hemska som förändrade världen. Minnen delas i media och ceremonier
från ground zero kablas ut och berör resten av världen djupt.
President Obama började sitt tal vid minnesmonumenten, de båda
vattenfallen, med att säga, God is our refuge and strength...
Det är mycket rörande alltihop och jag kan inte annat än svepas med
i känslorna av den dagen och allt som följde.
Först var svårt att förstå att det ofattbara hade hänt, sen
förtvivlan över vad som hade hänt, sen rädslan som sakta förbyttes
till ren skräck över att all vardagstrygghet nu var borta.
Jag kommer så väl i håg att jag trodde att Tredje världskriget hade
startat.
Sen dess har kriget i Afganistan härjat och ännu dör folk i dess
eviga krig och sökandet efter Alcaida anhängare inte att sluta
förrän den sista medlemmen är tagen.
Även om vi sett demokratiprocesserna göra genombrott i Egypten,
Tunisien och Libyen det sista året och man talar om en "arabisk vår"
så känns det ändå som det är långt kvar.
Men inga ansträngningar, inte ens infångande och dödandet av Osama
Bin Laden kommer att ge tillbaka den naiva oskuldfullhet som rådde i
lilla land före den 11 september 2001 för terrorn har slagit sina
klor i oss och skräck och fruktan drabbar oss när vi minst anar, som
mitt julhandeln på Drottningatan i fjol och nu sist i somras på
Utöya i Norge.
Vi kommer för evigt leva med en oro i magen som får oss att se över
axeln vart vi än går.
Jag tar en tur ut till stillheten i skogen denna dag och väl där ute
har jag svårt att förstå att något skrämmande kan hända i
världen, när det är så fridfullt och tyst som i den här skogen.
Det enda som skulle bringa mig ur fattning är ett möte med en björn
eller en varg. Men den enda jag träffar på under min promenad är en
vacker men arg ekorre, som väser åt mig att försvinna från hans
revir. Jag har inget emot att lämna hans område.
Vid ett kärr stannar jag klockan 14.46 och hedrar med en tyst minut de
medmänniskor som tvingades dö i skräck den där fruktansvärda dagen
11 september 2011.
0 comments:
Skicka en kommentar