Visst är det konstigt ibland kan man inte få bort något ur huvudet.
Idag till frukost sjöng min kille en gammal Nationalteatern låt och sen dess har den förföljt mig.
Så just där på styrelsemötet när saker ska problematiseras och redas ut, när jag som bäst behöver vara mogen och klok, göra genomtänkta inlägg, tänka på juridiken ur alla tänkbara vinklar, kommer jag på mig själv att nynna igen...
Jag var 17 år och vågade mig på vara så där lite lagom radikal, så pass mycket att min pappa vid frukost en morgon sa till min mamma när han såg att jag klätt mig i hans stora skjorta och tröja som gick ner till knäna..."Bestämt har vår dotter gått och blivit kommunist"
Ränderna har sedan länge falnat sen men Nationalteatern går aldrig ur..
Jag vill känna mej fri, fri, fri.
Det är min filosofi, fi, fi.
Kolla, kolla att jag är en reko kille.
Även om jag kanske sitter på kåken idag
får ni hålla med om att det var inte dit jag ville.
NEJ!
Jag tar ett jobb på första bästa ställe.
Läderfåtölj och egen telefon.
När jag kommer härifrån, tänkte jag mitt dumma fån,
och trodde jag var stark,
men jag hamna i en park och levde på att sälja.....
Men är man hederlig i stället
och jobbar på i tjyvsamhället
Och bara är tillräckligt gniden
Så blir man miljonär med tideni den mån ......
Man överhuvudtaget kommer härifrån
Bara ta ett sparbankslån
Flytta till Skanör
slå sig fram som fabriköroch leva tills man....
Hadelätten da da umpapa omp
Progg.se på er...
Haderuttantuttanlej!
SvaraRaderaKul att läsa din blogg! har man litet koll på dig trots att telefonlinjen på Trouville bryts ideligen! Hadderian hadderaaa! (sjöng man på min tid- säger en del om åldern..hm)
Kram and keep it up Babe!
Pia