Det händer inte allt för ofta men det händer tydligen att jag går på en riktig rockkonsert!
Det finns speciella anledningar till det som exempelvis att man ibland kan behöva boosta sig med energi som Carina sa eller helt enkelt för att man är så in i vassen instresserad som Lasse och jag mitt viljelösa våp hänger bara på och blir lyckligt överraskad!
Så bra, så härligt, så upplyftande och vilken energi, den räcker säkert hela vintern.
Ok för att vara helt sanningsenlig så var det faktiskt på mitt initiativ som detta besök blev till. Tar man inte intiativ så skall man inte vänta sig att något händer, det är mitt motto.
Så, denna kväll i januari trotsade vi kvällströttheten och den sköna soffan som vi redan hade hunnit sjunka ner i efter middagen och kastade oss ut i vinterkylan för att ta oss till Kings Call i Skyddsrummet på Söder Mälarstrand.
Rockkonserten börjar inte precis klockan 18 även om det var en helt vanlig vardag lika med arbetsdag för alla vanliga människor med vanliga jobb. Ja även för rockstjärnor visade sig har helt vanliga jobb 9-17, så jag ska inte klaga att vi var hemma seeeent.
Super kul och superhäftig! Denna kväll var nämligen tillägnad åt Phil Lynott, Thin Lizzys frontfigur som gick bort för exakt 25 år sen, 1986 i januri.
Nu är det väl inte alla som diggar Thin Lizzy som mina närmaste visade sig men vissta är vi många som var unga på 80-talet en hel del ljuva minnen till "Dancing in the moonlight" och "Still in love with you" för att inte glömma "Boys are back in town".
Hela tillställningen började med Coutersy of-Joakim Amorell (kolla in länken här brevid från Nyhetsmorgon 4 jan 2011) som spelat in ett helt album med egna tolkningar av Thin Lizzy klassiker tillsammans med Prags synfoniorkester- ja ni kan tänka er nivån på musiken! Så fint förädlad från slamrig, trotsig och högljudd tonåring till sofistikerad 50 åring. Vi blev helt betagna och köpte givetvis cd:n!
The Little Darlings-husbandet körde på med riktig rårock och vi bara älskade det.
Vidare följde flera gäst artister som gav sina tolkningar av Phil Lynotts odödliga låtar. Den största överraskningen stod Jan Johanssen för, ja just den Jan Johanssen, schlagerbaladernas kung!
Att han stod på scen i klädd organge t-tröja, skäggstubb, glasögon och maracas sjungande Rosalie var i alla fall för mig oförglömligt.
Jag kommer alltid att hedra honom för det och genast glömma alla tankar jag haft om...Se på mig, åhå en hamn i stormen, som en våg som fötts att älska dig...som etsats innanför pannbenet genom hela senare delen av 90-talet.
Heder också åt Jan Johanssen som delade med sig av ett underbart minne från Eurovision contest i Dublin och han överraskande möte med Phil Lynotts mamma på kyrkogården.
Vi hade bästa platsen jämsides med mixerbordet och kamerakillen (syns inte i bild) som rockade loss hårt!
Som tur var hade Carina försett sig med gamla hederliga Emser-pastiller denna kväll för det behövde vi.
Jag är så nöjd med kvällen och det är bara en sak som gör mig sorgsen och det är att min vän Peter som också älskade Thin Lizzy inte fick uppleva detta. Speciellt sorligt är det att en av hans allra bästa vänner, tillika äldsta vänner spelar i bandet The Little Darlings. Peter hade älskat att få uppleva det här!
