Livet från den ljusa sidan

Även om just och speciellt denna dag enligt kristen tro går i svart,
död och sorg eftersom det är Långfredag och vi som goda kristna
borde ära den här dagen till Jesus och för att han led för oss. Vi
har ju en helgdag för just denna eftertanke.
Fastän jag tror det flesta idag ger blanka den i Jesu lidande och en
mässa i kyrkan och är bara glada för att de fått en dag ledigt
från jobbet.
Nåväl, vi har heller inte späkat oss, men väl tagit en tur till
Slagnäs kyrka, en vacker liten vit träkyrka med fristående röd
klockstapel, riktigt norrländskt på vackraste platsen på en udde,
mässan missade vi.
Sedan har vi givit dagen riktigt mycket eftertanke i tysthet, vi
tillbringade dagen med stilla fiske på isen.
Allt var stilla och tyst ja förutom fågelkvittret.
Jag hoppas det räknas som botgöring i detta moderna tidevarv:)

Skärtorsdag!

Vi påskar till tillvaron med godisfyllt påskägg, som vi faktiskt
nästan ätit upp redan, några äggiga ljus och téte-à-téter. Allt
medan frukosten avnjöts lyssnade vi till de senaste nyheterna om
cryptosporidium i Skellefteåvattnet och konstaterar att det är
bättre att ta det säkra före det osäkra och hämta dricksvatten
från Arvidsjaur dit vi ska idag. Det senaste budet i sökande efter
smitthärden eftersom vattenverken inte hade bakterien är att det
kommer från älven där det tas i ytvattentäkter, samt att
spridningen på de insjuknade är så pass stor att man misstänker att
älven är boven.
Vi tar vårt dricksvatten från Skellefteåälv!

Resten av morgonen planerar vi Skärtorsdagen,
Jag planerar för att klämma in en pimpelstund på isen i eftermiddag.
I går tog vi både harr och abborre på mete.
Senare på kvällen innan middagen skall det badas bastu.
Skärtorsdagen har ju fått sitt namn från att just denna dag skulle
man skäras, dvs renas!
Jesus tvättade enligt tro sina lärjungars fötter denna dagen.
Han inrättade även nattvarden, brödet och vinet, den sista måltiden
känner väl alla till.
Vi hoppas att det inte blir vår sista måltid men vi planerar en
härlig middag, det ska grillas älgstek, bakpotatis,avokados och
purjolök.

Lasse studerar sin nya grillbok som inköptes i Nalohallen i Sorsele
häromdagen, hundarna är lite rastlösa och vill inte låta husse vara
i fred med sin bok.

Vårkänsla

Idag bestämde vi oss hux flux att nu är det dags för några åk i
backen. Tur var väl det eftersom det visade sig att backen bara hade
öppet just denna dag och inte som utlovat hela veckan. Påsken är
alltför sen, nästa gång påsken blir så här sent på året lär
vara först om 40 år, lägg även på att vädret varit varmt och
vackert tom så här norr ut där vi nu befinner oss att inte ens dessa
breddgrader orkar hålla våren stången.
Så det var ju bara att ta för sig så mycket benen höll i de
fantastiska och välpistade backarna.
Till vår förtjusning upptäckte vi också att vi var nästan ensamma
i systemet. Ortsborna hade väl redan fått nog av skidåkning och
vinter.
Backen heter Nalovardo och ligger i Vintergatans bästa del!

P.s solen och snön fick alla fjällens dofter att vakna till liv, jag
finner inga ord att beskriva det ljuvliga.

Vårens färgfest!

Jag blir alltid barnsligt glad när jag efter vinterns långa väntan
får kliva in i värmen och fukten i ett växthus, se hur där sjuder
av liv och dra in alla dofterna i näsborrarna.
Klorofyllet får mig att sväva på moln med sin grönska och
penséhavet fullständigt knockar mig så att jag glömmer tid och rum.
Häromdagen var vi och botaniserade i vårens färgprakt på
Granerfeldts Blommor i Ostra och att välja årets penséer var
sannerligen inte gjort en handvändning.
Det fanns alldeles för många fina färger att välja emellan, att gå
i sina penséer fick här en verklig innebörd för det var lätt att
drömma sig bort bland alla färgsprakande härligheter.
Jag fastnade till slut för de blå-vita patriotiska skönheterna (på
bilderna) att planteras ensamma i fönsterlådorna samt en sammetsröd
och knallgul kombo att planteras tillsammans i krukor.
Jag gillar av någon anledning knalliga gula färgkombinationer på
våren, så det blir något gult varje år.
Vi fyllde sedan utöver ett 40-tal penséer bilen med påskliljor,
tulpaner, tusenskönor och små violer i många sköna färger.

