Solsken några timmar senare

Efter en fantastisk lunch Scampi Indiana med vänner i byn njuter vi av ukulele
och att solen värmer oss igen.

Ingen midsommar utan en hagelskur

Lika härligt soligt och varmt som det var igår lika ogästvänligt
är vädret just nu.
Vi hoppas på bättre tider.

Vildrosor, lavendel och söta jordgubbar

Det var stekhett idag, en perfekt dag att börja sin semester på. Inte
för att jag någonsin när jag fortfarande fick lov att planera in
semester tog någon tidig semester men jag tycker mig märka fler och
fler semesterlediga Stockholmare. De delar parkbänkarna vid
utsiktsställena med turister, Stockholmarna i moderiktiga
maxiklännigar och turisterna med stora kameror på magen.
Jag själv drar mig för en stund undan alla plikter som fortfarande
finns på "att göra innan midsommarlistan" till min väninnans gröna
oas. Där blir jag bjuden matjessill med tillbehör och underbart söta
jordgubbar från Sölvesborg med glass.
Avnjuter alltsammans i dofter av vildrosor, lavendel och de söta
jordgubbarna.
Det kallar jag äkta vardagslyx.

Nyfrisade!

Fördelen med trimmning av hundar förutom att pälsen mår bra och man
slipper damsuga hundhår är att man får med sig en ny hund. Man
hinner inte tröttna liksom.
Esther och Wilma i sommarfrippa!

Försommar i Stockholm

Det knappt som man tror att man befinner sig i Stockholms innerstad
när man går här på sommarängen bland hästar och ängsblommorna
som når mig till knäna. Men det är helt sant, jag befinner mig på
ladugårdsgärdet, en fantastisk oas mitt i stan som mestadels besöks
endast av hundägare. Så synd tycker jag för det är en lisa för
stressade yrkesarbetande människor att ta en kort eller lång promenad
på gärdet. Det tar ingen tid alls att ta sig hit ut och det är rena
rama landet.
Jag tar mig ut nästan varje dag och i band flera gånger per dag då
Lasse vill gå ut här efter jobbet. Då hänger jag och hundarna på.
Hundarna älskar gärdet för där är härligt att vara.

Perfekt lunch!

På Strandvägen och de angränsande gatorna börjar det stundande
prinsessbröllopet bli märkbart, i alla fall för oss boende.
Vägavspärrningarna som stod uppställda i månader pga
vägförbättringsarbetena blev snabbt utbytta mot vägblock och
kravallstaket. Nu är alla angränsande gator blockerade med bara en
vägbana öppen i en riktning. Det frestar på de boendes tålamod det
här bröllopet. 10 milj. som är skattebetalarnas andel i
prinsessbellöpet är väl i underkant om man räknar in alla hinder och
förseningar för i affärslivet runt kortegevägen.
Men vi tröstar oss med att vi har fått Nybroplan dekorerad med fullvuxna björkar i
jättekrukor, jättemajstång på Skeppsbron och konformade enar på
slottgården och sist men inte minst fortfarande kan avnjuta en perfekt
räksallad på Strandvägskajen.
Hepp!

Lantlig idyll...

Någonstans i Sörmland finns detta paradis. Regnet har precis gjort
ett uppehåll, himlen är lika vit som kyrkan framför mig. Det är
ljust ute trots att molntäcket är heltäckande.
Luften är full med dofter, den trygga doften av ladugård kommer i sjok med vindpustarna
likaså doften av gräs, syren och kaprifol.
Jag känner mig lycklig som får uppleva detta.
Kyrkan är Gillberga kyrka, ett smycke i landskapet med anor från 1100-talet med sitt trappstegstorn och gavlar precis som kyrkan i  Torshälla där jag konfirmerades och gården heter Biby Gård. Egentligen är
det väl ett slott i trä. Allt är otroligt vackert.

Papperstugg 2010

Modell: manuell,
+ Tuggar tidningar lika effektivt som brev och diverse protokoll.
-  Skräpar mycket.
Helhets betyg: Väldigt effektiv och  mycket söt

Hundar och ungar och...

...Cinderella!
Det är inte ofta nuförtiden som Wilma hamnar i händelsernas centrum
när det vankas en valp bland en skolklass 8 åringar.
Men i dag hade Wilma riktig sinkadus för den lilla svimmade av för
all uppståndelse som hon orsakade bland barnen på Cinderella. Hur man
nu kan klara av det med de antal decibel skolbarnen lyckades
åtstadkomma under de två timmarna in från Sandhamn. Esther kröp i
alla fall in i sin trygga väska undan allt ståhej och sov hela vägen
in.
Wilma däremot fick sitt lystmäte av uppmärksamhet och non-stop kel
av alla ungarna i Antons klass på Lidingö. En väninna till mig och
ung mamma till Anton, Anna som bott på Sandhamn i många år och där
Anton är barnfödd gjorde en klassresa dit för dagen.
Anna som dessutom är en sann matmamma hade med sig en fullvuxen
frysbox på hjul som hon serverade fika ur till alla. Kärleksmums som
jag blev bjuden på. Helt fantastiska!
Det var en härlig inresa i fören på Cinderellan med ett gäng
undebara ungar även om jag för resten av mitt liv kommer att lida av
tinitus och känna mig som den slitna städerskan på 65 o elva
månader från Tammerfors i Alf Robertsson gamla slagdänga som jag
gnolade på under min promenad hem från båten.
Kanske kommer jag i natt att drömma en dröm under fläktande gardin
om hundar och ungar och hembryggt äppelvin...

