söndag 30 november 2008

Julmarknad från förr...

Goa o glada grisar!

Julmarknad i Rademachersmedjorna i bästa Skansenanda.
Fast det är klart, lite skrytigt stolt kan jag berätta att denna julmarknad är i verklig genuin miljö. Smedjorna är inte ditflyttade som på Skansen. Nä de har stått där så länge jag kan minnas, ja så länge någon kan minnas faktiskt. Eskilstuna fick stadspriviligierna 1659 av Karl X Gustav.
I stadens smedjor lades grunden för den svenska industrialismen av Reinhold Rademacher från Livland. Smedjorna är alltså Sveriges äldsta verkstadsområde och än idag lever hantverkeriet där. Här tillverkas med gammal teknik spikar, knivar, verktyg mm.
Så den här marknaden är inte chicken shit...
Just den här dagen knastrar veden i stugornas öppna spisarna, i brasorna på gårdarna och granen är tindrar vackert i centrum. Doften av rostade kastanjer och kanderade äpplen är lika emotståndlig som det varmt inbjudande ljuset från Jernberghska gårdens kaféfönster. Det enda som fattas är snö för att lysa upp gångarna när skymningen faller.
Julstämningen undgår dock ingen. Euforin suger tag i en och man vill bara ha mer...juligare jul, glittrigare gran och raskare räv över isen...



Julbord i 1800-talsstil



Julklappen var brödpaketet som skulle räcka till Trettondagen.


Den glade sockerbagaren Ulf Andersson tillverkar smågrisar




En av de gamla smedjorna.


Får på gården!


Lasse vid granen.

Första advent...

Ännu har inte morgonen riktigt vaknat. Gråddiset utanför köksfönstet biter sig fast som om den inte vill ge denna söndagmorgon den första advent en chans till sol.
Jag vaknar tidigt, tassar upp i det tomma huset. Mannen har sedan länge pussat hejdå och farit till markerna för att jaga. Kan inte låta bli att tänka på stenåldern då männen drog ut igryningen för att jaga medan familjen kurade kring lägerelden i hopp om att jägarna skulle komma hem med bytet.
Denna morgon hukar jag framför datorn, läser nättidningen med en kopp nybryggt te och lite saffransbröd, med den lilla hunden sovande på fällen. Den stora hunden fick följa husse ut i skogen.
Det var förövrigt den stora hunden som väckte mig så tidigt denna morgon med att hoppa upp i sängen med sina reflexer och gps rasslande om halsen, glatt deklarerande att nu ska vi ut och jaga!
Den lilla hunden plockade jag upp sittande vi dörren undrande vart alla tog vägen.
Nu kan jag inte vänta länge till att få krypa ner i sängen igen, med den lilla hunden och den lilla kissekatten, slå på Tvn och Söndagmorgon och se min favoritartist hos Tilde. Peter Jöback!

Tantvarning! säger säkert många, ja låt gå men alla som känner Peter vet att han inte bara är en otroligt begåvad sångare med sin vackra röst utan även är en fantastisk människa bakom den glamorösa ytan. Full av medmänsklighet och ödmjukhet av den typen som är så sällsynt numer.
Kanske svårt att tro om en människa som tycks ha allt och framför allt framgång i en värld som är så hård och kall som showbuiz.

Jag skänker min morgon till ödmjukheten och mina tankar till alla människor som Peter!

..och kanske tar jag mig en hemmagjord chokadpralin..de som jag gjorde i går kväll i röda glasskålen på bilden!

lördag 29 november 2008

Byebuy...



Idag är det alltså den köpfria lördagen, Buy Nothing Day!

Det känns onekligen mysko att ena året protestera mot konsumtionssamhället, våga vägra Gucci och andra året känner man sig oansvarig ur ett samhällsperspektiv om man inte shoppar.

Det som känns som subversiv aktivitet ena året är lika subversivt nästa, fast tvärtom typ!?!
Det är ju nu som vi bäst behöver rulla slantar men det tar liksom emot att lätta på lädret även om det är rea överallt, för man vet inte hur mycket räntan suger ur plånkan nästa månad eller hur mycket portföljen minskar. Tankarna snurrar kring, om det är nu man ska spara på utgifterna för att ha något kvar till pensionen om 20 år? De första 20 PPM åren känns redan lite som förlorade.
Hela köpfesten känns på något sätt som en enda stor baksmälla!
HUI spådde för ett par veckor sen rekord i julhandeln, 2 miljarder. KI tog ner alla i veckan med att -Detta kommer inte alls att ske!
Jag är beredd att hålla med KI! Julhandel? När affärerna redan har stängt? Såg på nyheterna att ett helt köpcenter i Göteborg stängt pga brist på kunder.

