Måndag hela veckan...

Kelly i solskenet.

Precis som Bill Murray i filmen Måndag hela veckan upplever sin värsta dag om och om igen, allt som kan gå fel går fel och han vaknar upp till samma dag gång på gång som en förbannelse så kändes det för mig att vakna upp idag.
Vet inte hur annars jag skulle kunna beskriva min värsta mardröm som blev sann i går.
Även om jag försöker se det som är positivt fungerar det rätt dåligt, illamåendet sitter fastsvetsat i mellangärdet. Jag har svårt att fokusera på någonting alls utom min lilla ögonsten och bevaka hennes minsta lilla rörelse.
Energin räcker inte så länge, vi sover mycket, både hon och jag, jag vaknar en gång i timmen, för att se att det lilla hjärtat fortfarande slår, jag har ont i huvudet och fortsätter att må illa.

Det är kanske lite sjukt men jag är helt paralyserad, kanske är det chocken som ännu inte släppt eller om den ens har börjat, jag vet inte.
Mina vänner försöker lite tafatt trösta med jordnära saker som att en hund är en hund som inte alls går hem hos mig just nu eller värmande ord om att de finns där för mig. Det är jättefint men ingen kan ändra det faktum att min lilla Kelly är döende.

På Strömsholm har de kanske europas bästa veterinärer och mest högteknologiska utrustning.
I magnetröntgenundersökningen igår hittades en stor hjärntumör i Kellys lilla huvud. I vanliga fall hade veterinären låtit henne somna in direkt i narkosen men han gav oss någon tid, hur länge vet vi inte.
Tumören var just nu isolerad och hon har inte ont av den förutom kramperna och med rätt medicin kan kramperna motas i grind, jag köpte den tidsfristen, vem skulle inte ha gjort det?
Vi hämtade hem henne och hon mådde riktigt dåligt av narkosen resten av dagen.

I morse mådde Kelly bättre och kändes stadig på benen så jag friserade av hennes vinterpäls så skonsamt som möjligt, inget ryckande i pälsen för henne mer och sen fick hon ligga ner på golvet. På Strömsholm hade de rakat ner henne till bara skinnet på ryggen så att hon såg ut som babian, nu blev det mycket bättre.
Vi beslöt oss för att ta oss till vår skog, solen sken och hela familjen behövde luft.

Väl ute i skogen orkade jag inte ens reagera över det jag såg, vår vackra lummig sörmlandsskog var helt jämnad med marken. I normala fall hade jag säkert gråtit över liknelsen att mitt liv var lika ödelagt som landskapet framför mig men nu satte vi oss, Lasse och jag bara lugnt ned på varsin stubbe och drack kaffe medan solen sken och vi njöt av att vi fortfarande fick vara fyra.

Solen skiner även över ödelagt land

Här växte förra året smultron mellan traktorhjulspåren och kantareller vid kanterna.

Idag kantas skogvägen av timmerstockar

Kelly äter morötter!

Kelly har fått sin "agentjacka" på sig så att hon inte fryser, hon är ju delvis rakad in på bara skinnet.

Vi hittar vårens första tussilago

Inte som tänkt...

När man levt tillräckligt länge börjar man förvänta sig att saker upprepar sig, att saker ska gå liksom i cykler, årstider skiftar och man vet att våren alltid kommer i mars om man bor i Sverige alltså, man slappnar av lite och njuter av livet
Men plötsligt så vänder livet riktning, helt utan förvarning eller någon som helst förberedelse.

Välkommen mars brukar jag tänka, längre ljusare dagar, glada vänners födelsedagar, min egen födelsedag.
Ja just det min egen födelsedag, den som jag som älskar att fira. Jag som inte fattar varför folk inte är glada åt sin egen födelse och låter den passera som vilken trist gråblek dag som helst. Ska man fira sig själv någon gång så är väl just på sin egen födelsedag.
Jag fattar inte varför folk har sådan konstig inställning och förväntningar till födelsedagar det är ju en glädjens dag.
Denna födelsedag blev inte någon dag fylld av glädje, den blev inte ens gråblek, den blev nattsvart.
Helt utan förvarning är jag på väg någonstans där jag inte vet var jag ska landa, ingen stig att vandra. 
Jag känner mig plötsligt villrådig, förtvivlad och desperat, vart är våren? vart är ljuset?

