Ta´t lugnt ta en kopp te!

Min semester hittills har varit fylld av händelser som man helst vill slippa under de dyrbara dagarna i juli, kräksjuka, migrän, en hel del brandkårsutryckningar och mycket nedlagd tid på samtal, rapportskrivande och som lök på laxen häromdagen en omfattande vattenskada som jag just nu inte orkar och ens vill tänka på, dock är läckan lagad och renoveringsprojektet startat.
Arbetssamt har det varit kan jag lova men jag har ett litet knep för minska stressen, jag dricker te!


Precis som om min väninna Maria hade läst mina tankar kom hon ut en dag i slutet av förra veckan med ett te från Paris, där hon precis hade varit. Hon gav mig ett som heter St Petersbourg från tehuset Kusmi. Det visade sig vara ett fantastiskt gott svart eftermiddagste med smak av citrus, röda frukter och kola.

Även om jag druckit flera undergörande Kusmi-teer, som deras Detox-Tea, Rose Green Tea mfl blev St Petersbourg direkt en favorit som jag gärna fyller min stora törstemugg med och kopplar av med under parasollet.

Av en annan väninna, Pia som bott i Afrika under många år har jag lärt mig att man ska dricka te när det är varmt för att balansera kroppstemperaturen och när man är törsig för att tillföra vätska.
Kusmi te kommer från Ryssland och blandades för tsarfamiljen i början men har sitt säte i Paris som många andra prestige-teer, alltså inte i London som man skulle kunna tro, men det är en annan story.

Hittade denna artikel om teernas hälsoeffekter på Unilevers hemsida, även om de skriver i eget syfte så är det mycket som är sant.

Teeffekten
Fundera över hur mycket te som dricks i världen varje dag, nyheten att te även är nyttigt för dig torde vara välkommen. Den senaste forskningen har visat att te kan ha en skyddande effekt mot hjärtsjukdomar och vissa cancersjukdomar. Te är också rikt på antioxidanter som skyddar din hud mot solens skadliga strålar. Dessutom kan det skydda mot Alzheimers och andra demenssjukdomar.

Drick för hälsan
Om detta inte är tillräckligt övertygande kan det vara idé att ta en titt på dessa fakta:
Att dricka te tillför din kropp vätska och inte tvärtom som vi ofta fått lära oss.
Koffeinet i en kopp te är ungefär hälften av det som finns i en kopp kaffe. Men om teet får stå för länge kan koffeinvärdet höjas till det dubbla.
Te innehåller flour, som hjälper till att skydda dina tänder. Faktum är att studier visat att te kan tillföra ca 70% av det flour som dina tänder behöver.
Te utan mjölk och socker har inga kalorier.
I samband med varmt väder, verkar te uppfriskande genom att det tillfälligt höjer din kroppstemperatur och ger upphov tillsvettningar, som kyler ner huden.
Grönt och svart te ger samma hälsofördelar.
Vitt te har mest antioxidanter.
Rött te innehåller inget koffein.

Mer fakta om te:
http://www.omte.se/faq/

Med skägget i brevlådan så att säga...

...eller ska jag säga att man är torsk hur man än vänder på det. Det är så man känner igen sig:)

Marknadsdag

Efter regn kommer sol och ingenting blir som man tänkt sig brukar det
heta. I mitten av förra veckan drabbades jag kräksjukan och satte
därmed stopp för alla stora planer på fiskeresor. Förra året blev
jag sjuk precis när vi nått en fjälltjärn efter 2 timmars vandring
och det var bara att gå ner 2 timmar, åka sju mil till sjukan.
Kräksjukan har sen i onsdags varit oss envist i hälarna och vi har
inte mått vidare någon av oss i vår lilla familj på två personer
och två hundar. När till och med en av hundarna kräktes i lördags
morse tyckte jag riktigt synd om oss alla.
Men i fredags hade vi en andningspaus efter att jag frisknat till och
innan Lasse blev dålig och då passade vi på att åka till Arvidsjaur.
Det var en stekhet dag, termometern visade 27 grader men ortsborna
visade inget större intresse för badstränderna utan man föll som
bäst på att rigga upp för nattfestivalen, Nattivalen. Scenen
testades och grillar halades fram på löpande band.
Vid knallestånden trängdes redan mycket folk och jag passade på att
fynda ett par jättefina Arvidsjaursvantar som en tant hade stickat ur
ett mönster från ett lapptäcke från orten, mycket vackra.
Man kan ju tycka att vantar inte är det första man tänker på att
handla i sommarhettan men kan man köpa en dunjacka som jag gjorde
förra veckan så är väl ett par vantar inget att oja sig över, de
var ju helt oemotståndliga.