Snart på väg

Sorselse, utsikt från vattentornet mot Holmen denna eftermiddag 14/4-2011

Ortsnamnet Sorsele kommer troligen från det lapska ordet suorge, som betyder gren. Sorsele - Grensele eller Grensholmen - är ett passande namn på centralorten som delvis ligger på en holme i Vindelälven.

Som om vi inte fått nog av vinter och snö dras vi till vintern som flugor till ljus. För när vintern väl försvinner från våra breddgrader  packar vi bilen och söker oss dit där det fortfarande är kyligt. Så tokigt det kan bli!
Men en vecka i förhoppningsvis solglittrande snö,  pimpelfiske i en fjällsjö och lite nedförsåkning i en solig backe kan man bara inte tacka nej till så det är bara att sätta sig bilen och åka de där 90 milen till huset vid Skellefteåälven utanför Sorsele. Påsken detta år vigd för snö, vi far inom ett dygn.

 

 Nalovardo i Sorsele är inte den största skidanläggningen jag besökt men trevlig och precis tillräckligt lång för ett skönt åk.

Bra som det är

För någon vecka sedan var jag på lägenhetsvisning och blev tagen av all lyx och löften om flärdfullt boende som erbjuds i glossigaprospekt, sedan nyktrade jag till, tog båten till mitt enkla lilla 1700-tals torp i skärgården just för tillfället utan rinnande vatten, men väl en varm eftermiddagssol.
Jag gav min hund mat, lagade en kopp Valhrona-kakao, tog fram en medhavd kardemummabulle och satte mig vid köksbordet och tittade på bogserbåten ute på havet och tänkte, ja det blir nog inte bättre än så här hur man än vrider och vänder på saken.

Hej lilla blåsippa!

Äntligen är de här, som jag har väntat!
Inte mycket växer i trägården ännu utom de här sötnosarna.

Rätt och rik eller rätt orik?

Jag vaknade tidigt morse och kände att om luften gått ur mig den sista veckan så var det desto mer luft ute idag, det varnas för stormbyar, Burr!

Jag åt snabbt min frukost och drog mig tillbaka till sovrummet med hundarna, en kopp roiboos och allt jag hinner grabba tag i från frukostbordet, det var telefonmöte på gång, något kritiskt men inte för mig, thank God! 

Just nu finns inget jättekritiskt på mitt bord, eller åtminstone något som saknar handlingsplan.
Efter att kämpat med 'bad karma' en tid, kanske en konsekvens av alltför snabba och ogenomtänkta beslut slog oturen till med en knäckande dominoeffekt ungefär som när man tappar mackan och den har 50%ig chans att hamna på rätt sida men i mitt fall naturligtvis inte gör det och så fortsatte det.

Men idag gör det inget att det blåser ute bara det inte blåser i min tillvaro. 

Idag behöver jag lä för min plan är att kontemplera över allt som hänt, hämta inspiration och göra upp nya planer för jag tror på riktigt att nu har min karma vänt. 

I går skulle jag ta ur askan ur öppna spisen och vad hittar jag i vedkorgen? Jo mitt fina armband med vita Mary Quant-glasblommor från Åska, armbandet som jag bara hann använda ett par gånger innan det spårlöst försvann. 

Lyckan över det lilla fick de tjocka molnen av motgångar att skringras så idag är strömmen tillbaka och synopserna på väg att laddas.

Jag tankar inspiration för att ta itu med växthuset med "Odlarens kokbok", spenat och spröda rabarber, så härligt!

Jag beställer goda viner direkt hem till dörren från "The Wine Company", Chablis till sommarens grillade räkor, några Savignon Blanc till den grillade fisken, riesling till våren första sparris och god Amarone till osten.

Samtidigt tänker jag på mediadebatten om Twitter och Facebook och hur vi använder och mår med den. 

Jag tänker på hur allt det negativa lyfts fram och präntas in som ett mantra, "Facebook är skadligt!"

Människor speciellt de unga får sina redan skrala självkänslor ännu mer urholkade genom andras  prestationsångestskapande statusrader. Är det inte rent av så att de i media som skriver att Facebook och Twitter drar fram alla narcissister och bekräftelseknarkare skapar och förstorar ett problem,  läs ångest? Vad skulle hända om de i stället skrev om att vi "ser" varandra mer via Facebook och Twitter? 

På SVTs  Go' morron pratar man just idag om hur vi i unga år förvärvar vårt språk i tal och skrift och hur det påverkar vår framgång senare i livet. 

Jag lyssnade bara med ett halvt öra och hör ordet retorik som rätt och rik. 

Hmm tänkvärt, är det verkligen så? Blir man rik om man gör rätt eller är man rätt orik om man skolkar från svenskalektionerna?

Spelar det egentligen så stor roll idag var man sätter punkt och kommatecken för att inte tala om alla särskrivingar?