Min Kelly blir plötsligt sjuk precis efter en fantastisk frukost på sängen, räkmacka och varm choklad, telefonsamtal med vänner och gosning med alla djuren.
Hela tisdagen är Lasse och jag på Strömsholm och gör undersökning på undersökning tills vi får ett svar som inte går att misstolka, slutet har börjat.
Jag känner att jag inte orkar kämpa mer den dagen, klockan åtta på kvällen är vi hemma och ingen som sover bra den natten. Dagen efter blir ännu jobbigare då Kelly drabbas av täta anfall.
Lite av modet och kämparandan kommer tillbaka under dagen genom att ett gäng veterinärer jobbar för med att hitta alternativ och medicinering för min lilla Kelly, jag är fortfarande under isen men någonstans gror ett hopp.

Det händer mer denna mörka vecka 12 i mars som störtar oss ännu längre ner i avgrunden, en familjemedlem blir allvarligt sjuk, ingen av våra fem liv i huset sover speciellt bra natten till fredag.

På fredag åker jag till stan och tar farväl av min vän Rigmor, hur sjukt det än kan låta så är det ett avsked som jag bara känner värme för. Det var vackert och ljust och även om sorgen och saknaden efter Rigmor nu kändes påtaglig så kändes som jag fick tröst. Hon är där hon vill vara nu, hos sin älskade mamma och  sin älskade make.

Lördagen känns hoppfull hela familjen kommer på lunch och det känns nästan som vanligt, alla är glada och det är mycket värme mellan oss, livet går vidare.

Lilla älskade Julia

På söndagmorgon efter ytterligare en orolig natt beslutar vi oss för att låta lilla älskade kissungen Julia somna in.
Hon har på en vecka tynat bort, allt vad vi försökt med i matväg, räkor, tonfisk, rådjur ratar hon. Julia hostar väldigt och vi är rädda att hon ska dö framför oss.
Vi klär på oss snabbt precis som i tisdags tar vi oss till Strömsholm med alla djuren denna gång även Julia.
Hon var en sådan ljuvlig katt, snäll, gosig och pratig och pigg ända till denna sista vecka då mycket gick snett bland annat Julias hälsa.
Julia fick ett fantastiskt och långt liv, hon var en fantastisk katt som gav mycket kärlek, hon fick tom Kelly att bli sin vän. Julia blev 20år.
Ikväll kommer endast fyra av oss att sova i sängen. I morgon kommer vi åter att åka till Strömsholm för magnetröntgen med lilla Kelly.
Det finns inte ord för hur mycket jag hoppas.

Vi släcker lampan..

Ja vi släcker lampan just nu. Fast egentligen vet jag inte vad jag
tycker alla manifestatationer som vi uppmanas till. Finns det riktig
vilja bakom Earth Hour? Är syftet att upplysa folk om onödig
energiförbrukning eller vad? Vilka är det som hakar på? De redan upplysta?
Det lät i och för sig lite komiskt, de redan nedsläckta vore kanske mer
korrekt.
Ja jag vet inte men hela jippot känns lite...
Fast det är klart, jag släcker för jag vill, det är ju
behjärtansvärt.. tror jag

Kom våren av sig?

Snö, regn och slask, allt det som vi sluppit hela vinter har vi fått nu, när årstiderna skiftar så får vi tåla det eller?
Enda trösten är väl att aldrig har skidbackarna varit så fina som just nu. Men vad har jag för nytta av dem nu när foten är i bagage och jag haltar fram i slasket och har ont och är sur.
Nu har vårdagjämningen varit så var är alla vårblommorna, tussilagona och vitsipporna?

