Äta bör man annars...

Jag tror jag sagt det förr, att är man julbordsälskare så är
Sandhamns Värdshus julbord ett måste!

Gillar man desstuom sillinläggningar och fiskanrättningar är detta
ett Mecka, hit måste man bara vallfärda.
Jag har defintivt inte varit någon julbordfantast kan jag villigt
erkänna, snarare tvärtom. Av att tvångsäta massiva julbord med
fabriksproducerad mat genom 80 och delar av 90-talet, där det kändes
som jag bokstavligen slukade hela bordet med duk och bordsskiva gjorde
att jag till slut bojkottade julbord under ca 10 år. Det fanns bättre
sätt att må illa än genom julbordsätande.

Illamåendet varade tills jag 2004, efter i härdigt övertalande
veknade och motvilligt klev upp på övervåningen på Sandhamns
värdshus.
Heureka och eufori, vilken upplevelse!
Sedan dess är jag fast, varje år ser jag fram emot Värsans julbord
likt ett barn som längtar till julafton.
Min favorit av sillarna i år blev äppel och kanesillen. Den
introducerades i redan förra året enligt chef HP Lepistö.
Att jag missade den förra året vittnar ju om omfattningen på
anrättningarna.
Allt är naturligtvis hemmagjort, även julgodiset, synd bara att jag
sällan orkar äta det.
Min favorit i år på det övriga blev åter igen den finska
morotslådan. För att nämna något annat nordiskt exotiskt,
renhjärta var gott. På dessertfronten, den modifierade tiramisun med
pepparkaka och hjortron.
I övrigt, även om jag skulle vilja påstå att Värsans julbord är
modernt och innovativt saknas nog ingen av alla de klassiska rätterna,
inte ens grisfötter.

P.S Den observante ser kanske att skorstenen, den som förr tronade
mitt i rummet är borta. Den är helt enkelt nedmonterad.

P.S2 För den som vill veta, pepparkakshuset är gigantiskt och
tillverkat av nämnde chef! Undrar bara vad pinupp-fickan i tomteluva
gör där i snön?