Jag tänker så här, är det inte viktigare att kunna utveckla fakta eller en tanke och sedan med ord kunna förmedla den och skapa en känsla som mottagaren kan förstå och kanske känna igen sig i?

  

Ja, vad vet jag? Jag är invandrare själv och rätt bios i frågan. Jag vet inte men jag tror inte jag så hårt blir bedömd för min svengelska och särskrivningar, det kan tom bli rätt kul ibland, däremot vet jag att min framgång slår direkt på hur väl jag lyckas formulera fakta och funderingar i en muntlig framställning.

Lasse kom just in efter sitt krismöte med kunden och sa: undrar hur det här mötet hade gått om du hade varit med? Troligen hade vi varit i ett mycket mer allvarligt läge än när vi började!

Hmmm, tänkvärt! 

Han har delvis rätt, tyvärr!

Jag skulle vilja påstå att den sista veckan i mitt liv har mycket präglats av "gör om, gör rätt".

Kanske inte i sakfrågan men väl i framställningen.

Finansmannen Anders Wall 85 år var också med på Svt i morse, han pratade om att det går en fin linje mellan kritik i sakfrågor och att den som fattat beslutet uppfattar den som personkritik. Knivigt tyckte även han:) 

Även om man behöver vara lösningsorienterad så måste man klara av att hantera de mänskliga sårade känslorna och det gör man via sitt förvärvade språk. Det anser i alla fall jag!    

  

En idé som förefaller vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är helt olika när den kommer ut i det fria och andra människor tittar på den.

Nalle Puh

Esther kräver uppmärksamhet!

Sovrumsfönstret

Fotona är tagna med Hipstamatic for iPhone.

Skickat från min iPhone

Statistiksnack på hundpromenaden!

För några veckor sedan satt en granne och jag och jämförde coola
appar för iPhone på Sandhamns Värdshus. Min granne berättade att
hans promenader hade blivit så mycket roligare för hans bästa kompis
Runtastic följde alltid med på hans promenader och snackade statistk.
Det måste jag prova så snart det är promenadväder på Djurgården
tänkte jag! Sagt och gjort, här är resultatet!
Jag slog på kompisen efter besöket på Valhallabageriet, där jag
märkväl inte fikade utan bara köpte bröd, sen tog hundarna och jag
oss till Gärdet där Esther och Wilma fick springa lösa och leka med
alla hundar som också är där i samma syfte. Idag var en grupp hundar
från DogPlanet ute.
Kelly gick på dagis i 7 år och det var den bästa hundträningen hon
kunde få. För oj vad duktiga de tjejerna är som jobbar på hunddagis
och oj jag blev imponerade av den tjejen från DogPlanet som var ute
med 10 hundar och alla var lösa!
Jag som är imponerad av mig själv att jag klarar två, hunddagistjejen däremot borde på
medalj!
Efter Gärdet blev det koppel då vi genade in på Sjöhistoriska och
Djurgårdskanal-promenaden.
Punkterna 1-3 i bild nr 2 är alla gånger jag stannade och pratade med någon.
Lite kul att programmet skvallrar att det blir några gånger per
promenad. Att vara hundägare är alltså nu konstaterat ett socialt
ansvar, det chitchattas en hel del med främlingar som det verkar:)
En glad nyhet (för mig) är att det numer finns ett utomhuscafé,
Café Princess i Engelska kyrkans trädgård längs kanalen. Det har
saknats hängställen på den sidan av kanalen. På Skansensidan finns
oförskämt många fika och lunchställen.
Lite rolig är också annonsen på café-appen när man just
konstaterat hur duktigt man travat på och brännt kalorier under
promenaden:)

The real thing

Det är lätt hänt att man blir lite hemmablind. Den sortens blindhet
drabbar mig oftast efter en hård vinter, när det enda man ser är
vitt upp och vitt nere.
Efter förra veckans excursion och eufori i Stockholms lägenhetsvimmel
har jag jordat mig lite. Det är inte så dumt hemma trots allt.
Väl ute på ön och efter flera dagar har jag sett den sista isen
driva till havs och det hårda skartäcket med snö mjukna och smälta
bort i plusgrader och regn känner jag att visst är det härligt att
bo vid vattnet istan men inget slår den riktiga skärgården, alltså
ytterskärgården.
När jag igår tog en välbehövlig promenad i aprilsolen efter att
stressat av efter diverse fastkörning, fordonshaveri och missad båt
såg jag åter naturens skönhet, den som jag precis utanför
köksdörren.
P.s den första bilden, Sandhamnshålet, är taget i morse på väg
från ön precis när solen står mitt hålet.
Resten av bilderna är från min sida av ön, östra Trouville mot
Kniphalsen,Korsö,Grönskär och Almagrundet.