Gungeligung...

En sommardag och ett nytt litet liv har kommit till vår släkt och det
hela känns som att gunga sin själ i en hammock i en trädgård där
grönskan är lilla Tuva.

Kväll på Kvarnberget

Julikvällen var alldeles för fin för att avslutas abrupt efter
middagen på Värsans uteservering så vi slog en lov till Kvarnberget
som var befolkad men inte överbefolkad.
Där fanns människor som slagit armarna om varandra så de såg ut som små nystan där på berget.
Det var AK, jag o Esther, några förälskade par och en småbarns
familj som AK gärna ville föreviga. Jag tror de blev glada.

Medan vi njöt av solnedgången gick några ungar gick omkring och sålde körsbär, i bakgrunden hördes sorlet från tornhusets coctailparty och Tallink mullrade sakta förbi.
Alla som sett Tallink gå förbi förr vet då att klockan var strax innan nio.

En alldeles underbar avslutning på en alldeles underbar dag.

Det ljuva livet var det ja...

Finns det något härligare än sommar, sol, hav och frihet och goa
väninnan på besök. Oföreställningsbar njutning! Massor med
tjejsnack och roliga skratt.
P.s Lasse flydde fältet!

Dolce vita, det ljuva ljuva livet...

En tatuerad sångare har ersatt Hasse Carlsson som som dog 2002.

Många femtiotaggare slöt i kväll på bryggan för att lyssna på Noice

Min vän Tobbe, på 10 dagars permis från svenska trupperna i Afghanistan, var glad åt sin tröja!

Bedårande barn av sin tid....ja det var vi som var tonåringar på åttiotalet, vi som inget fick gratis, vi som fick fixa allt för egen maskin. Vi som inte ville vara som alla andra, vi som ville vara oss själva nog, vi som alla var målmedvetna men inte visste vart vi skulle.

Det var tiden då begrepp som curlingförälder inte var uppfunnet, men som uppfanns av just oss själva senare. Det var som tiden då yuppien gjorde sitt inträde i våra liv, det var tiden precis efter en kväll i tunnelbanan.

I kväll stod de då där på scenen i Sandhamn, de gamla storstadsrockarna Noice och gav flashbacks tillbaka till åttiotalet då allt var ett oskrivet blad och vi bara rockade på i vår tonårsdröm.

I kväll såg jag idel jämnåriga med bilringar, ölmagar, en del väldigt slitna ansikten, en del lite väl blonderade och en del lite väl solbrända och en del med sin med omsorg bevarande åttiotalsfrisyr.

Ölen var utbytt mot champagne när de forna fansen firade sina tonårsidoler och sjöng med i de välkända låtarna...Dolce vita, det ljuva ljuva livet, dolce vita det är livet för mig... och jag kände mig helt plötsligt 50 år,sliten och väldigt väldigt gammal.

Med en fadd smak i munnen kändes hela tillställningen som fullkomligt onödig, det kändes helt enkelt som en påminnelse om att häften av bandet dött av misskötsel av den egna personen och att vi faktiskt passerat zenit?

Jag kände bara för att gå hem.

Inget ont om Noice och deras prestation och vilja att fortsätta som band men för mig hade Noice likaväl fått förbli en tid av rebelliska tonårsdrömmar, endast att lyssnas på i sentimentala stunder, som Veronika Maggio och Kent kommer att bli för den tidens barn. Inte hade vi väl behövt att se oss själva så brutalt i vitögat?

...men okej, det ordnar sig säkert.

P.S Hur jag än känner för Noice låtar så var det en hyllning till en tid som var.

Topfloor..

En härlig och solig kväll, bästa väninnor och cosmopolitan på
toppen av Stockholm, vad mer kan man önska sig?

Mot maskar och kvinnobesvär!

Dessa bilder tog jag häromdagen någonstans vid Indalsälven innan Sollefteå. Idag googlar jag efter information om spolmaskar och snubbar över detta på Alternativmedcin!

Denna kraftiga växt med sin styva stjälk, sina ormbunkslika blad och guldgula, knapptormiga blomkorgar påträffas på vägrenar, åstränder och avfallsplatser; det förekommer också att man odlar den som krydd- eller prydnadsväxt.

Renfanan omtalas redan av Hildegard av Bingen  (berömd abedissa på 1100-talet) som en helig växt och som krydda. Redan i slutet av medeltiden använde man renfana mot mask och mot kvinnosjukdomar. Växten samlades in vid blomningen, bands ihop till buketter och torkades. Renfanebukettema hängdes upp i taken i boningsrummen för att driva bort myggor och flugor, de lades in i klädkammare och skåp för att hålla malen borta, de stoppades in under madrasserna och lades i hundens vrå som skydd mot loppor och löss. I köket användes de som krydda, t.ex. i omeletter och puddingar

I dag dricks ett te berett av renfana mot tarmparasiterna springmask och spolmask; dessutom verkar det befordrande på matsmältningen och menstruationsbefrämjande. Munvatten av renfana uppges lindra svår tandvärk.


