Andligt?

Kunde bara inte motstå att fota min egen skugga.

Bra med en spårhund!

När man inte orkar trampa led själv är en pigg Wilma bra att ha till hands.

Här struttar strutsen!

Man tror ju knappt sina ögon men seing is believing som vi säger over there...

Den här strutsen stoppar i alla fall inte huvudet i sanden!

Varning för strutsen!

Vintervitt...

Ett vitt landskap mellan Adak och Racknäs

Det är fantastiskt vackert Lappland just nu även om man inte kan göra speciellt mycket utomhus utom att njuta av den fina naturen. Vädert är strålande sol men temperaturen pendlar mellan -15 och -26 så känns bitvis isande kallt.

Trädgården i vitt..

Bastun och huset i bakgrunden

Mera vitt landskap i sol

Brrr...

Inte alla vill byta däck när det är -15 grader ute, men här är en.

Vitt, vitt, vitt...

På vägen till Adak

Slagnäs heter vår närmaste by här uppe i norraste Västerbotten. En by som praktiskt taget inte är mer än en korsning och är man inte riktigt koncentrerad har man kört igenom Slagnäs utan att ha uppfattat att man ens varit i där. Slagnäs ligger i Norrbotten men vi bor i Västerbotten . Krångligt, tycker jag ibland. Det är nämligen så att vi bor 1 km från länsgränsen och så fort vi ska någonstans så passerar vi länsgränsen ett par gånger. Sorsele ligger 37km in i Västerbotten, Arvidsjaur ligger 50km in i Norrbotten. Vi bor mitt där emellan, mitt i ingenting men vidunderligt vackert vid Skellefteälv.
Förra helgen snöade det nästan 1 meter så det är inte så svårt att föreställa sig hur det ser ut här. Allt och då menar jag verkligen allt är inbäddad i fluffig bomull. Gillar man vitt i inredningen är naturen här just nu en god inspiratör. Det är jättefint, ja otroligt vackert men inte speciellt utflyktsvänligt. Det går bara inte ta sig fram i 1 meter pudersnö hur mycket man än försöker.
När vi anlände till huset sent på kvällen i måndags fick vi en chock. Vi möttes vi av en mans hög vägg till snövall. Till huset fick vi vada upp till bröstet i pudersnö. Det tog sin lilla tid att skotta en gång så att vi kunde ta in våra saker, tur det var lös snö. Annars vet jag inte vad jag hade gjort, vänt och åkt söderut igen.
Nu tar vi oss fram mellan huset och bastun och bilen i grävda gångar som små möss i labyrinter. Det funkar riktigt bra. Snön i gångarna packas snabbt ihop i26 gradiga kylan..

Lasse i en av våra "gångar"

Här skottas släpkärran fram i -15 grader

Messias kom med snöplogen

Som vi kämpade bara för att skotta fram till huset. Att skotta plats för bilen fick oss att tappa modet helt.

Så helt plötsligt kommer han, räddaren i nöden med väghyveln. Två minuter senare har vi plats för bilen och släpkärran är framskottad.

This is not America...

...nej det här är Eskilstuna!

Bro från Gamla stan till centrum, Smörparken till höger, Fors kyrka i bakgrunden

Vissa dagar funderar jag över mitt liv i min gamla hemstad, staden där jag växte upp, ung, frustrerad och obekväm, staden som var så trång och som gjorde mig arg för att den inte gav möjligheter för min ungdom och energi, staden som jag övergav för många år sen och lovade att aldrig mer återvända till.
Vissa dagar när jag tänker på det, känner mig lite som en återvändande förärare som de där två unga männen i The Falcon and the Snowman. De som var unga och fulla av idealism och kraft men blev desillusionerade och förrådde sitt hemland, de sålde statshemligheter till Sovjet. Allt för att de inte kunde se att livet inte är svart och vit och att man ibland måste skära i kurvor för att få till det. De som hamnade i en virvelvind och till slut gick det bara inte längre, de ville tillbaka, ångra allt och bli förlåtna. De blev naturligtvis arresterade och satta fängelse som landsförädare. Förmodligen på Guantanamo för detta var en verklig historia.

