I go Clean

Jag kan bara inte låta bli att gilla det här varumärket, Clean!
Så genialt! Parfymer som doftar tvål, rena lakan, varm bomull, sommar regn och så vidare.
Dofterna får alla sinnena att "go bananas" och man fullkomligt virvlar runt bland vita lakan som fladdrar i vinden, flyger över bomullsfält för att sedan sitta stilla och meditera.
Min favorit sedan, ja när dofterna kom till Sverige, tror det var 5-6 år sen är Fresh Laudry.
Den bland andra Clean-dofter tog Systrarna i Handelshuset in då i tidernas begynnelse och folk vallfärdade dit för att komma över en flaska.
I början fanns dofter som Provence, den fick en att driva omkring bland lavendelfälten i extas.
Jag är inte säker på om den längre finns att få tag på i Sverige.

I mellandagarna hamnade jag på Åhléns Citys stora parfymrea. Det var verkligen en doftfest, allt från DKNYs populära Delicious-parfymer, Lancome, Burburry, Paul Smith till Clean-serien.

Jag fastnade för Cleans Simply Soap eau de parfym och Warm Cotton body lotion, den var till min stora förtjusning också var parabenfri.
Priserna var också väldigt bra, 299kr för 60ml parfym och 129kr för body lotion.
Normalt kostar 60ml 799kr i butik om man inte kan komma över dem på taxfree.
Jag har några andra favoriter i badrumskåpen. Den lila flaskan Harmony, fick jag som gåva från Systrarna i Handelshuset för något tag sedan. Den gula flaskan Fresh Summer har jag köpt två gånger jättebilligt på NKs stora parfymrea som alltid börjar i januari.
Nåväl, det kanske räcker så, nu har jag så jag kan "go Clean" hela året.

Något litet extra

Så här i början av året har man egentligen inte någon lust, (i alla fall
inte jag) att detaljplanera alla budgetar och tekniska planer eller
årsmöten och omröstningar utan bara i drömmande penseldrag rita upp
några solar för det egna höga nöjet lite här och där i kalendern.
Varför inte en vinresa till Italien i vår, en shopping och matresa till Paris eller
London, en solresa till Krabi i höst.
Vinters snöresor är redan inringade i mars och april så de datumen är bara att markera med
överstrykningspennan.
Under tiden kan man roa sig med lite trevliga restaurantbesök och goda stunder i köket.
Idag blev det som planerat Pots de crème au chocolat.
En riktigt höjdarvariant av crème bruléen.
En dessert som har sitt ursprung från en fransk klassiker, Restaurant & Boulangerie Balthazar i  Soho, Spring. St i New York som jag besökt några gånger. Dock har jag inte ätit denna dessert
vad jag vet.
Vi åt den ikväll med grädde och hallon, galet gott, men det går lika bra att "bränna"
av den som en vanlig brulée om man känner för det.

Pots de crème au chocolat
Antal portioner: 12
Ingredienser

2 dl mjölk, 3 %
3.5 dl vispgrädde
0.75 dl strösocker
1 st färsk vaniljstång
200 g Valrhona choklad 60 % (Manjari)
6 st äggulor, ekologiskaGör så här


1. Sätt ugnen på 100 grader.
2. Koka upp mjölk, vispgrädde, strösocker med frön från en urskrapad vaniljstång.
3. Ta av från värmen.
4. Hacka chokladen och smält ner den i den varma gräddmjölken.
5. Separera äggulorna från äggvitorna.
6. Vispa sönder äggulorna och vispa ner chokladsmeten i gulorna (i en fin stråle) under vispning.
7. Fyll espressokoppar med chokladsmeten och ställ dem i en ugnsform.
8. Fyll ugnsformen med ljummet vatten upp till hälften av kopparna.
9. Grädda chokladkopparna i mitten av ugnen i cirka 1,5 timme. Smeten ska dallra lite när man skakar på koppen.
10. Låt dem svalna i rumstemperatur och låt dem sedan bli helt kylda.
11. Servera dem kalla med lite lättvispad grädde och färska bär.


Jag hade ingen Valhorna, Manjari, men väl en ekologisk Mascao 72% med en gnutta apelsin som jag blande  med en 60% Lindt som blev väldigt lyckad.

Trettondagen

Nu är både jul och nyår överstökade och den sista av de tre stora högtiderna likaså, trettondagen.
De trötta sillarna som fortfarande simmar omkring i kylskåpet får simma i väg till bättre jaktmarker för nu byter vi menyn helt i vårt kök.
Det blir mesta dels medelhavsmat ett tag framöver.
Vi firade trettondagen som var en rätt kylig dag med en promenad i skogen och ett bubbelbad i hemmaspat. Till middag hade vi planerat något extra fast egentligen inte något extravagant, utan något enkelt, rustikt och lättlagat men som upplevs som något extra och storstilat.
Vi vår trettondagsmiddag blev skaldjur och tonfisk. En moules mariniere, efterföljd av färsk krabba för att avslutas med en halstrad färsk tonfisk. Till tonfisken en koriandersmakande asiatisk nudelsallad och ett gott vitt vin. Lasses favorit till skaldjur är en Petit Chablis, så då fick det bli det.
Förra året vi denna tid fick jag för mig att jag skulle tillverka en perfekt chocolat fondant, så det blev samma dessert varje en gång i veckan under x-antal veckor under vintern.
Jag skulle gärna fortsätta på den traditionen men jag tror att jag i år skall ta upp crème brûléen på menyn igen. Det var några år sen.
I år skall jag satsa på en variant som jag snappade upp ur "Leila bakar i Frankrike", Pots de crème au chocolat.
Vi får se hur det blir.