Den som väntar på något gott...äh det känns som att snart är till och med hoppet slut, när blir det egentligen vår?
Vi pendlar mellan hopp och förtvivlan, varmt och kallt men aldrig sju dagar noll grader eller över.

Jag har installerat värsta iPhone-appen som jag zappar på varje dag, Klart.se för att se när våren egentligen ska inträffa hos just mig.
Jag kollar in medeltemperaturer, högsta, lägsta, nederbörd, moln, vindhastigheter, ytvattentemperaturer mm mm men det tycks inte hjälpa eller...kanske nästa vecka när påsken inträffar kanske kanske säger prognosen kan nollan hållas under sju dagar. Jag tvivlar!

Jag lyssnade på det första Odla med P1 i morse, tröstlöst, någon hade begravt sina fröer i snön, en enstaka hade börjat plocka med sina pelargoner.
Jag får nyhetsbrev från Odla.nu Din trädgård på nätet som vill att jag ska köpa mina rosor nu, de tröstar med att just de varianter som de presenterar är härdig till zon 7. Det känns snarare att vi skulle behöva snöväxande rosor. Struntar nog i rosorna ett tag till, jag har fortfarande mer än 60 cm snö över de jag har. Läs i stället denna artikel Vad signalerar din fönsterbräda

Men men det är mindre än 10 dagar kvar till skärtordagen och jag har lämnat in mina knivar på slipning.

Ja, inte för att rispa med om någon tror det men för att kocka med.

För påsken är ju den största mathelgen på året, större än julen och jag ska laga mycket god mat.

I år ska jag nog trösta mig med att påskpynta mer än vanligt också, har förresten redan plockat fram påskäggen och ägg-målarkitet.

Den här handmålade Babushkan önskar jag mig till min födelsedag i morgon, hönsmamman med tre ägg innuti, hur gullig är inte hon?

Lunch i vårsolen

Vårt gamla kompisgäng mumsar på gotländska ekologiska hamburgare och renskav i pitabröd allt medan solen får snön att smälta från taken och droppa så vårigt i hängrännorna.

Även hundarna fick många soliga timmar på altanen.

Vi firar in våren även om vår vår rent meteorologiskt inte är vår än och inte blir så mycket vår framöver heller.

Det lovas nämligen en hel del nysnö imorgon, den halv decimeter i östra Svealand och jag kan lova att det inte är många som ser framemot den snön.
Men hur man än vrider och vänder gör vi mot ljusare tider, det är vårdagjämning i vårt land idag.
Någon annanstans är det höstdagjämning och det innebär att några andra går mot mörkare tider men det tänker vi inte på just idag.

Vårdagjämningen inträffar närmare bestämt kl 20, upplyste en herre mig på värsan igår.
Denne herre och hans vänner brukar fira vårdagjämningen varje år på värsan med dry-martinis och toast Dahlberg. Det är en trevlig tradition tycker jag.

Vi firar vårdagjämning på altanen med vårt gamla kompisgäng, några saknas men de hade giltiga förfall.
Vår vårdagjämning ger sol och vindstilla och hela 8 grader på den av mig uppskottade altanen.
Tänk vad man kan vara lycklig över 8 grader värme.
Ingvar, en av gästerna gjorde en riktig hjälteinsats à la militärutryckning genom att skotta en gång
till huset genom den 1.5 m höga snövallen framför ingången. Jag är oerhört tacksam över den gången som dagen till ära stapplar fram som bambi stelbent och ostadig på kryckor lånade från hotellet.
Lasse wokar vildmarkslunch åt oss på grillen allt medan vi andra förser oss med rosevin.

För att sammanfatta vår lunch i oxymoroner (ett av lunchsamtalsämnena),
allt var äckligt gott och hemskt bra!

Frukost att längta till...

