Ännu har inte morgonen riktigt vaknat. Gråddiset utanför köksfönstet biter sig fast som om den inte vill ge denna söndagmorgon den första advent en chans till sol.
Jag vaknar tidigt, tassar upp i det tomma huset. Mannen har sedan länge pussat hejdå och farit till markerna för att jaga. Kan inte låta bli att tänka på stenåldern då männen drog ut igryningen för att jaga medan familjen kurade kring lägerelden i hopp om att jägarna skulle komma hem med bytet.
Denna morgon hukar jag framför datorn, läser nättidningen med en kopp nybryggt te och lite saffransbröd, med den lilla hunden sovande på fällen. Den stora hunden fick följa husse ut i skogen.
Det var förövrigt den stora hunden som väckte mig så tidigt denna morgon med att hoppa upp i sängen med sina reflexer och gps rasslande om halsen, glatt deklarerande att nu ska vi ut och jaga!
Den lilla hunden plockade jag upp sittande vi dörren undrande vart alla tog vägen.
Nu kan jag inte vänta länge till att få krypa ner i sängen igen, med den lilla hunden och den lilla kissekatten, slå på Tvn och Söndagmorgon och se min favoritartist hos Tilde. Peter Jöback!
Tantvarning! säger säkert många, ja låt gå men alla som känner Peter vet att han inte bara är en otroligt begåvad sångare med sin vackra röst utan även är en fantastisk människa bakom den glamorösa ytan. Full av medmänsklighet och ödmjukhet av den typen som är så sällsynt numer.
Kanske svårt att tro om en människa som tycks ha allt och framför allt framgång i en värld som är så hård och kall som showbuiz.
Jag skänker min morgon till ödmjukheten och mina tankar till alla människor som Peter!
..och kanske tar jag mig en hemmagjord chokadpralin..de som jag gjorde i går kväll i röda glasskålen på bilden!
0 comments:
Skicka en kommentar