I övrigt fanns förutom en hel del sameslöjd, fantastiska lappknivar
med skaft i renhorn och masurbjörk och till min häpnad näbbstövlar.
Inte billiga precis, priset var strax över 2000 kronor men nu kunde
man komma över dem för marknadspriset 995 kronor.
Vi kryssade omkring bland murikkorna där det tillagades modern
fjällmat, wok! En souvasburgare hade suttit fint men tyvärr hade
ingen grillat på någon än så vi nöjde oss med thailändska
vårrullar som vi picknickade med på gräset på torget mitt på
Storgatan.
Sedan gick vi och handlade mandelpotatis och tunnbröd till
surströmmingen som Lasse hade tänkt sig till helgen.
Jag tyckte det var lite väl magstarkt med tanke på vårt
allmäntillstånd och tvivlade på att det skulle bli någon
surströmmingsskiva.
Det blev det inte heller:)

Hembygd

Adak, vår närmaste småort med 200 innevånare, 2 mil nordväst om
Malå, Lappland.
Det finns en Adak till i världen, till demografin kanske rätt lik
just denna Adak i Sverige.
Adak Alaska USA som av förståeliga skäl uttalas 'eidäk' är USAs
västligaste och Alaskas södraste ort. En ö som det faktiskt är med
sträckning mot Japan är också en bygd som kämpar för sin
överlevnad med sina ca 350 innevånare precis som Adak, Lappland
Sverige.
Adak i Västerbotten är ingen ö, däremot omgiven av två träsk, ja
man säger så om sjöar här uppe.
Likheten med dessa orter är att de levt i glansperiod och överlevt
stora nedläggningar. Adak (eidäk) hade som mest 6000 innevånare och
skola, McDonalds, biograf och bowlingbana då det var en amerikansk
militärbas.
Adak (adak) hade en koppargruva.
Men när Boliden lade ner kopparbrytningen och rev anläggningen och
bostadsområdet 1978 blev inte mycket kvar. Endast den ursprungliga
befolkningen, skogsbönderna och skogssamerna blev kvar.
Idag finns här inte ens en bensinmack men väl och ett folk som är
stolta över sin hembygd.
Med envishet och entusiam har man här tillsammans sett till att en
liten lanthandel fungerar på orten, här kan man köpa färskt
kaffebröd och ingredienser till att baka själv, tom en
princesstårta om så vill. Däremot hittar man inte färdiga
sockerkaksmixer, dylikt står Adakborna över.
En levande biograf finns också, faktiskt en autentisk 40-tals biograf
som varje år ordnar en filmfestival med uppträdande och dans. Alla
som har ett instrument och kan spela är välkomna upp på scen. Hur
varmt och hjärtligt är inte det?
Det är i alla fall så vi känner atomsfären här, varm och
hjärtlig, vi som bor nästgårds Adak.
Lasse jagar i Adaks jaktlag sedan några år tillbaka då vi kom till
bygden och folk har idel varit väldigt vänliga och hjälpsamma.
Förra året fick vi punktering långt uppe ifjällen och vips fick vi
punkteringen lagad även om timmen var väldigt sen, bilverkstaden
nedlagd och bilmeken pensionerad. Det var inte tal om boka tid och
yrkeskunskapen ingalunda bortglömd.
Man håller även ett långlopp med start och mål i Adak. Lappland
Ultra är ett ultramarathon på 100 km som löper från Adak längs
älven rundar Slagnäs, förbi oss och tillbaka till Adak. Den går på
natten mestadels men med en hel del jippon i Adak. I år gick den i
helgen, dvs 1-2 juli medan vi sov sött.
Filmfestivalen börjar den 16 juli för den som har vägarna förbi:)

