inre lugn igen, jag är by default, dvs pga min ålder smartare är en femteklassare och jag kanske kan slappna av åtminstone något år till.
När jag precis har börjat tycka att hon, min hund alltså verkar fatta allt jag säger och att jag kan prata till henne som till vilken intelligent individ som helst och sen vänta på något klokt gensvar gör hon något urkorkat som får mig att inse att allt hon tycks ha lärt sig verkar vara lyckliga och högst slumpmässiga sammanträffanden, att hon hittade rätt och agerade klokt just i rätt stund bara var tur.
Fråga till mig: Är rödflugsvamp giftigare än murklan?
Femteklassaren: Förutom nej måste du svara på allt annat också! Ehrm...
Fråga till femteklassaren: Vilken livsfarlig sjukdom sprids av myggor?
Femteklassaren: Cancer!
Sen kom han fram till att det måste vara mygginfluensa! Inte så dåligt om man inte har hört ordet malaria förr, som även om det är en parasitsjukdom ger influensaliknande sympton. Om det var snygg slutledningsförmåga eller ett lyckligt sammanträffande vet jag inte.
För hur bra associationsförmåga de än har, femteklassare alltså, att lyssna tolka och förstå tillsammans med kunskap, kan den bara sträcka sig till den kunskap de hunnit hämta in under sina 10år och det inte kan ersätta livslärdomar och erfarenhet hos vuxna som t.ex att göra en snabb analys och agera med ett smart utspel.
Vi skrattade gott åt mycket och jag insåg igen att hur charmig Macaulay Culkin än var,att bakom alla ”Ensam hemma” filmerna som den supersmarta lilla grabben så var det en vuxen människa som tänkt ut intrigen.
Glädjen kände inga gränser när sedan femteklassaren får tårtbitsfrågan: Vad hette Morrisseys band innan han började göra soloalbum. Haha…omöjlig fråga för en som är född sent 90tal.
Sen slutade vi att spela, så dåliga förlorare var vi….
Så här vid läggdags har jag svalt TP-förtreten och känner jag mig trygg med framtiden, att det är den smarta generationen som ska ta över efter oss.
P.S Jag kan ju inte heller låta bli att känna omåttlig stolthet över att jag är släkt med denne supersmarta femteklassare.
0 comments:
Skicka en kommentar