Medicinsk verkan: Maskdödande. Menstruationsbefrämjande, matsmältningsbefordrande, ökar blodtillförseln till bäckenorganen. Thujon i hög dos ger svindel, kramper, kolik, t.o.m. dödlig förgiftning.

Användning: Mot spring- och spolmask
OBS! Bör p.g.a. abortiv verkan ej ges till gravida Används med försiktighet

Det är alltså bara att ge sig ut i dikena igen och plocka hem en bukett, renfanan verkar man kunna använda mot det mesta verkar ju vara ungefär lika bra som Vitaepro med krillolja som hamras ut i media tusen gånger om dagen.

Spolmaskarna, nu när Esther inte lägger sina kluttar inomhus har jag inte haft någon vidare koll på hennes görande till i dag.
Tror dock det får bli en tur till apoteket för ett paket Axilur för henne och Wilma som åker på samma giv.
Det är så när man har valpar som äter allt skräp de kan komma åt.

Vi smörjer kråset!

Det är 30 grader varmt även om inte solen skiner och för en gångs
skull är det svalare innomhus än utomhus.
Hundarna ligger helt avdomnade och för ankar lika ovana vid denna värme som
vi.
Jag orkar endast med möda vattna de allra ömtåligaste plantorna och
hinner konstatera innan jag måste dra mig tillbaka till svalkan
innomhus lite nöjt att om än temporärt så har mänskligheten vunnit
kampen mot kirskålen i den avstängda rabatten Eller borde jag kanske
säga att nauren har satt krokben på kirskålen, värmen och därmed
torkan har gjort att den inte just nu orkar skjuta skott.
Lasse upptäcker däremot att "djävuls"poppeln, den som vi försöker
bli av med har börjat slunga ut skott på gräsmattan i sin desperata
kamp för överlevnad. Men vi är lika desperata vi, så vi ger oss inte utan rycker upp skotten som verkar skjuta upp över natten. Lasse tror att den här poppeln är från yttre rymden, att frön har slungats ner i folks trädgårdar för att göra livet surt för dem. Nä inte riktigt men något ditåt har han grymtat om.
Hur vi än hugger ner den kommer det bara mer och mer luftskott.
Vi ger upp striden på tomten för dagen och bjuder över våra kära vänner på
middag vid poolen.
Det blir en skön och lång kväll. Vi dricker mojitos, äter gott,
grillad kyckling och grillade rotfrukter och en söt/syrlig
jordgubbsdessert med citron turkisk yoghurt med sauternes som
avslutning.

Mil efter mil genom sommarängen

Jag samlar på naturupplevelser. Det behöver inte alls vara endast
storslagna sådana, små till synes obetydlliga upplevelser som för de
flesta bara swischar förbi på ett ögonblick kan för mig bli något
som kan njuta, drömma och minnas tillbaka till i åratal. Kanske är
jag lite annorlunda, en drömmare men jag har tur för Lasse är
likadan. Det är fint att ha någon man omedelbart kan dela sina fynd
med och som kan uppskatta skönheten i naturen.
Här uppe i Norrbotten och Västerbotten är inte svårt att bli
hänförd mest varje dag över allt naturen har att bjuda på.
Idag åker vi söderut på Sagavägen och eftersom Lasse tar det
första bilpasset låter jag blicken fara längs dikena där alla
sommarens blommor lyser emot mig det känns verkligen som en sagoväg,
som att åka genom en gigantsk sommaräng. Basen för prakten består
av den ståliga höga mörkrosa mjöllörten eller rallarrosen, gula
smörblommor och renfana, rosavit hundkäx, blåklockor, ängsmalva,
rödklöver och den underbara vita prästkragen. Lupinerna som just nu
blommar för fullt växer i stora klungor för sig själva längs vår
väg.
Utanför Vilhelmina kan jag inte hålla mig utan ber att få stanna och
plocka en bukett prästkragar. Min gulliga Lasse hjälper mig.

Det blommar även i norr

Häromdagen eller var det rent av förra veckan besökte Lasse och jag
en skogsbonde som bor uppe på en lid.
Vi bjöds på kaffe och hembakade kakor, sådana klassiker som
mandelkringlor som inte ens går att få tag på ett gammeldags
konditori nu längre.
Jag förundras alltid över att folk häruppe får så mycket att
växa, med den korta sommaren som de har här, det är imponerande.
Jag frågade Helga, frun i huset när snön försvann, vi hade ju snö
fortfarande i påskas, hon sa i början av juni.
De här kornettblomstersamlingen (strepto carpus) i hennes
köksfönster var jag bara tvungen att föreviga.
Helt gudomlig och de flesta har hon drivit upp själv.