Blossom fails to bloom
This season
Promise not to stare
Too long
For this is not the miracle

There was a time
A storm that blew so pure
For this could be the biggest sky
And I could have
The faintest idea
Några strofer ur "This Is Not America", melodi ur filmen ovan av David Bowie

Min historia är kanske inte så våldsam men känslan finns där. För tillbaka till staden kom jag, en återvändare!
Det efter alla hårda ord som jag har yttrat ska jag nu ångra allt och be om förlåtelse och hoppas på att inte blir arresterad för att jag tyckt så illa om Eskilstuna.
För att vara helt ärlig, faktum är att det med mitt sätt att se inte har hänt speciellt mycket med stan under de 23 åren jag varit borta, snarare tvärtom.

Det har säkert satsats stora medel på utveckling men politikerna i denna stad och jag är nog inte av samma åsikt.

Gamla hus som jag ser har inte rustats, nya hus trängs i centrum som delvis känns förfallet. Vem i hela friden vill bo i ett dyrt ghetto mitt i stan? Centrum har på något sätt förslumats och pizzeriorna och snabbmatsställena har blivit ännu fler. De gamla lever dessutom kvar sedan minst 25år, som kebabbaren bakom gamla Sandbergs bokhandel som numer är Bokia. Vi brukade alltid hamna hungriga i jättekön till kebaben efter en partykväll på Oliver Twist.

Sedan den här rondellsjukan! Många korsningar i centrum och omnejd har förvandlats till irriterande trånga mini-rondeller! Varför?
Sveriges sämsta köpcenter Tuna Park byggdes upp bredvid gamla OBS. Riktigt stort, men vad trista affärer! Tom H&Ms utbud och category management på Tuna Park suger, lika så planering av parkeringsplatsen är helt kass.
Denna verkstadsindustri stad har helt enkelt förfulats och gjorts ogästvänligt i mina ögon.

Min kloka Lasse säger dock att det kommer att bli finare till sommaren, när jag ser alla blommor som staden planterar ut.
Men med de anpassningssvårigheter jag tampas med har jag hittills haft en jobbig relation med min gamla uppväxtstad.

Men sakta sakta märker jag att jag faktiskt börjar se staden från andra vinklar. Inte längre som en trotsig tonåring utan på något sätt mer balanserat.

Jag plockar guldkorn där jag kan hitta dem och känner en mildare vind ta tag i mig. Vissa dagar kan jag tom känna att en dag kommer vi kanske att bli sams igen, Eskilstuna och jag!

Lunch på Nya Gästis häromdagen!

Lika goda kålsupare!

Vid Israelmanifestationen i Malmö idag fick Skånepolisen en hälsning...

Foto: Sydsvenskan.se

Bland motdemonstranterna syntes många Palestina-flaggor och ett plaket med texten "Tack för senast - grisajävlar".

Nu blommar hjärtat...

Anemoner i djupaste rött, så stora att de kan få vem som helst att flämta!

Fy hundan för Stockholmsväder! Snöregn och rusk denna fredag eftermiddag, det riktigt piskar i ansiktet. Detta väder som kan få den mest optimistiske att tappa humöret.

Efter att ha klarat av ärendena och ätit lunch skulle jag köpa en liten bukett med till min väninna. Där mitt på Östermalmstorg stod endast ett ensamt tält och huttrade. Blomsterhandlaren på torget brukar inte ge sig i första taget även om vädret i dag är mer än ogästvänligt. Att han fanns där just idag är vi speciellt glada för.
Vi kliver in bakom plasten och in i ljuset och möts av…

...ja se själva…

Ljuvliga pioner! Man faller handlöst!

Pioner! Så här års? De var beställda till ett bröllop, resterande blommor gick till torghandeln. Fantastiskt tyckte jag så att andra också kan få njuta av dem även om de inte var billiga precis. Vi var några som bara inte kunde låta bli att sniffa in i dessa ljuvligheter. Vilken doft....drömlik!

Dessa bedårande ranunklar får hjärtat att fullkomligt att sjunga!

Ranuklar i alla färger, röda organga, gula, vita. Jag föll för en romantiskt rosa ranunkelbukett till min väninna.

Snopet och överraskande kom buketten med tillbaka hem. Det visade sig att min väninnas salong var stängd denna dag, ingen där och jag kunde inte lämna över buketten.

Nåja...nu är jag inte så ledsen längre men min väninna kommer nog bli desto ledsnare när hon ser vad hon missade. Jag hoppas dock kunna få göra repris på detta.

