När man blir akterseglad i både religions- naturvetenskapsfrågor i TP av en klurig kille som inte ens börjat femman, när ens enda chans att hinna ikapp med tårtbitarna är att träffa rätt på 50-50%iga ja och nej frågor börjar självförtroendet svikta hos både pappan och undertecknad. Vi övervägde att byta till de gula korten och låta femteklassaren ta de blå.
Hur smarta är ungarna nuförtiden egentligen? Står man inte en chans längre, behöver man börja fundera på att läsa in gymnasiet igen och göra om körkortprovet?
Men när jag sedan skrattar åt mina paralleller i associationsförmåga hos den blivande femteklassaren och min hund, även om min hunds associations och intelligensnivå inte på något sätt ska jämföras med femteklassaren infinner sig i alla fall mitt inre lugn igen, jag är by default, dvs pga min ålder smartare är en femteklassare och jag kanske kan slappna av åtminstone något år till.
När jag precis har börjat tycka att hon, min hund alltså verkar fatta allt jag säger och att jag kan prata till henne som till vilken intelligent individ som helst och sen vänta på något klokt gensvar gör hon något urkorkat som får mig att inse att allt hon tycks ha lärt sig verkar vara lyckliga och högst slumpmässiga sammanträffanden, att hon hittade rätt och agerade klokt just i rätt stund bara var tur.
Fråga till mig: Är rödflugsvamp giftigare än murklan?
Femteklassaren: Förutom nej måste du svara på allt annat också! Ehrm...
Fråga till femteklassaren: Vilken livsfarlig sjukdom sprids av myggor?
Femteklassaren: Cancer!
Sen kom han fram till att det måste vara mygginfluensa! Inte så dåligt om man inte har hört ordet malaria förr, som även om det är en parasitsjukdom ger influensaliknande sympton. Om det var snygg slutledningsförmåga eller ett lyckligt sammanträffande vet jag inte.
För hur bra associationsförmåga de än har, femteklassare alltså, att lyssna tolka och förstå tillsammans med kunskap, kan den bara sträcka sig till den kunskap de hunnit hämta in under sina 10år och det inte kan ersätta livslärdomar och erfarenhet hos vuxna som t.ex att göra en snabb analys och agera med ett smart utspel.
Vi skrattade gott åt mycket och jag insåg igen att hur charmig Macaulay Culkin än var,att bakom alla ”Ensam hemma” filmerna som den supersmarta lilla grabben så var det en vuxen människa som tänkt ut intrigen.
Glädjen kände inga gränser när sedan femteklassaren får tårtbitsfrågan: Vad hette Morrisseys band innan han började göra soloalbum. Haha…omöjlig fråga för en som är född sent 90tal.
Sen slutade vi att spela, så dåliga förlorare var vi….
Så här vid läggdags har jag svalt TP-förtreten och känner jag mig trygg med framtiden, att det är den smarta generationen som ska ta över efter oss.
P.S Jag kan ju inte heller låta bli att känna omåttlig stolthet över att jag är släkt med denne supersmarta femteklassare.
En microsekund till besinning!
Kom nu så kollar vi om de har fest därinne!
Tjeeena fena, tira Elvira! Med bodygard vid sin sida. Red kom: Farlig sport det här!
Är jag svensk eller finne, kommer inte i håg?
Ibland så slår det mig, landar som en pisksnärt över kinderna, svenskheten eller är det konventionen eller? För finskt är det ju inte eller? Äh what ever låt oss kalla det rätt och slätt samhällets autonoma nervsystem?
Jag borde ha vetat bättre när jag slängde det glödgande bouleklotet på bordet igår, men det gjorde jag inte. Pojkarna som skulle ha varit mottagare fnittrade bara lite förtjust över den nyss avklarade tvinspelningen.
Runt omkring satt en samlad intellektuell skara som högg som kobror på min fråga ” ok, vad har ni för mediastrategi?”
Så var charaderna i gång, en gammal mediamogul väste misstänksamt ”Vem är du? Var kommer du ifrån, Sandhamn eller Trouville? Jag vet exakt vad du har för agenda”
Det här blir intressant tänkte jag. En av samhällets stöttespelare, akademiker på högnivå sa, ”Det spelar ingen roll var du kommer ifrån för du kommer ändå inte att vara Sandhamnsbo förrän om tidigast 10 år.”
Min väninna som känner mig, ja verkligen känner mig, sedan 30 år tillbaka log stort och igenkännande åt det hela, hon hade varit med förr. Detta tolkades ytterligare av mediamogulen som att jag hade en lömsk agenda.
Men si det hade jag inte…haha men det tog hela kvällen i anspråk att klara ut.
Det som bitit sig fast i min hjärnbark som en pittbullterrier så här morgonen efter är att vi så gärna vill kategorisera, boxa och ruta in vårt liv och människorna däri för att göra det begripligt för oss själva och så bedrar vi oss så snöpligt när någon som jag vägrar att låta mig tämjas.
