Mitt i naturen

Även om man i dagens Sverige över hela landet kan leva ett
fullskaligt högteknologiskt liv så är vissa sedvanor så djup
inrotade att förmodligen inte ens lagstiftarna törs ge sig på att
förändra.
Ja nu tänker jag inte på att Sandhamn är enligt sedvana en gå-ö
och att man som privatägd ö, alltså att statsmakterna inte kan
bestämma över den, mot all nymodig bekvämlighet vill "lagstifta" om
hur den moderna människan ska leva, dvs att samtliga boende och
besökare på ön ska bruka sina ben som fortskaffningsmedel och sina
armar att bära sin last med. Motorfordon göre sig icke besvär, för
på Sandön ska man befinna sig mitt i naturen som på 40-talet då
häst och vagn fortfarande var vanligt i glesbygden. Men hästar vill
man naturligtvis inte eller ha på ön längre.
För mig som enligt mig själv är en modern människa som följer min
tid och utveckling i den takt som krävs för att vi alla ska få plats
i vår all mer trånga värld sedvanan med en gå-ö lika malplacé i
dagens värld som att renarna som nog väl ska kunna betraktas som
tamboskap ska få traska som vilda djur över skog och mark.
För en sörlänning som jag som inte lever i denna miljö till vardags
och som inte blivit hemmablind kommer frågetecknen och utropstecknen
farande när jag ser dessa tusentals renar lugnt och beskedligt traska
på riksvägarna på sin väg genom privatägda skogar och marker.
Hur kan det komma sig att vi som nation år efter år subventionerar en
sedvana utan några som helst restriktioner medan den övriga
kreaturshanteringen ständigt får underkasta sig nya
förhållningsorder om de ska få minsta lilla bidrag eller ens få
existera?
När sedan renköttet har ett kilopris i klass med hängmörad oxfilé
från Östermalmshallen känns sedvanan med rennäring lika utdaterad
som gå-ö idén på Sandhamn, pådrivet av ett gäng romantiker som
ålders höst vill att allt ska vara som det var förr då alla befann
sig mitt i naturen.
Fast så var det naturligtvis inte ens på 40-talet, att alla kunde
leva i ett med djur och natur. Man får nog gå tillbaka till 1800-
talet för ha levt ett sådant liv och då var inte de flesta av oss
ens födda.
Men hursomhelst visst är det härligt att några av oss får, dvs just
jag uppleva en svunnen tid som något konstruerat modernt.
För visst blir man glad i sinnet av att se alla dessa vajor med sina
kalvar utan att behöva betala inträde till ett zoo.