Den rosa ranunkelbuketten!

Dancing girls

av Göran Hausenkamp

Den här fantastiska oljan hängde bakom projektorduken. Synd på ett sådant fint verk. Nu hänger den precis till höger om mig, hihi!

Rulltårta och tomater...

Ibland kan man bara inte låta bli att se saker i saker...

Igår lade vi ut djurmat och det bara blev så här...

....och en tomat tog ett skutt i snön

Till sist öste vi drömmar på hög!

Fotnot: Vanligtvis lägger vi bara ut bröd, grönsaker och frukt för att inte skada djurens hälsa! Dessa sötsaker var försvinnande lite i mängden.

Djurliv...

Kelly på spaning ute i fält!

Hundar och katt "Vi sitter alla i samma båt"

Wilmas långa väntan på husse!

Survival of the fittest...

Ett slagord myntat av britten Herbert Spencer, redaktör på The Economist på 1850talet, men som alla vet förknippas med Darwins evolutionslära. Men ”De bäst anpassades överlevnad” är väl kanske att dra det ett snäpp lite för långt just på mig här.
Jag borde nog lägga fram det så här istället: Outfitted for survival! För det är det som är syftet med min överlevnadsdräkt inköpt igår.
Den här ska jag ta med till fjällvärldens äventyr nästa vecka! Nu är det bara skotern som fattas. Hoppas på att hitta en passande i Norrland.

Första gången i stan?

Ur TV4s program SemsterSvenskar.

Den här är ju bara för dråplig för att missas.
Ja, jag vet ju inte riktigt vad jag skulle ha sagt...öh minimun allmänbildning?

Någon gång är det ju första gången för oss alla och är man blond och från landet så...

Frukostgästen..

Denna stora och ståtliga rådjursbock med begynnade horn, (svårt att se i bild) har vi numer med oss vid frukosten varje dag!
Han mumsar glatt i sig av tulpanerna som vi njutit av inomhus samt andra salladsblad och limpor som Lasse lägger ut för djuren. Idag hade han sällskap av ett gäng koltrastar som tyvärr flydde upp i träden så fort jag plockade fram kameran.

Äventyr på hög höjd!

För några månader sen läste jag ett reportage om takvandring i Stockholm. Sen dess har jag spanat efter det.
Under min jakt efter upplevelsepresenter på nätet hittade jag takvandringen av en händelse.
Om man inte vill kliva upp i en luftballong och riskera att störta och dö, vilket jag nästan har gjort. Mja kanske lite överdrivet, det var en lätt krock in i ett hönshus med påföljden -arg bonde, men i alla fall så kan man safea och kliva upp 43m på tak på berömda hus med en takguide.
Det verkar som ett jättehäftigt äventyr att drömma om i vinterkylan. Priset dör man heller inte av.

Det finns dock några krav! Har man stark höjdrädsla så kanske man inte ska ge sig upp, lika så får man väga max 120kg!
Jag undrar? Är det för att i fall man snubblar så riskerar man att dra med sig alla i fallet? Man är ju bunden i varandra.
Kanske bäst att börja banta redan nu så att man är fit för takvandring till sommaren.
Sen måste man vara nykter och drogfri, hmm! Men om man är lite höjdrädd så kanske ett järn skulle göra susen!

BoxEperince har massor med härliga upplevelser! Kolla in!

Easy like a Sunday morning...

En fullbordad söndag morgon är att få sova ut, slippa stressa ut på långpromenad i råkylan , äta vad man vill till frukost, hur länge som helst. Läsa tidningen, fylla på kaffet/tet och glo på helgens repriser.
I dag gjorde vi det!

Vi såg finalen av körslaget igen. Lasse som hade varit ute kvällen innan hade inte sett det. Jag måste hur töntigt det än låter säga att jag lät tårarna falla för andra gången när team Hanna framförde Nesum Dorma. Så bra det lät, hur proffsigt som helst i mina amatör öron.
Så glad att Hanna vann men det hade ju inte spelat någon roll viket lag som vann för det var ju själva showen som sådan som var trevlig att titta på inte tävlingsmomentet.
Tror kanske inte heller att detta folkiga program drevs av tävlingsnerven. De deltagande verkade mest nöjda med att få medverka, sjunga och synas i TV och få njuta av de av Andy Warhol myntade berömda "15 minutes of fame", referande till den flyktigheten i kändisskapet och den fokus media ger innan den passerar och går vidare till nästa objekt.
Alla inblandade verkade himla glada iallafall, även de som inte vann och även jag.