Man kan bli nostalgisk för tidiga öturer med gamla skorvar, ok. Men
det romantiska blir snabbt bister vardag för mig när jag kliver på
Vindöga denna tidiga morgon med magen värkande av hunger. För många
morgonbestyr gav inget utrymme för frukost och det fick jag inte på
Vindöga heller. Det får man ALDRIG, idag fanns inte ens minsta lilla
torra bulle, grr...
Nåväl jag glömmer snabbt, hade i alla fall trevligt sällskap på
färden. Sen kom jag ju på thank God, Systrarna Delselius! Det må
vara lattemammoenas Mecka på Värmdö men jag kan köpa det för när
jag sitter med min utsökta baquette-macka och grönt te à la
champagne et crème, sprakande brasa och café del Mar musik befinner
jag mig i himmelriket.
Bon jour härliga liv.

Glömde visst, det är sjöutsikt också.

En känsla av Svalbard...

I och för sig har jag aldrig på Svalbard men jag kan lätt fastna i en Svalbardfantasi.

Om jag är på Svalbard kanske det är Grönland omgärdad av flyttfåglar som syns i horisonten i detta fantastiska sken.

Isbergen tornar upp och jag hoppar på flaken i det glasklara vattnet.

Våren får isbergen att börja smälta ner i det iskalla vattnet

Vi vandrar omkring och förundras över vår polarmiljö och njuter av solen.

...och mitt i allt dyker denna kompis upp!

P.S Det sista hittade jag bara på.

Miljön är Lilla och Stora Trouville.

Keldjuret hittade jag på Polarstar, en site som handlar om hur den globala uppvärmningen förgiftar miljön för vår kompis

Mitt i naturen...

Hos min granne Pia hittade jag dagens guldkorn...

Morgontimmens eufori...

Väl ute på ön och väl inne i huset kan jag inte sluta att flina. Vad är det man säger om sommarhus? Ställen där man får vara sig själv för en stund, ställen där man kan gömma sig för ovärlden för en stund, ställen man får ro, ställen där man tänker....
Jag har mitt vinterställe där jag bara är och kan inget annat, även om solen och värmen har gjort sitt yttersta för att försöka smälta de mängder av snö som vi har här ute, så syns det knappt. Jag är även glad att vi för någon vecka sedan tog jobbet med att skotta fram till huset för idag hade det inte låtit sig göras.
Det är gnistrande vackert, solen ger diamantglitter till iskristallerna som ligger på snön, kontrasterna är väldigt skarpa och man måste stundom blunda för att inte anstränga ögonen för mycket.

Jag drar i gång två eldar i mitt hus, i öppna spisen och vedugnen, inte för att det egentligen behövs, för husets alla fönster har redan tagit in solens värmande strålar, men jag eldar på i alla fall för att det doftar så mysigt varmt om vedugn och öppen spis.
Jag borde egentligen jobba, i alla falla göra klart det jag åtagit mig, folk sitter ju och väntar, men jag förmår inte att sätta i gång.
Jag funderar på att om jag inte skulle vårstäda och tvätta upp vinterns tvättkorog istället, innan alla andra kommer på samma sak och det blir fullt i tvättstugan. Jag funderar på att min granne har ett tjockt snölager på sitt växthustak, kan inte sluta tänka på det, jag borde gå och göra en insats, tror att skaren bär nu, hon kommer ju inte förrän till påsken. Jag funderar på att värma upp bastun och långbada hela dagen.
Nåväl, jag tror jag börjar med lunch på Värsan.

Första båten ut!

Det är inte ofta man gör Östermalm-Stavsnäs på 45min längre, det tar snarare 45min bara till Slussen.
Men idag är jag tidigt ute, redan i vargtimmen kliver jag upp till befriande tomma gator för att åka
mot gryningen, jag hade inte sällskap av en endaste bil på vägen ut, ett sådant privlilegium!
Jag hör på morgonradion på vägen ut att på Ingarö har man siktat de första tussilagona, i Stavsnäs är det fortfarande svidande kallt, -7 men det bekommer mig inte, jag är van så jag är rätt klädd, dvs polarutrustningen är på.

