Den blå porten är nu blåare än någonsin

Jag försöker dra mig till minnes om den blå porten någonsin har
blivit ommålad under min livstid i den delen av världen. Kan in inte
påminna mig om att den har lyst så sprakande koboltblått som nu i
aprilljuset. Den känns nästan giftigt blå.
Andra trevliga inslag i våren på Djurgården är de kulörta
jättekulorma i trädet vid vattnet. Det är en installation som heter
"Makes me feel good all over" Det är 30st lampor ska återskapa
bardomens Gröna Lund minnen som bara är ett stenkast ifrån.
Det känns alltid som vår när Stranbryggan och Galärbryggan öppnar
och flyller de tomma platserna med fikagäster och lyxiga yachter. Just
nu ligger endast "Golden Eye" och fyller siluetten tillsammans med
pråmarna på Strandvägskajen.

Beautiful morning

Tidig morgon, solen går upp på disig himmel men luften är varm när
jag tassar runt på tomten och gör små fynd. Även om jag också
upptäcker att flera av de mer än 10 år gamla fantastiska
klätterrosorna inte har överlevt istiden som slutade endast några
veckor sen så känns det som det är hopp om livet.

Hundlycka på Gärdet...

Det kändes välgörande för både hund och matte att få komma ut på
de vidsträckta fälten på Gärdet. Wilma som sörjer sin kompis lika
mycket som vi har varit tyst och låg i vecka. Wilma har tittat efter
Kelly och vandrat genom rummen på kvällarna som om sökte efter
någon. För att råda bot på saknaden är en tur till Gärdet
medicinen. Här fick Wilma träffa så många hundar, leka och springa
allt vad hon orkade att hon till slut bara satte sig ner. Då vet man
som matte att gjort rätt och Wilma gladare.

Snön ligger vit på marken...

Det är snart maj och den här våren har verkligen varit deprimerande,
med askmoln och snö istället skira vårblommor. Snö ja, den breder
sitt vita täcke över allt som lever och dämpar alla vårens toner.
Är det inte lite synd om oss nordbor i allafall?

Pärlhyacinter till lillgrisen

Jag planterar en krans av vårblommor bland ljungen där lilla
sötnosen tyckte om att nosa omkring.
Hjärtan i peppar och salt, precis hon var en pepparochsalt-hjärta i
grått och vitt med inslag av svart på ryggen.

Älskade lillgrisen...

Kelly

...har somnat in.

Älskad och saknad!

Hur beskriver man sorgen över att ens bästa vän har lämnat en? 

Min bästa vän, älskade gulliga, mysiga, intelligenta, trygga och kloka korvis som jag fick "låna" med mig över en helg och sen lämna tillbaka till hennes mamma när hon bara var 6 veckor gammal  har lämnat mig.

Hon som valde mig till sin matte för resten av sitt liv, hon har lämnat mig.

Hon och jag som varit tillsammans i 10 år och 8 månader, hon har lämnat mig.

Hon och jag som varit ler och långhalm, en enhet, i symbios, hörde starkt i hop, hon har lämnat mig.

Henne som jag älskade så mycket, hon har lämnat mig.

Matte och Kelly på väg ut till ön i februari.

Allt gick så snabbt och jag kände att jag inte var beredd att avstå i från henne riktigt än, jag hade tänkt att vi skulle få ytterligare en tid tillsammans även om jag visste att tiden var utmätt.

Veterinären trodde att det skulle vara hjärntumören som skulle ta henne och eftersom den var rätt isolerad och inte infekterad så skulle det kunna fungera ett bra tag med lite medicinering. Det funkade ju så bra och Kelly kom över biverkningarna snabbt, hade inte ont och var glad och hyfsat pigg, livet var nästan som vanligt.

Så helt plötsligt blir hon dålig, precis då som jag bokat kontroll för mäta av medicinen och helt utan förvarning tar vår saga slut.

De få timmarna jag hann hålla henne i min famn innan undersökningen med den oåterkalleliga domen kändes desperata och för korta.