Obama orerade i sitt första tal om att alla måste shoppa jättemycket för att för att inte ekonomin ska kollapsa, tänk inte på hur klara budgeten i januari eller om ett år eller två.
Lyssnade till Anders Borg i morse som sa att man inte ska äta upp vinterladan redan i november för vintern kan bli svår.

Så vad spelar det för roll om HUI först spådde GPSen som årets julklapp och sedan ändrade den till en "upplevelse", lika vilse i pannkakan är vi i alla fall.
Att hitta ut ur förvirringen med en GPS kanske skulle vara melodin i alla fall för vilken typ av upplevelse kommer vi att ge varandra i julklapp? Champagnerus eller fattigdom eller?

Jag trotsade våga vägra shoppa sällskapet med min karaktäristiska personlighet -att konsekvent bryta samhällskonventionen, jag gör som jag vill, inte som samhällstyckare via public service försöker att bestämma åt mig- med att helt enkelt gå ut och shoppa.

Det blev en köksarmatur plus ett spontanköp, en vattenkokare, en snygg en!

Man kan ju alltid spara energi om man inte kan spara kosing!
mvh
Glad shoppare


torsdag 27 november 2008

Kvama vavandra...






Alla sätt är bra utom de dåliga!


Men att vi nu tydligen ska betala för att krama varandra...nä jag vet inte jag!
Finns det något som kan få vara helt gratis numer eller är allt till för att tjänas pengar på?

Jovisst, syftet är gott! Man behöver medel för att besöka gamla, de som sitter i häkten, hjälpa barn med läxhjälp mm. Det är alltså Röda korsets kram-kampanj som startade i går som avses.


En av aktiviterna är att på auktion bjuda på kramar från kändisar, Rafael Edholm, Jessica Andersson mfl. Man bönar alltså till den allra juciygaste kändisarna för locka pengar ur de kramtörstandes fickor. Urk!
Visst visst okej jag ska inte vara småaktig, en kram är en kram men jag kan ändå inte låta bli att undra vart pengarna egentligen kommer att hamna?
Förra året drog man in 28milj! I år hoppas man på 29 milj.
Men allvarligt! Inte går pengarna till kändisarna eller dem som besöker gamla, hjälper till med läxor osv. Det är ju frivilliga!

Man säger att man vill bygga ett nät av frivilliga. Men med all draghjälp som man får av media "for free"då ska väl inte behövas 29 milj för att bygga ett nätverk? De frivillga kommer ju ändå.

Jag misstänker att detta är ytterligare en scaming. Vi fånar lockas till att betala för att någon i styrelsen ska få plocka ut en fet bonus och ovanpå det åka på en konferensresa till Maldiverna och sen när de sen får kicken också en fet fallskärm.

Kankse är jag lite grinig men rapporterna har duggat tätt de senaste veckorna och de suger. . Inte för så länge sen, om hur hänsynslöst vd:n för Kvinnoforum Bim Björling utnyttjat företaget som vi skattebetalare betalat för. Hon har givit sig själv en fet lön och bonus, jobb till sin man och semestrar för hela familjen utan att skämmas. Företaget har inte ens haft pengar att genomföra de kurser som regeringen redan betalt för. Till den milda grad har hon misskött förtroendet att Kvinnoforum nu gått i konkurs.
Tänk vad mycket nytta dessa skattepengar hade kunnat göra istället att användas som betalning för hennes drinkar.

Tänker även på hur mycket pengar jag donerade till Rädda Barnen under tsumanin för att sedan få höra att knappt 10% av alla medel nådde fram till de lidande. Resten hamnade i alla korrumperade fickor på vägen och det var en lång rad hela vägen till Thailand och Indien.

Nä, jag tänker i allafall inte betala för att kramas eller ta betalt för mina kramar..de är gratis!
En god vän till mig säger ofta att vi ska kvama vavandra så fort vi ses!
Jag kan inte tänka mig att hon heller skulle kunna betala eller ta betalt för sina kramar.

Så vänner, fortsätt att sprida mänsklig värme.. det måste få vara gratis även i fortsättningen!

kvama vavandra!

onsdag 26 november 2008

Kolla Kolla



Visst är det konstigt ibland kan man inte få bort något ur huvudet.
Idag till frukost sjöng min kille en gammal Nationalteatern låt och sen dess har den förföljt mig.