Mitt i naturen

Även om man i dagens Sverige över hela landet kan leva ett
fullskaligt högteknologiskt liv så är vissa sedvanor så djup
inrotade att förmodligen inte ens lagstiftarna törs ge sig på att
förändra.
Ja nu tänker jag inte på att Sandhamn är enligt sedvana en gå-ö
och att man som privatägd ö, alltså att statsmakterna inte kan
bestämma över den, mot all nymodig bekvämlighet vill "lagstifta" om
hur den moderna människan ska leva, dvs att samtliga boende och
besökare på ön ska bruka sina ben som fortskaffningsmedel och sina
armar att bära sin last med. Motorfordon göre sig icke besvär, för
på Sandön ska man befinna sig mitt i naturen som på 40-talet då
häst och vagn fortfarande var vanligt i glesbygden. Men hästar vill
man naturligtvis inte eller ha på ön längre.
För mig som enligt mig själv är en modern människa som följer min
tid och utveckling i den takt som krävs för att vi alla ska få plats
i vår all mer trånga värld sedvanan med en gå-ö lika malplacé i
dagens värld som att renarna som nog väl ska kunna betraktas som
tamboskap ska få traska som vilda djur över skog och mark.
För en sörlänning som jag som inte lever i denna miljö till vardags
och som inte blivit hemmablind kommer frågetecknen och utropstecknen
farande när jag ser dessa tusentals renar lugnt och beskedligt traska
på riksvägarna på sin väg genom privatägda skogar och marker.
Hur kan det komma sig att vi som nation år efter år subventionerar en
sedvana utan några som helst restriktioner medan den övriga
kreaturshanteringen ständigt får underkasta sig nya
förhållningsorder om de ska få minsta lilla bidrag eller ens få
existera?
När sedan renköttet har ett kilopris i klass med hängmörad oxfilé
från Östermalmshallen känns sedvanan med rennäring lika utdaterad
som gå-ö idén på Sandhamn, pådrivet av ett gäng romantiker som
ålders höst vill att allt ska vara som det var förr då alla befann
sig mitt i naturen.
Fast så var det naturligtvis inte ens på 40-talet, att alla kunde
leva i ett med djur och natur. Man får nog gå tillbaka till 1800-
talet för ha levt ett sådant liv och då var inte de flesta av oss
ens födda.
Men hursomhelst visst är det härligt att några av oss får, dvs just
jag uppleva en svunnen tid som något konstruerat modernt.
För visst blir man glad i sinnet av att se alla dessa vajor med sina
kalvar utan att behöva betala inträde till ett zoo.

Det blir inte alltid som man planterar!

Häromdagen tog jag en promenad på tomten i mina nya röda skor som
jag fyndade på Rizzo-rean på Biblioteksgatan.
Vid växthuset fann jag att de små resterna av Lammöronen som jag
räddade under den buske som jag rensade bort i fjol, nu vuxit sig
gigantiska på sina nya växtplatser vid växthuset och som belöning
för att de blivit räddade nu fröjdar oss med praktfull cerisrosa
blommning.
Stackars lavendel som jag planterade som huvudväxt i samma rabatt, den
har helt kuvats där bakom Lammöronen som var menade som utfyllnad och
marktäckare.
Jag fortsätter till den delen av tomten som är skog och där vi på
valda ställen lägger kompost vid ett minikärr, som älgarna
använder som vattenho. Som små färgglada överraskningar finner man
där ibland påskliljor och tazetter på våren. Nu tornar i skogen
bland de plockfärdiga blåbären stolta Fingerborgsblommor i lila och
rosa!
Livet är bra härligt när naturen gör lite som den vill och inte som
jag planterar!