Men omgivningen ger inte upp, alla ska kunna analyseras och dissekeras och det ju mänskligt men det blir utifrån betraktarens ögon. Så kul och förutsägbart och när någon avviker från normen blir det svårt.
Jag råkade ut för nästan samma sak lite tidigare under dagen på bryggan. ” Hej, vi har inte setts förut?” sa en ung man till mig. ” Jo massor med gånger genom åren, vi har tom suttit och pratat en hel båtfärd du och jag” sa jag. ”Jag kommer inte ihåg dig” sa den unge mannen. ”Det är ok, har man ett alldagligt utseende som jag så får man köpa det, so no harm” sa jag. ”Men har du något namn då?” frågade han. ” Jovisst det har jag, såklart” sa jag. ” Åhå, då vet jag exakt vem du är” sa han och rabblade glatt upp fakta om mig.
Exakt var ordet, jag kan bara säga intressant!
Mediamogulen å sin sida förklarade sig med att ”Mitt liv har gått ut på att lyssna” Jag sa, ” Verkligen? Borde det inte varit att observera?” Eh ughh..
Mediamogulen skruvade på sig och sippade på sitt vin ” Jag vet fortfarande inte vem du är” sa han. ” Ja, det är så klart att du inte vet för du känner inte mig och min historia, du gör bara antaganden” sa jag .
Det är så det går till, vi antar utfrån oss själva och så får alla sin slutdom. Lite senare på natten frågade en ung kvinna mig ”Hur gammal är du?” ”Hur gammal tror du att jag är” slängde jag tillbaka. ” Du är bergis 32 eller kanske 28!” kom svaret. ”Tack” sa jag.
Till slut sa mediamogulen ”Jag begriper ingenting” och det var ju helt rätt för där fanns inget att begripa, allt var ju bara nonsens från början till slut, menat som humor faktiskt.
Jag har upptäckt att vi sätter upp teaterstycket som vi kallar livet åt oss själva, sen plockar vi in figurerna och ger dem roller, behöver inte nödvändigtvis vara sanna roller och så spelar vi dem med en sådan inlevelse att det borde bli den bästa komedin. Tänk att se sig själv i sin egen dokusåpa!
Vem är du, vem är jag, levande charader
Spelar alla roller så bra!
..och idag ska det alltså ske...ödesmatchen Trouville-Sandhamn, den som alla kan se i dokusåpan i TV3 senare i höst.
Dagar som denna när jag funderar på vad det är som sker i vår nära omvärld och varför världen ser ut som den gör. Gotlandsfärjorna som krockade fullastade med turister, Volvo som blöder 20 milj. kr/dag, den 60 åriga kvinnan som inte längre stod ut och tog sin 81 åriga mamma av daga, barn som körde mc cross olovligt och krockade med varandra och en av dem dog, när jag sen jag glömde att jag tvättat en röd matta innan jag lade in ett 10- tal splåjtans nya vita frottébadlakan i tvättmaskinen, nu ser alla badlakanen ser ut som de fått scharlakansfeber.
Nytt och gammalt
After sail på bryggan
Regnet hängde i luften och jag var lite nervös att det hela skulle bli inställt men vi hade tur. Publiken denna söndag eftermiddag var något äldre och lugnare än de stekare som normalt brukar head-banga på bryggan under after sail. Många bybor som jag sällan ser på bryggan var nere i samma syfte som jag, det hela var som en stor fest, fantastiskt.
I jämförelse med andra after sail cover band som vi är så vana vid på bryggan stod Eldkvarn proffsiga och drog elegant gamla och nya originallåtar med sound som ingen kan ta fel på.
Med en självsäkerhet som bara band som Stones och Eldkvarn med nästan 40 år i ryggen kan leverera kändes det hela lite overkligt. Jag var tvungen att le fånigt flera gånger där jag stod på bryggan och lyssnade, tänk bara en sådan sak att vi inte behövde åka för att se och höra dem, de kom till oss! Det är stort.
För mig som lever och andas Eldkvarn under somrarna, tror ingen av mina vänner har undgått en och annan timme med låtar som Alice, Ta min hand, Kärlekens tunga och senare Svart blogg här ute, kändes det som Eldkvarn stod och spelade hemma hos mig på min gård.
Tack Eldkvarn för att ni fortfarande tänder hopp i mitt hjärta!
Jag vill också tacka Jens på Seglarn som är en sådan pärla, jag har nämligen hört att det var han som ordnade det hela. Gud är god, Jens är god!
Finns det något än underbart som vilda smultron?
Ibland måste man bara byta miljö! Cornwall, Dorset, Devon, Toscana, Provence det finns mängder av vackra ställen som jag kan drömma mig till men det kanske räcker gott med några mil hemifrån för att uppleva ett nytt himmelrike. Jag har för några dagar bytt min karga skärgårdsmiljö till en lummig skog i det vackra sörmland.
Lite av det som vi hittade, underbara kantareller som nu ligger och puttrar i pannan. Det ska smaka bra till det grillade köttet.
Vid en igenvuxen holme finns dessa vallblommor i överflöd.
...och dessa bär som jag inte ens vet vad det är.