Blågult idag..

Inte många tycks veta varför vi firar idag. Inte för att jag firar
något speciellt faktiskt och inte för att jag ens har fått Sverige
i modersmjölken, mitt blod är vitblått men jag vet varför det firas
idag.
Dels är det för Gustav Vasa kröntes till kung 1523 och för att
regeringsformen antågs den 6te juni.
Sveriges nationaldag har ju inte precis haft status som nationaldag i
folks hjärtan eller i bemärkelsen "ut och vifta med flaggor" som i Norge,
även om det i alla tider har varit svenska flaggans dag. Man har
kanske på sín höjd hissat flaggan på villatomten.
Men o andra sidan fick ju den svenska nationaldagen inte status som
just nationaldag förrän 1983 och Sverige som funnits sen istiden?

Helgdag och därmed något värt fira blev det inte förän 2005.
Sedan dess har svenskar börjat försvenska sig igen allt vad de orkar
på just nationaldagen.
Underligt i mina ögon för mig finns det ingenting som
är så osvenskt som svenskar, i Sverige är det mest utlänningarna
som värnar pm det svenska.
Ja det kan bli en lång utläggning om det som jag inte ger mig in på idag för
nu på självaste Sveriges nationaldag ska jag bada finsk bastu.
Förövrit har den här dagen tillbringats bl.a. på Sandhamns bageri
och på min gård där jag städat och planterat blommor.

En rosa gula änkan...

Har man tur eller har man tur? Helt plötsligt på mitt matbord står
en nyöppnad "Rare vintage rose" Veuve Clicquot Ponsardin från 1985.
En mogen bärnstensfärgad nästan guldfärgad läckert lyxig
champagne. Bubblorna är små och sparsamma och men tillräckliga för
den sprakande känslan i munhålan.
Jag har faktiskt aldrig druckit en så gammal champagne som 25 år, den
äldsta var en Dom Perignon som var 20 år på min 40 års dag.
Men en 25 åring är precis lagom för en lördageftermiddag på ön.

Arg och ledsen..

Läser i DN att sagan är slut för Brahma! Jag känner mig chokad, arg och ledsen.
Att döma av de många tidningar som också rapporterar att den vita bengaliska vackra tiger Brahma har avlivats bara efter två månader sedan den flyttades förstår jag att det inte bara är jag som är upprörd över det som man tillåtit hända.

I slutet av februari flyttades Brahma från Parken Zoo i Eskilstuna till Naestved Zoo i Danmark eftersom han var ensam. Ensam för att han dödat sin livskamrat, honan Sasha. Visst var har kanske lite våldsam och det visste de på Naestved Zoo så varför avliva honom för att han ansågs aggressiv? Det är för jävligt dåligt.
Jag som trodde att Brahma skulle få ett bättre liv, tom ett ny livkamrat på Naestved Zoo känner mig lurad, besviken och enormt ledsen.

Jag är också arg på alla inblandade parter, varför gav Parken Zoo i väg honom till ett ställe som de visste hade dåligt rykte?  Varför kunde inte Naestved Zoo hittat ett annat hem för Brahma om de inte kunde hantera honom?
Nä för de tog emot honom bara för att få tillfälle till inkomst genom att sälja skinnet. Naestved har nu efter avlivningen nämligen ansökt om att få sälja. Fy skäms!!
Jag kommer aldrig att besöka Naestved Zoo i Danmark det är mitt löfte till mig själv.

Kelgrisen går från famn till famn

Igår gjorde Esther debut på Värsan. Att ligga still och duna i valpväskan går bra en stund men när det är så mycket spännande som händer blir det i längden svårt för liten valp att ligga still

och vara tyst. Att motstå frestelsen att skälla varje klockan för "mat ut" ringde var för stor och risken att bli utslängd av hovmästarinnan överhängande. Inte hjälpte det heller att

stammisarna bad att få klockan avstängd. När Esther till sist smet

ur väskan och ville ut på upptäcksfärd insåg matte att timmen var

slagen. Bäst att göra slut på gästabudet innan stället förlorade

sina rättigheter. Det hade vi nog aldrig blivit förlåtna för.

Stammisarna var i alla fall överförtjusta över den lilla kelgrisen

som mer än gärna gick från famn till famn.