Jag passade även på att kika in gulliga mulliga Morgan Allings fantastiska slowfox i Let's Dance. Han verkar så glad och tacksam över allt och det förtjänar han verkligen med det jobb han lägger ner på dansträningen. De gör de alla andra också förresten. Blir bara så förfärad över allt som händer, skador som drabbar de deltagande. De är ju bara 30 något år. Skrämmande!

Läste för inte så länge sen att vi är den första generationen som kommer att dö yngre än våra föräldrar. Ja, med det som händer i detta program, hjärtinfarkt och hjärnblödning förstår man att det är mer vanligt än vi fattar. Det är ju inte att stuka en fot precis.

Det finns så många som har åsikter om den här typen av program, som superseriösa nyhetsankaret för ekonomi på TV4 Rafaela Lindqvist. Hon skäms över sin kanal som sänder förnedrings tv som Körslaget och Let´s Dance. Hon skulle aldrig låta sin dotter se på sådant. Har hon aldrig hört talas om Big Brother eller Paradise Island eller vad det hette? Det skäms jag för. Stackars hennes dotter som måste växa upp till ekonominyheterna!

Hur som, det var en himla härlig och lätt söndag morgon!
Mera sådana dagar!

Lasse försjunken i morgontidnigen

Wilma och Kelly passar på att mysa på fällen

Lördageftermiddag i stan...

Maffiga maränger!

Vad gör man när man är solo i stan en lördag eftermiddag? Lunchen på Ulla Winblad har nått sitt slut. Moloken över att tiden gick så snabbt men mätt o glad av den goda maten pallrar man sig därifrån?
Jo man går med sin väninna på Saturnus, hi di ho!
Alla som frekventerar Saturnus vet precis vad det handlar om när det är dags att på Saturnus. Saturnus är nämligen inte ett fik vilket som helst. Vi upptäckte Saturnus redan way back 97-98 då det liksom tog form och blev vad det blev, kultigt! När det inte var liiiika stylat som nu men tillräckligt för att locka oss medvetna och kräsna stadsbor. Vi flyttade helt utan ett ord från Kjellsons en bit bort på Birger Jarlsgatan till Saturnus alldeles i början av Eriksbergsgatan och har inte flyttat därifrån sen dess.
Saturnus är fikeriets fikeri! Där frossar man i bakverk och megalatte och megachoko. Man äter naturligtvis lika gott men det är för Saturnusbullen som man går dit. Fast det är sällan som jag tar den. Den ser trevligare ut än den smakar. Men den är stoooor, som en halv fotboll ungefär. Fyra delar lugnt på en.

Men det är inte bara bakverken som är härliga på Saturnus utan också miljön. Det är som att åka utomlands ett par timmar. Något mellan en fransk patisserie och en saga av Elsa Beskow. Man bara väntar på att Tant Grön och Farbror Blå snart kliver in. Golvet är av mosaik, tavlorna på franska, servitörerna i vita skjortor med svarta förkläden och disken dignar av bakverk. Alla går dit, unga som gamla, killgäng, tjejgäng, barnvagnsgäng, tanter och farbröder. Det är det som är så kul. Fast det är mest de i 20 något som sitter där.

Det är nästan alltid fullt så man får förbereda sig att vänta om man inte är rutinerad nog och vet när sittningsbytena sker. Det är en konst i sig, ungefär som att leta parkeringsplats på Östermalm, man måste komma innan kl 8.30 och mellan 17 och 18 för att ha en ärlig chans däremellan är det kört. Hur det är på Saturnus en lördag har jag ingen aning om men vi hade sinkadus denna gång.
Vi fick bästa bordet, längst bort i lokalen vid fönstret. Sen var det bara att bänka sig med jättelatten och cheese-caken. Smaskens!

Allways look on the bright side of life..

Det är tur att det finns de som kan se saker från den ljusa sidan och med humors hjälp räddar oss vanliga från begå allvarliga illgärningar mot vår nästa...

Appropå hon som fick sig själv inlagd på psykakuten som ett konstnärligtprojekt....

