Häromkvällen satt vi på pass i skogen. Vi hoppades på att få se en flock vildsvin komma vår väg, men icke.
Vi smög försiktigt och helt tysta genom skogen till den mobila kamouflerade kojan som jaktlaget ställt ut och sedan satt vi helt tysta i timmar, men inte ett enda svin syntes till. Faktum var att vi inte såg någonting alls, inte ens en fågel. Det enda vi fick till oss var morkullans knirrande och talgoxarna som sjöng allt vad de orkade tills solen gick ner sen tystnade även de.
Det är något speciellt att tyst och stilla sitta och betrakta naturen, se björkarnas nyutslagna små lätta glansiga blad susa i vinden, granarna gunga lite försiktigt, se dagen lägga sig till ro, se tillvaron krympa, se alla de ljusa gläntorna och stockarna förvandlas till mörka hål och skräckinjagande figuren som man till slut tycker börjar röra sig och komma allt närmare.
Vi drack lite varmt te i stillheten tills det var alldeles mörkt ute sen gav vi upp och vandrade lika tysta tillbaka och tyckte att det lilla var gott nog!
0 comments:
Skicka en kommentar