I Stavsnäs möts vi av Skarpö, en riktig gammal skorv, absolut inget fancy men pålitlig. Senare i Styrsvik möter vi även Vindöga. Även om jag inte ofta behöver ta de tidiga båtarna längre är jag glad över dem.
Även om landgången är halkskyddad halkar man ändå alltid i alla fall, sen halkar man in ombord från fördäcket, det lutar nämligen men tycker öborna att dessa isgående båtar är riktiga pärlor.

Det mullrar rejält i skrovet där vi bryter oss fram genom isen, dagens första tur, 7-turen är full med byggjobbare på väg ut för ännu ett dagsverke.
Sätena eller kanske ska jag snarare säga bänkarna är renoverade och utbytta under senare år, de är olika på olika avdelningar, i min avdelning, hundavdelningen verkar de vara inköpa från strippade SL-bussar. Även golven ombord är halkskyddade, förr i tiden, dvs de sista 10åren kunde det vara rätt mycket vatten på golven på vissa båtar. Jag tror det var den isbrytande båten Korsö som tog in vatten i aktern när den gick lågt , då kunde det hända att man tom blev blöt i rumpan.
Cafeterian är en lucka väggen, där får man mackor a la minute, ur en annan lucka köper man sin biljett.
Fancy eller inte, det doftar nybakta bullar på hela undre däck och jag blir
serverad en rykande färsk en till mitt bord av personalen. Den delar
jag med fyrbenta kompis som boar in sig i min dunjacjka.
På övre däck sitter byggjobbarna i sätena och sover, det är inte mycket aktivitet även om den första ture ofta är välbefolkad.
Det är upplevelse och fröjd att få ta den här första turen ut. Om Skatteverket visste detta skulle de säkert sätta in en extra lyxskatt för biltomma vägarna i gryningen ut till Stavsnäs under mars månad och ta bort subventionerna för skärgårdsbtarna och lyxbeskatta dem i stället.
Så oförskämt lyxigt är det.

Matsnurrig

Somliga dagar kan jag bara inte tänka mig äta ute, jag vill bara äta
hemma. Andra dagar kan jag bara inte tänka mig äta hemma utan vill
äta ute. Tur det finns runt-hörnet-mat, som japanen här.
Fråga mig inte vad den heter för jag har sedan många år tappat det
seendet och blivit hemmablind. Hos oss heter det bara "pizzan",
"creperiet", "bagarn", "italienarn" och "japanen". Den här japanen är
trevlig, hyfsad och prisvärd.

På väg...

Bländande vackert, solen ger tecken från skyn, djurspår i snön
visar livets labyrinter, snön ligger ren, vit och oskyldig som ett
oskrivet blad mellan Sparreholm och Nyköping.

Bakstugan har öppet...

Det finns så många duktiga sockerbagare i vårt land, tyvärr tillhör jag inte en av dem.

Min fingerfärdighet med bulldegen, som jag har berättat om förr är högst medelmåttiga.
Jag bakar inte ofta mest pga bristande självförtroende, även om jag blir otroligt glad när någon tycker om mina bullar.
Igår bakade jag bullar och Lasse, min största supporter ropade högt…Snuskigt goda!!
Vips fick jag boostning i själen så nu försöker jag mig på att dela med mig av mina kalljäsning och andra uppdaterade bullbaks-endeavours.

Numer ska ju bullarna bakas på kalla råvaror, dvs smöret skall inte smältas för det osmälta smöret hjälper degen att resa sig bättre, ett ägg ska man ha i degen för det innehåller lecitin och hjälper till att få smöret att blandas med resten av degen och mjölken ska inte vara fingervarm, även om tyngre degar med mycket socker tarvar varm mjölk för att jäsningen skall komma igång allt detta enligt vissa bagare.
Vidare vinner man på att inte behöver ha så himla bråttom med att baka ut degen eftersom den jäser efter att man bakat ut den så slipper man sura bullar som jäst för mycket och blivit "koldioxid förgiftade".
Jaja jag kan ha fel, det är så himla mycket teknik i bakkonsten numer så det är svårt att hänga med i allt.

