Räddningstimman

"Räddningstimman för världen slår, nu begynner vårt jubelår...."

Ur psalmboken 114:3, Stilla Natt!

Tidigt i morse såg vi bilder på hur den första gruvarbetaren räddas ur det raserade gruvschaktet. Gruvkatastrofen som nog inte undgått någon i världen och som mot alla odds nu verkar gå mot ett lyckligt slut.
Blotta tanken på att vara instängd i 69 dagar under ton och åter ton med berg ger mig ångest och mardrömmar, hur ska det då inte ha varit för de instängda?
Nåja säger psykologer, de är ju trots allt gruvarbetare, vana vid sådant och de ständiga riskerna. Men ändå, jag bävar och tänker på hur återhämtningen och anpassningen till en vanlig vardag kommer att bli.
 
Men idag gläds vi till tårar vid frukostbordet, här har inte sparats på borrkronornar för att rädda de 33 chilenska gruvarbetare till ett fortsatt liv med sina nära och kära.  Jag hoppas att den chilenska staten inte sparar  på krutet för eftervården heller.

Räddningstimman för alla ja...kanske för utom en!

Något som fick mig att fundera på mänskliga reaktioner och ensamheten och otryggheten inom oss människor är historien som utspelade sig i skuggan av denna dödsångestskapande katastrof, triangeldramat som uppdagades mellan två sörjande kvinnor och en av de instängda gruvarbetaren.
Att mannen var otrogen och levt sitt samvetslösa liv under fem år, är inget jag längre höjer ögonbrynen för. Vi upplever och självupplever den mänskliga skralheten dagligen. Självupptagenheten tillsammans med feghet är legio i dag så att ingen längre orkar reagera med mer än en suck.
Nej det jag reagerar över och tycker är tragiskt för oss människor är den bedragna fruns reaktion.
Hon blev så rasande över upptäcken att hon kommer att bojkotta sin mans återuppträde från underjorden samt deklarerar att hon kommer att göra det fortsatta livet för sin fortfarande äkta man till ett sådant helvete att den otrogne gruvarbetaren kommer att tycka att livet i underjorden var ett himmelrike jämförelsevis!
Jag tolkar att hennes sårade känslor alltså är starkare än att ett människoliv blir räddat till livet, även om det råkar vara hennes otrogna karlslok.
Man träffar på den här typen av själsig otrygghet och litenhet alltför ofta nuförtiden och det gör mig ledsen att vi människor inte lyckas få de små flickorna och pojkarna i oss att växa med oss när våra kroppar växer.
 

Frun till vänster och älskarinnan till höger fann varandra under uppmärksammade former vid gruvan där de båda sörjde och presenterade sig för media som fruar till samme man.
 
Källa och foton: Aftonbladet