En helt vanlig dag!

 

Carina försöker att få ordning på flocken för fotografering, det lyckas nästan!

Denna förmiddag sken solen som aldrig förr, min väninna och jag tog en extra lång lunchpaus på 2 timmar för att hinna ta oss runt hela Djurgårdkanalen utan stress och lekpauser för hundarna.

Vi var inte ensamma om promenadtanken, det var stundom rätt trångt på gångstigen av lattemammor, (flåt uttrycket, det kändes bara så bra få in det), joggare, andra hundägare, flanörer och en och annan till min förvåning cyklister, ja inga vanliga cykelburna stadsmänniskor allstå utan rena idrottsmän. Här vill jag lägg in lite gnäll att va f..n har folk inte bättre omdöme än att cykla på gångstigar som redan är överfulla?  Stan är ju översållad med cykelbanor numer.

Fast å andra sidan kanske tänkte de som jag när vi passerade Diana-statyn, nä usch på gatan luktar det ju rent ut sagt skit!

Ja faktum att en Sita-bil stod och pumpade vid en pumstation och ve och fasa spydde den ut allt skit på gatan

Privatpolis som jag är på min fritid tågade jag fram och ruska upp gubben ur lådan och frågade om de skulle vara på detta sättet? Hähä det skulle det inte, han hade glömt att stänga en ventil på tankbilen. Lite förgrymmad blev jag för när gubben upptäckte att han inte kunde stänga av ventilen med mindre än att han blev skitig gjorde han inget åt saken utan lät det hela bero. Är det inte så typiskt! Jag borde ha anmält honom. Men men vädret var ju fint jag ville inte förstöra min fina dag så vi fortsatte.

Denna staty av Diana gillar jag skarpt, den symboliserar så mycket. Hon är barnafödandets, barnens, trädens, blommornas, djurens och livets beskyddare. Hon är skogens själ, jägaren, mörkret, månens positiva och ljusa kraft och inte minst hon är alla kvinnors beskyddare. Just här är hon Djurgårdens beskyddare.

Den stora lönnen framför tekniska museet klär av sin dräkt med pompa och ståt.