Men det är väl bara att prova sig fram, har man aldrig lyckats med sina bullar så har ju de presumtiva kaffegästerna inga förväntningar, man inget att förlora så att säga och det är bara att kasta sig in och experimentera.

Jag googlade runt bland bullrecept och hittade på Svt-Go'kväll mina älskade äppelbullar á la Johan Sörberg, han på Riddarbageriet ni vet och kastade mig genast på det receptet.
Jag hittade även ett annat recept som jag inte kunde motstå, vanilj-och äppelkringlor, så det fick bli två sorters äppelbak.
En sak som Johan Sörberg och jag har gemensamt är att vi gillar kardemumma i bullarna, mycket kardemumma, det ska kännas att det är bullar man äter oavsett om det är äpple i dem eller inte.

Jag glömde att köpa äpplen till mitt bak men det gjorde inget för jag har mängder av äppelmos som Lasse och jag kokade i höstas, syrligt och gott mos gjort på Sörmländska oljeäpplen.
Äppelmoset, blandat med mandelmassa, massor med kanel och smörkräm är helt oslagbart.

Här håller jag på att ruta upp basen till äppel-kanel-mandelmassa-smörkrämbullarna.

Vaniljkringlorna är redan klara, fyllningen till dem består av vaniljkräm(marsansås), mandelmassa och äppelmos.

Under tiden dricker jag hibiskuste som jag köpte under resan till Egypten i januari. Hibiskusteet blandar jag med jasminte, jättegott och man slipper sötningsmedel. Hibiskuste är lite väl strävt som det är.

Snart klart, fyllning ska i och sedan skall bullarna knipas igen.

Färdigt, dax att fika!

På Riddarbageriet kostar bullarna typ 25kr/st, det gör inte mina.

Alla som inte har tillräckligt med självförtroende för att baka bullar, här är hjälpen!
Arlas ”Unga kockar” har en jättebra sajt som man kan använda även om inte är så ung till åldern men ung i köket kanske.
Kolla in hur du kan baka goda ”moderna” bullar med konditoristuk. Man får klicka sig fram till fliken "Bakning" och "Vetedeg"
Johan Sörberg fixar smarrigaste bullarna

Äppelbullar med mandelmassa

Ingredienser för 25 bullar
11 dl vetemjöl, 660 g
1 dl strösocker
1 tsk bakpulver
1 tsk nymald kardemumma
150 g smör
25 g jäst för söta degar
3 dl lättmjölk
1 st ägg

Fyllning
3 st äpplen
75 g smör
1-2 tsk kanel
1 dl strösocker
100 g riven mandelmassa

Glasyr
1 dl florsocker
½ msk vatten (cirka)

Gör så här:
1. Blanda vetemjöl med socker och bakpulver. Finfördela smöret i blandningen.
2. Rör ut jästen i den kalla mjölken och tillsätt ägget. Häll blandningen över mjölet och arbeta ihop till en deg. Låt jäsa under duk 1 1/2 timme.
3. Tärna äpplena. Fräs dem i smör några minuter. Tillsätt kanel, socker och riven mandelmassa.
4. Ta upp degen på lätt mjölat bord och kavla till en stor kvadrat, ca 50x50 cm. Sporra eller skär ut 25 fyrkanter. Lägg degbitarna i formar, gärna mazarinformar i aluminium eller stora bullformar.
5. Fördela fyllningen i formarna och vik in hörnen mot mitten och tryck till.
6. Jäs under duk ca 30 min. Sätt under tiden ugnen på 250 grader.
7. Grädda mitt i ugnen 8-10 min.
8. Rör ut florsocker med lite vatten och ringla över bullarna

Min egen "Uppdrag granskning"

Lite då och då, kanske någon gång om året brukar jag ta mig kragen och titta i kylskåpet och skafferierna och kolla vad som har smugit sig in där undan min hökblick. Det är tyvärr lite för mycket produkter som inte hör hemma där, kanske har min hökblick börjat grumlas till. Jag ska verkligen inte försöka skylla på att "har man fler viljor i ett hushåll är det svårare". I vårt hushåll är vi fler men det har inte varit något problem med de ekologiska produkterna.
Även om jag stundom, för det mesta faktiskt är väldigt ekologisk och numer försöker vara klimatsmart faller jag så lätt in ett lättjans, sockersugets eller ve och fasa till och med in i likgiltighetens spår.