Lördagsfika...

Idag hade jag gärna suttit på bryggan och fiskat eller kanske åkt ut
med båten och ryckt lite aborre men något mer prioriterande stod på
agendan. Underhållsmålning av veranda staket och fönster. Det tog
nästan hela dagen men vi unnade oss en trevlig fika på bryggan i alla
fall. Sedan plockade jag lördagsbuketten i diket på andra sidan
vägen, blåklockor och det där gräset med ulltussar till blommor,
så söta.

Turist i Arvidsjaur!

Vi gör den obligatoriska turen till Arvidsjaur. Jag gillar Arvidsjaur
med sin älgfamilj i maffigt format mittemot kommunhuset och den
bedårande vackra träkyrkan mitt i stan.
Idag sitter jag på torget och Johannaparken och väntar på Lasse som
är och köper tunmbröd till sin surströmming, jag konstaterar att
sjuder av folkliv i Arvidsjaur denna julidag. Är det månne turister?
Jag googlar genast och får veta att min iakttagelse bekräftas av en
lokaltidning. Turistbyrån säger att besöken i Arvidsjaur har ökat
20%. Bravoooo!
Är man trevlig med sina turister så trivs de och kommer gärna
tillbaka. Vi har inte träffat en enda surmulen norrbottning ännu.
Fast Lasse säger att han inte ser oss som turister, har man hus här
uppe så tillhör man liksom hit.

P. S
Jag konstaterar även att huvudgatan kantas av vackra planterade
björkar. Det har vi i Slussen och Nybroplan också, fast då är de
planterade i jättelika krukor. Kanske hämtade Stockholms Stad
inspiration från Arvidsjaur.

Fortfarande i Vindelfjällen...

Vi slog upp vårt base camp vid Kåtaträsk. Vädret är inte det
bästa utom när vi vandrar. Faktum är att det blåser rätt friskt
och det är endast ungefär 12 grader varmt. Det är inte så ofta jag
burit långkalsonger i juli. Idag gjorde jag det.
Vi vadar över ett antal fjällbäckar, Esther behöver hjälp på
vissa ställen annars tar hon sig fram galant, hon hoppar snabbt mellan
tuvorna som en puckelpiståkare. Hon och Wilma springer i förväg och
visar var stigen stigen går. Däremellan, när vi testar olika
fiskeställen ligger båda och vilar.
Tillvaron hade varit fulländad om de båda hundar även burit vår
packning.

Efter en och en halv timme har vi hunnit ca 4,5 km med en stigning på
255m. Det känns kan jag meddela men det var värt all möda för väl
framme hittar vi fram till vårt mål, heja gps!  En härlig tjärn som jag inte ens törs skriva namnet på som naturen skapat, inte namnet alltså men väl sjön. Ok då, sjön heter Kåtaträsk, tilläggas skall väl kanske att vattnet ägs av fjälllappar därav namnet.
Fast ikväll är i alla fall jag för trött för att fiska.
På vägen tog jag dessa bilder. smörbollar är bland det vackraste
blommor jag vet.

På väg mot trädgränsen...

En stunds vila från ryggsäcken. Det är tufft för den late kan jag
meddela så här mitt ute i Vindelfjällen

Semester

Då solen endast nuddar horisonten på väg ner kan man njuta av
dagsljuset dygnet runt. Häromkvällen tillbringade tid på bryggan.

Det norrländska guldet

Ännu har det gula bären knappt knutit sig, vissa har dock röda kart
och det verkar bli mycket hjortron i år.
Men det dröjer nog ett par veckor minst innan de är plockbara. Det
är lite synd eftersom vi nu kommer att missa dem, speciellt när vi
har finfina myrar precis intill stugan.
Härom kvällen tog vi en skogpromenaf och hittade dessa. Bilderna är
tagna vid 22 tiden.

Kompisar på vägen

Renar finns det gott här.
Helt plötsligt hörs bjällrorna och klappret från 50 tal renar på
vandring, hundarna vittrar nyfiket. När renarna har dragit förbi
hörs grannens dragspel. Detta är Lappland.

Roliga vägskyltar?

Vi gör oss roliga på de lappändska ortsnamnens bekostnad.

Ett glas rabarbersaft

Det är härligt soligt väder när vi vaknar till vår första morgon
här i Lappland. Ett glas iskall rabarbersaft och en kopp te på
verandan medan vi samlar kraft till att slå slåtterängen till
gräsmatta vi har framför oss. Fast den inte har blivit klippt en enda
gång än denna sommar bär det emot för den är väldigt vacker med
alla typiska vallblommor som vuxit vilt samt frösått sig från den
forna rabatten. Smörblommor, hundkäx, krasse och akleja.
En mindre somrig bukett har jag i alla fall plockat och ställt på
fikabordet.