Morgonpromenad

Visst oroar klimatförändringarna mig mycket, även vetskapen att det
till stora delar redan är för sent att förhindra den globala
uppvärmningen om det nu ens någonsin låg i mänsklighetens makt att
göra detta. Ovanpå allt så har 99% av världens befolkning inte ens
kommit till insikt i allvaret.
Detta tänker jag på när jag morgonpromenerar vid Kaknästornet.
Jag tänker även att mitt i allt elände med förgiftningen av vår
egna levnadmiljö så finns dessa "nya" vinterdagar för oss att
trösta oss och njuta av.
För visst känns det gnistrande men vintrigt denna kylslagna morgon
när Esther för första gången halkar omkring som bambi på den hala
iskorpan över vattenpussen.
Trots kylan kan jag inte annat än känna hjärtevärme när jag ser
hur solen målar denna tavla i intensivt färgspektrum framför mina
ögon.