Dagens Berglin i SvD

Vinter i Trouville...

Kniphalsen och Korsö från min sida av Trouville

Det är sällan dagarna är så stilla i Sandhamn som nu. Inte en vindpust, inte en krusning, sjön låg helt spegelblank. Det enda som störde stillheten var lotsbåten som ilade ut med lotsen till ett container-fartyg ute vid Revengen. De flesta Sandhamnsbor verkade också ha flytt ön just denna dag eller så stannade man helt enkelt inne. På värdshuset satt endast 2 gäster den ena var Kurre och den andra var en kille från Sands hotell. På Seglarn var det lika tomt, endast fyra gäster och vi ”vanliga” som åt lunch. Men för att vara helt egoistisk så sådana dagar jag njuter mest av ön.

Hala vinterklippor vid kniphalsen

Min röda stugby i Trouville, Strömmingen, Rödingen och Glada Laxen

Simlebagaren i E-tuna...

Jag åt min första semla idag! Usch jag som brukar hålla på semeltraditionen, dels för att inte hinna föräta mig på alltför dåliga semlor och dels för att inte hinna få i mig alltför många överhuvudtaget.
I år fungerade det alltså inte riktigt som jag tänkt. Råkade visst yttra något om att en semla vore gott när vi proppmätta efter lunchen gjorde en tur till bokhandeln och passerade ett café. Tyckte kanske det var safe med sådant uttalande när man omöjligen skulle kunna njuta av en semla. Men den gode Lasse är inte den som inte lyssnar på en kvinna.
När han så var klar med dagens bestyr styrde han således kosan direkt till Janelings konditori för att uppfylla sin kvinnas önskan.
Å simsalabim stod där så trinda semlor och bjöd ut sig på köksbänken!

Jag som kommer från Finland för oss är en semla en helt vanlig fralla som man äter till frukost Den svenska semlan kallar vi helt enkelt för fastlagsbullen. I Sverige svänger man med benämningar som fettisdagsbullen, hetvägg andra saker som gräddbulle mm.
Men inte många äter sin semla på fettisdagen eller som hetvägg för delen nuförtiden.
Hetväggen kommer från tyskland, en bulle som bakades i form av kors/ kilar och åts i varm mjölk utan grädde och mandelmassa då. Rätt äckligt faktikst om man tänker på den uppblötade bullen och vispade grädden med varm mjölk. Inte riktigt som tyskarna åt den kanske.
På 1500 talet fanns i Köpenhamn speciella simlebagare och namnet semla kommer förmodligen ursprungligen av brödet som bakades av det finaste vetemjölet, simila eller så av ordet semlja som betyder jord eller klot. Ingen vet hundraprocentigt att det är så men det låter bra. Det är väl bara att välja vilken teori man vill följa.
I Ture Sventons värld heter bullen kort och gott temla och inhandlas på Rotas Konditori:
"Stora, lagom bruna och med mycket grädde, som pöste över åt alla håll..."

Att man kan äta ihjäl sig på semlor vet vi däremot med säkerhet. Kung Adolf Fredrik avslutade en häftig måltid med en hetvägg och dog. Skalden Johan Gabriel Oxenstierna som var med skrev i sin dagbok att "det är ej att omkomma på det mest lysande sätt utan att dö en probstdöd." Alltså att äta så mycket som prostar ansågs göra, kort sagt äta ihjäl sig.
Allt detta har jag läst i DN så det måste vara sant.

Det tvistas varje år om vem som gör den godaste semlan. Tösse på Karlavägen, Delselius i Gustavsberg, Riddarbageriet, Kringlan på Götgatan, Thelins eller Lindquists på Odengatan som en vän ville ha med på listan. Jag har hittills inte tyckt att någon har fyllt förväntningarna upp till summan som en semla kostar i Sthlm, +/-30 kr!
Men idag har det alltså hänt!
Utan några som helst förväntningar att fylla varken på semlan eller priset fick jag den största semelupplevelsen ever hittills. Perfekt mjuk bulle, med perfekt mild smak, perfekt avskuren topp, alltså inget sådant fjantigt designat tunt trekantslock som man får betala 5kr extra för. Hemmagjord mandelmassa, inte för söt och med tuggmotstånd och små små mandelbitar i och till sist tillräckligt mycket medelfast äkta grädde. Det bästa till sist när jag himlat med ögonen så att de nästan rullat ur hålorna kom priset, endast 19kr!!
So look no further och vallfärda till Janelings i Eskilstuna för Sveriges genom tiderna godaste semla.
Jag själv har ju oturen att finnas på plats alltför ofta.

