Ett nytt år har inletts...

Jag sitter fortfarande och känner in nådens år 2012. Lite trögt går att ta in att vi faktiskt är inne på vårt tolfte år i detta decennium. Vart tog all tid vägen?
I går såg vi på TV ett program om 10 i Topp, dvs musiklistan som presenterades i radio under 60-70-talet och lades så småningom ner när vänstervindarna blåste som starktast i vårt land. Ingen kommersiell musik skulle egentligen marknadsföras hette det då.
Lika obegripligt långt bort från vår tillvaro känns kommunittiden som att jag själv var tonåring redan på 70 talet. Oh my oh my!

Så här medelålders på 2010-talet sitter jag läser Tranströmmer under tidiga morgontimmar och låter stilla året börja. Bortjobbade är de stressiga måndag mornarna då man var tvungen att samla krafterna för ett nytt år efter de hisnande nyårsfirandena som var tradition varje nyårsafton.
Nuförtiden är det en gourmetmiddag som tar två dagar att laga och hela kvällen att äta, allra helst med några goda vänner. I år var vi hemma hos oss på ön och det var gott, lugnt, långt och fulländat, precis så som en riktigt bra nyårsnatt skall vara enligt mig.
Nuförtiden laddar jag helt annorlunda för det nya året och tar det alltså lugnt, läser dikter och dricker te innan dagens arbete så småningom inleds.

Tranströmmer lärde jag mig älska för ca 20 år sedan och då hade han redan verkat i en hel livstid. Men som alltid med hans dikter så är de alltid aktuella, för var och en att upptäcka och älska närhelst tiden känns rätt. Här något "aktuellt" och tänkvärt ur min Tranströmmer favorit, "Galleriet" ur "Sanningsbarrären" från 1978.
Dikten är inte i sin helhet, jag har plockat vissa delar ur den.

Välkommen till de autentiska gallerierna

Välkommen till de autentiska galärerna

De autentiska gallren

Karatepojken som slog en människa lam

drömmer fortfarande om snabba vinster.

Den där kvinnan köper och köper saker

för att kasta i gapet på tomrummen

som smyger bakom henne.

Herr X vågar inte lämna sin våning.
Ett mörkt staket av mångtydiga männiksor

står mellan honom

och den ständigt bortrullande horisonten.

Han som försökte ropa under vattnet

och världens kalla massa trängde in

genom näsa och mun.

I karriären rör vi oss stelt steg för steg

som i ett no-spel

med masker, skrikande sång: Jag , det är Jag!

Den som slogs ut

representerades av en hoprullad filt.

Hör samhällets mekaniska självförbråelser

stora fläktens röst

som den konstgjorda blåsten i gruvgångarna

sexhundra meter nere.

Ofta måste jag stå alldeles orörlig.

Jag är knivkastarens partner på cirkus!

Frågor jag slängt i från mig raseri

kommer vinanade tillbaka.

Ofta måste jag tiga. Frivilligt!

Därför att "sista ordet" sägs gång på gång.

Därför att goddag och adjö...

Därför att den dag som idag är...

Jag tänder ljus som enligt mitt Feng Shiu-tänkande skall vara två om sovrummet råkar vara placerat i utrymmet för kärleken. Det skall förresten vara två av allt som symboliserar liv, därav de två murgrönorna.
Jag tar allra helst mitt te i sängen med något bra att läsa efter att ha tittat på nyheterna.
Just nu har mitt gröna Morgon Jasmin-te, små trevliga budskap på etiketterna. Idag: "Where ever you go, go with all your heart" och "If we can cry together, we can laugh together."