Här Birgitta och TVMagnus som bekantar sig med Esther. Till och med

den annars så hundskeptiska fiskarAnders såg förtjust ut.
Väl hemma, efter kvällsvällingen var det mysigt att få krypa ihop med Wilma i Kellys gamla rasslande rottingkorg.

Jag klagar verkligen inte...

Bara undrar lite om det är Dubai jag vaknade upp i istället för
Sverige denna morgon?
Utanför mitt fönster mäter jag nästan 50 grader.

En valps vardag..

Lika som bär!

Det är inte lätt som mig att skilja ut min egen valp när alla 5 valparna träffas för att busa. Jag tror inte de andra mattarna och hussarna heller har det så lätt så nu har vi alla satt olika halsband på dem.

Jag tror inte någon av dessa är min valp men jag är inte säker.

Min lilla Esther har nu hunnit bli 13 veckor och det verkar som det är endast benen som växer så de knakar för nu känns hon hög och gänglig som en tonåring. Tonåring eller inte, vi är ännu lång väg i från rumsrenhet, de andra valparna är mycket duktigare enligt sina mattar och hussar men jag tröstar mig med att det är snarare mattarnas ihärdighet att ta ut valpen än att valpen själv förstår var den ska göra i från sig, än så länge i alla fall för de verkar inte fatta så mycket ännu. 

Visst ställer sig Esther också sig vid dörren och piper och vill ut, men de är nog mer för att leka, för väl ute kissas och bajsas det inget alls utan det väntar med tills man kommer in igen.

Med vårt kringflackande liv så lär valpens förvirring ta sig sin runda tid att lägga sig.

Inte heller här är jag säker på om någon av valparna är min.

Det säkraste sättet att särskilja ut Esther är att kalla på hennes namn och se vem av dem som hoppar fram till mig.

Valpkurs går vi en gång i veckan och där lär vi oss att gå i koppel, att komma på kommando, leta saker och hälsa fint.

 Att leka och busa med Wilma tillhör huvudsysselsättningen under dagens vakna timmar.

Sover gör Esther också mycket och det kan ske när som helst och var som helst.

Även om Esther har hur många leksaker som helst är ändå ett prassligt presentsnöre det mest spännande.

Här har hon somnat med sitt snöre.

Salig och rörd...

Är det kanske årets hittills varmaste dag? Jag känner i mig i alla
fall helt håglös och matt i värmen. Nej jag klagar inte, är väl
kanske bara något ovan.
När kvällen kommer känns kroppen genast mycket mer medgörlig.
Jag blir uppbjuden till min väninnas solvarma balkong där högt över
takåsarna på Söder.
Jag får valpledigt en hel kväll för första gången, känns konstigt
och tomt men Lasse lovar att ta väl hand om valpisen så jag åker
iväg.
Jag åker buss för första gången på flera månader, för min "onda"
fot har börjat göra ont igen. Är det inte kylan så är det värmen
som gör mina lemmar obrukbara.
Lite förvirrad står jag på Norrmalmstorg, där jag stått 100 tals
gånger, där det nu är så prydligt och fint efter att den långa
vinterns världsmästerskap i trafikarbeten nu äntligen är avgjord,
(Stockholm vann) där det nu inte längre finns någon busshållplats?!?
Varför? Var är den? Husshållplats hallå? Jag fattar inget och
stirrar förvirrat omkring över hela torget, hittar något som jag
tror är 2:ans hållplats på ett osannolikt ställe i Kungsan.
Jag tröstar mig efter busshållplatsförtreten med att 2:an tar mig
nästan ända fram till porten i Sofia.
Vi äter middag bland penseer, pelargoner och kryddväxter i en härlig
salig och doftande röra. Jag blir minst sagt både salig och rörd.
Jag konstaterar genast att grannarna i huset mittemot med sina fantastiska och
generösa balkongerna är lika intresserade av balkongodlingar
som min väninna. Värstingen är förstås hon med organgeriet, vilka fantastiska träd.
Det är tydligt att det är hypat att vara ballongträdgårdsmästare
nuförtiden.
Det som händer på malmen det är det som sätter ribban för resten av stan..
Ja och vad ska vi nu ta oss till på östermalm med våra gjutjärnssmidda
jugendbalkonger som visserligen är vackra som Chicagopäls på 30
talet men fullständigt obrukbara? De är ju av typen franskbalkong.
Vi får helt enkelt vara avundsjuka och åka till Söder för en
balkongkväll.
Efter middagen kommer årets första färska svenska jordgubbar fram
och därtill glassen.
När jag som bäst satt där och mumsade bland alla luftballonger som
ljudlöst seglade över mitt huvud kom på mig själv med att undra,
när egentligen smakar jordgubbarna som bäst?
Här är svaret:
När jordgubbarna smakar svensk sommar!
Salig och rörd var det alltså..