Soffmåndag...

Nu börjar jag känna igen själv igen, tung i huvudet och den där gråbleka nyansen i ansiktet går inte att ta miste på. Stockholmsvädret är sig också likt igen småregn och några plusgrader,
Det är så typiskt i den senare delen av januari precis innan februari ljuset börjar luckra upp det kompakta vintermörkret och man sakta börjar hoppas på de där gnistrande vinterdagarna i februari när solen är så stark att man måste ha solglasögon. Många säger att februari är den värsta månaden men det tycker inte jag. För det första är månaden så kort och sen har dagarna hunnit bli så pass långa att man orkar hålla energin uppe längre än till 15.00 och slipper de där tomma timmarna innan det är dags att bänka sig i TV soffan som startar med nyheterna. Nyheter som man visserligen hört redan x-antal gånger under dagen. Det är lustigt att man ändå tvångsmässigt tittar på samma nyheter som redan lästes upp under morgonen och sedan upprepades i radion varje timme under dagen, nyheter som man också läst i SvD. Det kan ju ha hänt något nytt, man vet aldrig.

Detta gjorde vi idag, bänkade oss för en trevlig stund framför TVn. Dagens stora nyheter var om Hamas som utropat sig till vinnare i Gaza. Hamas kallar sig för fågel Fenix som reser sig ur askan, men i verkligheten vågar de inte ens titta ut utan håller sig gömda. Människorättsorganisationer i både Palestina och Israel, samt Amnesty och HRW har jobbat hårt att ta fram bevis på krigsförbrytelser och kräver att en prövning av Gazakriget görs i en internationell domstol. Kritiken riktas mot både Hamas och Israel. Men det är högst osannolikt att detta kommer att ske pga vetomakten i FN:s säkerhetsråd och att Israel inte är med i Internationella Brottsmåldomstolen. Så de Israeliska ledare som gjort sig skyldiga till att de civila som tagit skydd i FN:s skolor dödades, när sjukhus bombades och när barn smälte till döds av vit fosfor kommer att gå fria. Likaså de Hamas ledare som lät sätta upp militära uppställningar bland sin civilbefolkning och sen låtit dem bli beskjutna och dödas utan att blinka. Det är ohyggligt!

Den andra nyheten om hur puckade människor är stod en svensk ung kvinnlig konstnär i Stockholm för. Hon lät sig forslas av polisen in till psykakuten på St Göran under förespeglingar om att hon ville ta livet av sig. På psykakuten spottade och bet hon personalen samt skrämde de andra patienterna för att till sist bli neddrogade och somna. Dagen efter när hon vaknat ur medicineringen förklarade hon att detta var ett konstnärligt projekt!? VA???

För att hon ska få utöva sitt konstnärskap betalar vi andra våra surt förvärvade slantar i skatt. Chefen för psykakuten frågade i sin förtvivlan hur man har mage att utnyttja den redan hårt ansträngda vårdbudgeten med att ta upp resurser och utsätta personal. Det kan jag ju bara tyda på att man verkligen är hjärndöd! Bra sagt! Var går gränsen mellan konst och galenskap frågar jag rakt ut?Jag har bara att säga, hänsynslöst och oförskämt! Hon borde tvångsintas på riktigt.

Det blev en soffmåndag då jag tappade hoppet för mänskligheten … önskar mig nu en bättre sofftisdag och går och lägger mig!

Familjen i TV soffan!

Me myself and I

Har läst en hel del bloggar och sett att många berättar om vad det gör om dagarna, man får även ta del av tankegångarna men få ger raka svar på vilka de egentligen är för att inte tala om dem som är helt anonyma.

Jag med den största kantarellen jag någonsin sett

Så här är min levnadsbeskrivning!

Favoritdryck: Har flera så i prioritetsordning: Champagne, champagne, vanligt kranvatten, rödtjut, Cosmopolitan och citrus-shots.

Favoritdoft: Har två, Hypnose, Lancome, Blue, Ralph Lauren

Favoritsmink: i.d Bare Escentuals och Bare Minerals. Är true believer sedan fyra år.