Låt stjärnorna visa vägen

Det nya året ligger framför oss som en oskriven bok. Förhoppningar,
visioner, afirmationer blandat med diverse livsord om vad var och en
vill uppnå under det nya året radas upp i strida strömmar på mina
vänners Facebook-sidor.
Någon lade upp en artikel om att man kanske ska hålla sina
nyårslöften för sig själv för då blir det lättare att infria
dem, allt enligt en snart 100 årig forskning på folks olika
förverkligande.

Jag för min del lade redan för ett halvt år sedan upp mitt mål för
2012 och berättade om det.
Som för att stödja forskningen konstaterar jag redan nu, dvs den 4de
januari att det inte kommer bli som jag planerade.
Så just vet jag inte om jag med en dåres envishet ska fortsätta bana
väg för min idé eller om jag nu helt enkelt ska låta stjärnorna
visa vägen?

En sak som jag faktiskt funderat på är att i år återuppta det
franska språket. Ja som hobby!
Men det kanske jag borde ha behållit också det för mig själv och
plötsligt bara dykt upp fransktalande:)
Här också några bilder från den allra sista dagen på 2011.
Året avslutades något frusen i blek sol som jag tycker representerar
vår något frusna tillvaro där delar av världens ekonomiska och
demokratiska kriser blåst så kalla vindar att de har fått resten av
världen att rysa till och dra åt skärpet på kappan lite hårdare.
Men ändå inte fått oss att tappa hoppet utan istället ta tillvara
på ljuset även den är sparsam och svag.
För att avsluta 2011, inte i en solnedgång utan i en gryende sol!

Ett nytt år har inletts...

Jag sitter fortfarande och känner in nådens år 2012. Lite trögt går att ta in att vi faktiskt är inne på vårt tolfte år i detta decennium. Vart tog all tid vägen?
I går såg vi på TV ett program om 10 i Topp, dvs musiklistan som presenterades i radio under 60-70-talet och lades så småningom ner när vänstervindarna blåste som starktast i vårt land. Ingen kommersiell musik skulle egentligen marknadsföras hette det då.
Lika obegripligt långt bort från vår tillvaro känns kommunittiden som att jag själv var tonåring redan på 70 talet. Oh my oh my!

Så här medelålders på 2010-talet sitter jag läser Tranströmmer under tidiga morgontimmar och låter stilla året börja. Bortjobbade är de stressiga måndag mornarna då man var tvungen att samla krafterna för ett nytt år efter de hisnande nyårsfirandena som var tradition varje nyårsafton.
Nuförtiden är det en gourmetmiddag som tar två dagar att laga och hela kvällen att äta, allra helst med några goda vänner. I år var vi hemma hos oss på ön och det var gott, lugnt, långt och fulländat, precis så som en riktigt bra nyårsnatt skall vara enligt mig.
Nuförtiden laddar jag helt annorlunda för det nya året och tar det alltså lugnt, läser dikter och dricker te innan dagens arbete så småningom inleds.

Tranströmmer lärde jag mig älska för ca 20 år sedan och då hade han redan verkat i en hel livstid. Men som alltid med hans dikter så är de alltid aktuella, för var och en att upptäcka och älska närhelst tiden känns rätt. Här något "aktuellt" och tänkvärt ur min Tranströmmer favorit, "Galleriet" ur "Sanningsbarrären" från 1978.
Dikten är inte i sin helhet, jag har plockat vissa delar ur den.

Välkommen till de autentiska gallerierna

Välkommen till de autentiska galärerna

De autentiska gallren

Karatepojken som slog en människa lam

drömmer fortfarande om snabba vinster.

Den där kvinnan köper och köper saker

för att kasta i gapet på tomrummen

som smyger bakom henne.

Herr X vågar inte lämna sin våning.
Ett mörkt staket av mångtydiga männiksor

står mellan honom

och den ständigt bortrullande horisonten.

Han som försökte ropa under vattnet

och världens kalla massa trängde in

genom näsa och mun.

I karriären rör vi oss stelt steg för steg

som i ett no-spel

med masker, skrikande sång: Jag , det är Jag!

Den som slogs ut

representerades av en hoprullad filt.

Hör samhällets mekaniska självförbråelser

stora fläktens röst

som den konstgjorda blåsten i gruvgångarna

sexhundra meter nere.

Ofta måste jag stå alldeles orörlig.

Jag är knivkastarens partner på cirkus!

Frågor jag slängt i från mig raseri

kommer vinanade tillbaka.

Ofta måste jag tiga. Frivilligt!

Därför att "sista ordet" sägs gång på gång.

Därför att goddag och adjö...

Därför att den dag som idag är...

Jag tänder ljus som enligt mitt Feng Shiu-tänkande skall vara två om sovrummet råkar vara placerat i utrymmet för kärleken. Det skall förresten vara två av allt som symboliserar liv, därav de två murgrönorna.
Jag tar allra helst mitt te i sängen med något bra att läsa efter att ha tittat på nyheterna.
Just nu har mitt gröna Morgon Jasmin-te, små trevliga budskap på etiketterna. Idag: "Where ever you go, go with all your heart" och "If we can cry together, we can laugh together."