När illamåendet blir för stort tar jag fram mina två vägvisare, böckerna Den hemlige kocken och Äkta vara och har dem som natt och frukostlektyr, känner mig usel, mår illa över alla ostbågar som jag proppade i mig under hösten, galopperar till kylskåpet och skafferiet och börjar rensa och känner mig genast som en bättre människa och ska aldrig mer....

Alla som ännu inte har de ovannämnda böckerna i sin ägo, gå ut på bokrean och hämta hem dem, eller köp på nätet på Adlibris eller Bokus båda finns även numera i pocket för ca 45kr/st. Om en enda minuts bläddrande och skummande av raderna så är det värt det.

Man blir både ledsen och förfärad varje gång man inser hur totalt lurad man när man sticker in huvudet i matbutiken och i princip varje produkt vi köper är full med artificiella tillsatser, det ger dessa två böcker oss tydliga bevis på. Inte ens matproducenterna klarar av att argumentera emot så tydlig är han, Mats-Eric Nilsson.

Jag inser återigen varför jag helst handlar min mat på Gryningens hälsokost på Folkungagatan i Stockholm, de har inte bara kosttillskott utan även en bra matavdelning.

Man kanske ska vara lite matlagningsintresserad också för det mesta är råvaror man köper där.

Jag inser återigen varför jag princip bara äter två sorters bröd, danskt rågbröd och Fazer Rågbröd. De är bara äkta vara, inga konserveringsmedel eller socker.

Jag inser återigen varför jag groddar själv och har som pålägg i stället för gourmetskinkan från Ica.

Jag inser återigen varför jag inte dricker juice.
Jag inser återigen varför jag vill laga riktig och ÄKTA mat.

Ja som sagt köp böckerna, läs och inse själva och ge din kropp och ditt liv en chans att komma igen!

Kolla även in sajten Äkta vara-mat utan fusk, där kan du bland annat läsa om vad ex. ögon-kakao innehåller.

http://www.aktavara.org/

Beskrivning av den Den hemlige kocken - det okända fusket med maten på din tallrik

Varje dag kommer det ut mer än en ny kokbok i Sverige. Utgivningen dignar av sensuella citroner, underbara olivoljor och den senaste hälsometoden. Men vad händer med livsmedlen innan de kommer in i våra kök? Såväl till vardags som till fest sätter vi aningslöst i oss mängder av tillsatser och substitut, lurade av reklamens budskap om hemlagat och hälsosamt. För myndigheterna är det huvudsaken att livsmedlen inte är direkt hälsovådliga. Sedan är det fritt fram att sälja glass som inte är glass och cider som inte är cider. Mats-Eric Nilssons väldokumenterade avslöjanden gäller inte bara skräpmat, utan allt från färskpressad juice och butiksbakat bröd till tryffelolja och balsamvinäger, en vanlig vinäger som sötats och färgats med karamellfärg. Den äkta varan är så dyr att den njuts droppvis med pipett.

Med författaren som personlig och engagerad guide berättas samtidigt industrimatens moderna historia. Om de välorganiserade kampanjer som fick motsträviga husmödrar att glömma hur riktig mat lagas och smakar. Boken innehåller även en uppslagsdel med ett 50-tal olika livsmedel. Hur går fusket med dem till och var kan man hitta de oförvanskade alternativen? Här finns en karta med gårdsbutiker samt en säsongskalender över när man ska äta vad. Sist finns en praktisk guide till alla de 320 förvirrande E-numren. Hur framställs dessa kemikalier och kan de vara farliga för hälsan? Och hur manipulerar de våra smaklökar?