Last: Har ingen, helt lastfri. Skojade ba!, Inbiten shopaholic! Stövlar, har några!

Arbetshandskar, har massor för olika tillfällen, kan inte tänka mig att gå ut på gården utan ett par, hatar att få stickor i fingrarna eller något kladd.

Spel: Ja Barry Hoj är kul någon gång..och kunskapspelet TP och strategispelet Carrcasonne och så Triss ibland.

Grät sist: I går i sorg och glädje!

Skällde ut senast: Brukar inte skälla ut folk men kan ibland läxa upp någon på en supportavdelning, typ bredbandsupport. Sist jag läxade upp någon var en 3 försäljare som ville att jag skulle köpa ett nytt abonnemang. Jag förklarade att jag hade två 3 abonnemang som jag ville bli av med.

Det galnaste jag gjort: Det är mycket genom åren, inget planerat och det kommer snabbt och oväntat. Om jag ska nämna en sak så är de när jag eggade en taxichaffis 2001 att köra tvärsöver Östermalmstorg, för det var snabbaste vägen.

Nojor: Bränder, bränder och bränder! Kan vakna av att jag tror det brinner. Känslig för lukter och flottiga stekpannor och kastruller. Vet inte varför men får kväljningar av det.

Dold kunskap: Kan känna nyansskillnader på ”röklukt”

Relation till internet: Den goda Ma sa i går i TV att om hon skulle behöva välja mellan internet och sex skulle hon välja internet. Ja, jag älskar internet men inte med! Jag föddes inte i dataåldern men växte upp i och skolades in i den redan under första ring på gymnasiet. I skolan frågade en kamrat vad jag ville bli när jag blev stor. Jag pekade på en grön förpackning MS Basic för persondatorer och sa. –Jag vill bli programmerare och sen ska jag jobba på det där företaget. Försynen gjorde att det blev båda, inte jag!

Favoritresmål: Av alla ställen som jag besökt, blev jag mest hänförd över Grand Canyon, men dit jag åker allra helst är nog Thailand har varit där 5-6ggr. Gillar naturen, maten och vänligheten där. Deras politik och korruption är dock förkastligt. Resmål jag drömmer om är Barriärrevet för dykning och en resa genom hela Afrika

Politisk färg: Inte partibunden, men jag har genom åren röstat på moderaterna och kristdemokraterna. Politiskt intresserad, hänger med något så när. Att ta reda på så mycket fakta att man kan bilda sig en åsikt och ta ställning i viktiga frågor som berör mig och många tycker jag är viktigt annars kan man inte påverka. Att rösta tycker jag är en medborgarplikt.

Tissel & tassel merit: Ätit lunch med Tony Blair i London och middag med James Bond/Pierce Brosnan på Bora Bora. Pierce Brosnan är en otroligt trevlig och ödmjuk person.

Vad hänger på väggarna hemma: Faktiskt ingenting. Har inte fått upp någon konst efter renoveringen. Men jag har en underbar olja av Katarina Hård som heter Pegasus.

Senast lästa bok: Nu vill jag sjunga dig milda sånger, Linda Olsson. Nu; Flyga Drake, Khaled Hosseini men mest blir det böcker i det icke skönlitterära facket. Senast; Den hemlige kocken, Mats-Eric Nilsson.

TV: Nyheterna och Kobra och en hel del på SVT. Sen program på någon av de där dokumentärkanalerna. Sist ett program som berörde var om bergklättring på Mont Everest. Följer inga serier för alla tappar snart stinget och blir så trista, sen avskyr jag att man aldrig kommer till ett slut. Såg dock de sista 10 avsnitten på en serie som jag missat i 7 säsonger. The Shield, som var mer än megabra. Men tittar också på Let's Dance, Körslaget och Melodifestivalen, hua så tantigt!

I dessa tuffa tider..

När de ekonmiska knytnävslagen smäller rakt i moder Sveas ansikte en efter en och sveriges medborgare står skräckslagna och beskådar misshandeln utan att kunna rädda henne är det skönt att galghumorn rycker oss ur paralyseringen, om än bara för en stund!

Fick detta mail från Karin som fick mig att skratta....

I rådande ekonomiska DOWNTURN ser vi tyvärr ingen annan utväg än att varsla André.