Kung liljekonvalje...

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,

det är ljus över stränder och näs

och omkring står den härliga skogen grön

bakom ängarnas gungande gräs...

Så börjar den berömda dikten Strövtåg i hembygden ur Gustaf Frödings diktverk Stänk och flikar från 1896 och det är den dikten jag kommer att tänka på när jag går upp mot den delen av tomten som är skog. Skogen där allt blivit grönt medan jag varit borta och finner ett hav av sköndoftande liljekonvaljer som slagit ut bakom lekstugan. Det regnar ganska mycket men jag kan ändå inte låta bli att dröja kvar en stund och plocka in denna lilla bukett.

När jag ser liljekonvaljer tänker jag alltid på min mor, liljekonvaljerna brukar alltid blomma när hon fyller år. Nyligen fyllde hon 70 år men då hade blommorna ännu inte kommit annars hade jag nog plockat en bukett till henne.

Mina föräldrar gifte sig i jultid  1957 och då hade min mor en liljekonvaljer som brudbukett. Det måste ha varit väldigt ovanligt med liljekonvaljer i vintertid då.

Jag har faktiskt aldrig frågat om det är hennes favoritblomma men för mig har liljekonvaljen alltid varit nära förknippad med min mor. På söndag är det mors dag, jag tror jag plockar en bukett till henne.

Slutet på Strövtåg i hembygden lyder så här...

Kung Liljekonvalje av dungen,

kung Liljekonvalje är vit som snö,

nu sörjer unga kungen

prinsessan Liljekonvaljemö.

Kung Liljekonvalje han sänker

sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,

och silverhjälmen blänker

i sommarskymningen blekt.

Kring bårens spindelvävar

från rökelsekaren med blomsterstoft

en virak sakta svävar,

all skogen är full av doft.

Från björkens gungande krona,

från vindens vaggande gröna hus

små sorgevisor tona,

all skogen är uppfylld av sus.

Det susar ett bud genom dälden

om kungssorg bland viskande blad,

i skogens vida välden

från liljekonvaljernas huvudstad.

Fröding tog förresten med sig sitt korrektur till Stänk och flikar för påläsning av sina författarvänner till Sandhamn dit han blev bjuden av Verner von Heidenstam efter dennes bröllop. Efter utgivning blev Fröding åtalad och utgåvan blev förlagd med kvarstad för sitt lite för den tiden kanske vågade innehåll i dikten En morgondröm.
Albert Bonnier bad Fröding visserligen stryka dikten men Heidenstam med vänner på Sandhamn stärkte Fröding att låta dikten bli kvar.