Så just där på styrelsemötet när saker ska problematiseras och redas ut, när jag som bäst behöver vara mogen och klok, göra genomtänkta inlägg, tänka på juridiken ur alla tänkbara vinklar, kommer jag på mig själv att nynna igen...
Jag var 17 år och vågade mig på vara så där lite lagom radikal, så pass mycket att min pappa vid frukost en morgon sa till min mamma när han såg att jag klätt mig i hans stora skjorta och tröja som gick ner till knäna..."Bestämt har vår dotter gått och blivit kommunist"
Ränderna har sedan länge falnat sen men Nationalteatern går aldrig ur..

Jag vill känna mej fri, fri, fri.
Det är min filosofi, fi, fi.
Kolla, kolla att jag är en reko kille.
Även om jag kanske sitter på kåken idag
får ni hålla med om att det var inte dit jag ville.
NEJ!
Jag tar ett jobb på första bästa ställe.
Läderfåtölj och egen telefon.
När jag kommer härifrån, tänkte jag mitt dumma fån,
och trodde jag var stark,
men jag hamna i en park och levde på att sälja.....

Men är man hederlig i stället
och jobbar på i tjyvsamhället
Och bara är tillräckligt gniden
Så blir man miljonär med tideni den mån ......
Man överhuvudtaget kommer härifrån
Bara ta ett sparbankslån
Flytta till Skanör
slå sig fram som fabriköroch leva tills man....


Hadelätten da da umpapa omp
Progg.se på er...

måndag 24 november 2008

RE: det har aldrig fukat förut....men man kan ju alltid hoppas.‏



I dessa finanskristider hittar vi på allt möjligt för att dryga ut kassan för att komma på grön kvist! Så vad gör man? Skickar ett kedjebrev, köper en lott eller bara hoppas på att rikedomen ska falla över våra huvuden på ett mirakulöst sätt bara vi knäpper händerna och ber.


En vän skickade just idag en pengaängel till mig...vet dock inte riktigt vad hon menade med "fukat" men man får väl fantisera.


Tänkte lite sorgset på restskatten som ännu inte ramlat ner i brevlådan och skickade brådskande vidare till andra universummedborgare...trodde jag.


Fick raskt tillbaka detta från en annan vän, en nykter jordbo:


"För min del brukar det sluta med fu(c)kat när jag lägger in en spelkupong."

Hepp! säger jag!

söndag 23 november 2008

Åh Bo Kaspers...


Varför tycker just den här generationen så mycket om just detta band?

Är det för den lille mannen som sjunger så bra eller för att de är lika gamla som vi eller för att de är så sympatiska eller vad?

Jag tror det är texterna! Texter med känslor som hamrar rakt in i hjärtat!
Idag ska jag sitta där på Cirkus, ja den här generationen sitter numer på konserterna.
Det var länge sen vi stod nedanför scenen och skrek oss hesa till Prince och Bruce Springsteen.
Så idag ska jag sitta där med mina bästa vänner och sjunga med i låtar som jag hoppas få höra, Ett fullkomligt kaos, Undantag, Puss, Vi kommer aldrig att dö, Det smartaste jag gjort och Jag väljer dig.
Jag kommer att få tårar i ögonen och krama min killes hand och känna mig fullkomligt tillfreds.
En Bo Kasper-konsert har aldrig gjort mig missnöjd!
Ur Innan allting försvinner!
...Och jag som en gång sålde själen för att vara. Att vara med om just sådannahära stunder Jag ångrar ingenting. Men tiden kommer när man ska betala...

lördag 22 november 2008

More glorious days


...några i utkanten, några lite närmare, några i centrum i någons liv. Mitt i ett liv som blev kvar av ett liv som inte längre lever.

Vi samlades igår, några av oss som fanns där i hans liv-för att varligt hålla fram minnen i våra kupade händer. Smeka dem ömt som kattungar, snusa lite för att sedan lägga dem tillbaka i våra nu delade arkiv. Själsarkiv!

Det är en vacker del av livet att få lära känna en fjärde dimension av en älskad vän när han inte längre finns med oss.

Vi blandar våra sanningar och bygger ett monument att luta oss på!
Det är också vackert när en vän som inte längre verkar i livet, fortsätter att verkar utanför livet. En vän som med osynlig hand länkar samman händerna på oss som blev kvar.
Att få lära känna dem han tyckte om och få veta det han tyckte om oss-som ett slutgiltigt verifikat på att vi verkligen var vänner för livet. Som om någon av oss någonsin hade tvivlat att hans känslor var äkta, men ändå...
tack Peter för att du fanns!
Days like this...
When you don't need an answer, there'll be days like this
When you don't meet a chancer, there'll be days like this
When all the parts of the puzzle start to look like they fit
Then I must remember, there'll be days like this
Related Posts with Thumbnails