Innehåll i  Äkta vara

Vad är det egentligen vi stoppar i oss?

Frågan släpper inte taget om de tiotusentals svenskar som läst Den hemlige kocken - det okända fusket med maten på din tallrik, en bok som skakat livsmedelsindustrin i dess grundvalar


- Så läser du en innehållsförteckning
- Här är de vanligaste tillsatserna
- Lär dig att genomskåda reklamspråket ("Naturligt", "Hemlagat" etc.)
- Vägvisare till märkesdjungeln (Krav, Sigill, Nyckelhål etc.)
- Så styr butiken dina inkö

Snart är det påsk igen...

Euforisk över solsken och plusgrader med takdropp och glans-is, betalade jag min sista faktura av två års strid ström av hantverkarfakturor samt förra årets skatt. Då detta kändes ofattbart (ordningen återställdes dock innan dagens slut av en neddimpande elmoped-motor-fakura av astronomiskt belopp) bestämde jag mig för att äntligen fixa mitt hår.

Jag blev av med 75% av barret och kände mig skalperad, riktigt så det sved i skalpen faktiskt och i plånboken, varför ska det vara så dyrt för kvinnor att gå till frisören för att få lite ny hårfärg och tantfrisyr. Måste det verkligen kosta mellan 6000-10000 kr per år?

Jag börjar fundera på om jag verkligen inte trivdes bättre i min vintermörka (naturliga) hårfärg än i min numera lite överdrivna glättiga blonda. Kanske är det så att jag måste acceptera tidens tand och sälla mig till gråmusens tillvaro och låta de unga naturligt blonda få ha sin glanstid.

Nåväl, efter min 3,5 timmars sejour hos frisören firar alternativt tröstar jag mig på Blomsterpralinen genom att inhandla x antal "gran crus" från Valrhona och en "cacao e sale dolce", dvs choklad med salt som jag svor på för ett år sedan att jag aldrig skulle förlika mig med men men... se där man kan väl ändra sig?

Alltså åt fanders med dieten som ändå misslyckats kapitalt hittills för ytterligare en tid.

Det blev även liten blomma plus jordgubbstryffel till far födelsedagen till ära, tillika Valhronas kakaopulver, det som jag egentligen gick dit för.

För så här är det (enligt mig) att ska man baka eller bara dricka varmchoklad så ska man låta bli ögon-kakaon för det smaker rent av..ja inte bra.

Min princip är att bemödar man sig till stordåd som att baka en chokladkaka eller kärleksmums som jag gjorde häromdagen och alla de kalorierna man smackar i sig så är man banne mig värd det bästa och allt smakar så mycket bättre med kvalitetsråvaror...så gott folk Valhronas Cacao en poudre Gastronomie är det som gäller. Priset är kanske inte så kul, 95kr mot ca 20kr för ögon-kakao men just nu har Blomsterpralinen rea! 2st för 150kr så det var blev en halleluja moment. Nu kan jag verkligen slösa på kakaon. 

Inne på Blomsterpralinen blir jag påmind om genom överdådet av påskägg att det endast är lite drygt tre veckor kvar till påsk.
Jag tittar i min agenda och inser att det inte bara var den internationella kvinnodagen som stod på mars to-do-lista, det är en hel del som jag ska ta mig igenom innan det är dags att önska sig ett påskägg den 3 april.
I nämnd ordning, europeisk minnesdag för terrorismens offer, vårdagjämningen, min födelsedag, våffeldagen, vägjuridikutbildning, Rigmors begravning, the earth hour och omställning till sommartid.
Det känns som jag måste begrunda allt detta och noga förbereda mig mentalt för att orka med den hektiska tiden jag har framför mig.
Det är bara en sak som jag riktigt saknar på min to-do-lista för de kommande veckorna och det är en biljett till The Soul Train..någon som har en över?