Det var inte hjärntumören som tog henne i från mig, det var de där tumörerna i mjälten som tog henne, snabbt och aggressivt på ynkliga tre veckor.

Här sitter jag drygt 24 timmar senare chokad, bedövad och tom, hon har lämnat mig.

Många säger tröstande ord om att vi hade fantastiska 10 år, alla fina stunder, allt som hon givit till mig och många andra, alla våra gemensamma många och soliga minnen.

Jag vet det, men just nu känns det inte mycket till tröst, saknaden efter henne slår som knytnävar i ansiket och får mig att må illa och tomheten gräver djupa hål i mig, jag är bara alldeles för ledsen.

Kelly älskade att sitta i solen och värma sig mot husväggen.

I påskas kom värmen och hon hann njuta utomhus.

Vårtecken...

När man släpper in luft in ett tillstånd i vakum så utvidgar det
sig. Jag upptäcker helt plötsligt att snön är helt borta och det
är vår. Plötsligt ser jag vårtecken överallt, här dagens
bästa.
Jag kom att tänka på varför jag tycker så mycket om vårblommor, det är inte för att de kommer med våren utan mer för att orkar och vill leva i en hård mijö.
Snödropparna slår ut sina vita kronor så fort snön bara tillåter och krokusarna följer tätt därefter.
Smältvattnet pressar sig genom dammluckorna och man drars med i vårens
virvelvind.
Kelly älskar att ligga och värma sig i solen och även om hon har 
sämre dagar som just idag vill hon njuta av soltimmarna ute.
Jag håller såklart henne sällskap och värmer även min själ.

Who ever is praying for snow...

...please stop now.
Jag som precis siktat första tulpanerna och påskliljona vid
husknuten och precis börjat vänja mig vid vår och värme, så
händer detta. Att det typiska aprilvädret kan kännas som en
förbannelse trodde jag aldrig.

Snö?

Precis innan jag lade mig tittade jag på veckans väderprognos, där
fanns inget om snö? Vad händer egentligen?

Morgonmys

Vi somnade tidigt igår efter en magisk eftermiddag hos Anders och Anna
Lena på kullen. Solsken i 5 timmar, vidunderlig utsikt, fartyg och
stora flockar av sjöfåglar som drog skriande förbi allt medan vi
smååt och drack rose Någon berättade minnen från sin
segelkarriär, några puffade på cigarrer och som vanligt när Ingvar
är med så handlade det mycket om ordens användning och ordens
egentligliga betydelse.
Man passar liksom på när man har SAOL i
sällskapet.
Vi pratade om ön, båtar, bryggor och bojar och den
kommande sommaren men mest gladdes vi åt att solen gav oss alla en bra
dag.
Vi vaknade tidigt idag och sitter nu tysta i soffan medan solen får havet
att glittra i ett silverochguldsken.
Ännu sover delar av huset så vi väntar en stund med frukosten.

Lunch på kullen

Grannar och glada vänner samlas hos Anders och Anna Lena på kullen i Trouville för
påsklunch. Vi solar oss medan potatisen kokar. Be there or be square!

Påskaftonsfrukost

I natt var det minusgrader, jag hoppas mina nyplanterade påskliljor,
krokusar och gullvivor klarar minusgraderna i sina krukor på den
renskottade altanen. I går med jag jobbade under några timmar
skottade min väninna Ma bort x-antal kg snö från altanen och gjorde
vårfint för blommorna. Nu på morgonen skiner solen på oss och det
är sex plusgrader. Kelly tassar omkring på sina favoritställen på
tomten, nosar och solar sig medan jag dekorerar påskkakan och målar
ägg till frukosten som bl.a. består av laxmacka.

Är det påsk eller

Döma av den fullsatta båten där folk får stå i korridorerena är
det definitivt påsk. Vi har lyckats få sittplats och njuter av
våren. Solen skiner och något enstaka isflak flyter omkring på
sjön. Sist jag var ute 12 dagar sedan var det fortfarande full vinter.