fredag 30 september 2011

Sista veckan i september

Det är knappt man tror det är sant.
Det är strålande sol nästan hela veckan och mot slutet av veckan
stiger temperaturen till över 20 grader. Vi hade 23 grader i Sörmland
i går.
Jag kan inget annat än skatta mig lycklig som vid mina år lärt mig
livsläxan att ta till vara på varje stund, förvalta tiden väl och
njuta av det som är givet oss gratis.
Nu menar jag inte att man måste kliva upp i gryningen bara för att
hinna vara ute en stund ej heller orkat jag lyssana på argument som
'du har det bra som har möjlighet till att vara ute, en annan kan ju
inte bara ta ledigt'
Det tycker jag är snicksnack som jag har hört till leda.
Det är livsinställning det handlar om! Det sitter i huvudet, för de
flesta kan ta sig några minuter och sätta sig vid en husknut om inget
annat bjuds och bara vara.
Jag har visserligen klivit upp innan gryningen, kl 5 en dag denna
vecka, inte för att specifikt njuta men för att hinna med första
morgonbåten från Sandhamn. Att det sedan bjöds på överjordisk
soluppgång med en apelsingul sol syns tyvärr inte på bilden men
bilden är vacker nog för att delas.
Vidare har jag tillbringat två luncher denna vecka på Rosendahls
Trädgårdar på Djurgården. Har man inte tid som jag en av dagarna
att promenera tar man spårvagnen ut till Djurgården, det tar 5 min.
Att sitta i äppelträdgården och äta, fika och jobba samtidigt som
man har gott sällskap av en god vän och hundar, det är toppen. Vad
ska man med ett kontor till?
Hösten på Strandvägen i hjärtat av Stockholm är också något som
jag alltid följer. Man kan tycka att det är lätt att bli hemmablind
när man som jag traskat där ett par gånger om dagen i 12 år, sen
jag skaffade hund. Men hemmabilnd blir jag inte för jag tycker det är
så vackert där i allén trots avgaserna.
Sen får jag ju kompensation för avgaserna med den härliga
trollskogen precis utanför tomtgränsen i Sörmland, den sista bilden.
Man kan tro av bilderna att jag inte gör annat än är ute och traskar
men emellan bilderna har jag en hel massa nedlagda timmar med att
utreda ärenden av adminstrativ art som kräver en dator och telefon.
Så visst hinner man vara ute nu när september är varmare än i
mannaminne, kan jag kan alla andra också:)

tisdag 20 september 2011

Guldgult!

Det blev en svamphelg av stora mått, den gågna helgen. På alla våra
ställen blev jack-pott i svamp.
I lördags var det dags för den gula kantarellen.
Egentligen hade vi inte tid att åka ut i lördags för vi hade
alldeles för många höstbestyr i trädgården att ta hand om, plocka
ner solfångarna till poolen, klippa gräsmatta, såga träd, rensa
mossa, tvätta mm. Men det fick vänta för vädret var helt underbart
och det var synd att missa en fin höstdag i skogen. Vi rationaliserade
till och med lördagsmenyn med färre tillbehör än vi först tänkt
oss.
Men vad gjorde väl det när naturen bjöd vackra på så här vackra
stilleben, ja ända tills de hamnade i våra korgar:)

Jag lyckades även för andra gången i mitt liv, faktiskt i samma skog
hitta den största kantarellen jag någonsin sett! Har jag tur eller
har jag tur var det enda jag kunde utbrista!
Den del av skogen mitt i hjärta av Sörmland som vi håller som våra
svampmarker är nog speciellt gynnsam för den gula kantarellen för
där hittar man riktigt stora kantareller.
Men för all del, även en hel del trattkantareller.
För övrigt ser det ut att blir ett grymt år för trattisar i år
också.
Förra året var ett gott år för trattisar men vi hann inte ut en
enda gång förra hösten innan snön kom.
I år ska det nog bli bättre med det, för jag har hittat trattisar
på vår skogstomt också, bland de gula:)

lördag 17 september 2011

Svamplycka

Ibland slår naturen en med häpnad!
Inte nog med den svarta trumpetsvampen, vi bjöds även på en annan
helt osannolik svampbuffé i naturen och det på en och samma dag!
Lite rusiga av den enorma svart trumpetsvampfynden, tänkte vi att
kanske finns den rödgula trumpesvampen där också och det gjorde den!

fredag 16 september 2011

Det här måste jag trumpeta ut!

Idag gick vi ut i skogen för att se om den svarta trumpetsvampen hade
vågat titta fram och gissa om vi blev glatt överraskade, det var
fullt med trumpeter överallt om än snyggt kamoflerade.
Den varma sommaren och det ymniga regnet har varit speciellt gynnsamt
för alla svampar i år, i alla fall om man bor i Sörmland.
Några veckor sedan sade svampexperterna att kantarellen har lyst med
sin frånvaro i Stockholmstrakten, men det kanske har ändrats nu efter
Katias framfart.
Vi är i Sörmland och överrumplades av ståtliga svarta trumpeter och
fyllde vår korg alltför snabbt. Jag grämer mig att vi bara tog en
korg med oss.

På en plätt på ungefär 25kvm plockade vi korgen full på ca 10 min.

PS. Det fanns även gul kantarell och trattkantarell att hitta.

Sagavägen

När man åker nästan 90 mil på en dag gäller det rasta på de
rätta ställena. Men hur hittar man dem?
Det är ju förstås inte helt enkelt om man aldrig har åkt just den
vägen förrut.
Vi satt i bilen idag och pratade om hur många det är vi känner som
aldrig varit norr om Borlänge?
Det var förvånadsvärt många. Men de flesta har ändå en eller
flera åsikter om Norrland, som om hur lustigt alla pratar, hur
fåordiga norrlänningar är men mest av allt förekommer åsikten som
sammanfattas "mygghelvetet".
Det mesta är faktiskt fel utom att vissa norrländska dialekter inte
går att förstå. Man bara nickar och ler, för att fråga en gång
till är ingen mening, det blir inte lättare andra gången heller.

En annan sak, många av dem med åsikter om Norrland vet inte hur
fantastiskt vackert det är i hela norra Sverige.
Vi åker ofta Sagavägen upp och ner, den går i inlandet ända till
Norge och kallas Sagavägen för alla sagor och sägner som härör sig
från trakterna längs vägen.
Men för att komma tillbaka var man hittar de finaste rastplatserna?
Det är faktiskt inte så svårt längs Sagavägen för det är
förmodligen den vackraste rutten till och från Norrland så det är
bara att plocka något ställe, vilket som helst och man blir inte
besviken.

Vi har valt våra plaster som vi gärna återkommer till för att kunna
rasta hundarna, som den här mellan Vilhelmina och Åsele längs
Ångermanälven.
Här är vattnet ofta varmt under sommaren så det har hänt att
stannat och badat.

tisdag 13 september 2011

Änglar och syndare!

Det talas mycket om Katia idag och väderkartan visar ett enda stort
moln över hela Sverige. Visst kan man känna orkanresterna vina i
träden och regnet smattra i byar, stundom hårt men för mig spelar
inte Katia någon roll, det känns bara som en semesterdag att inte
kunna göra något nyttigt utomhus.

Jag tog en morgonpromenad tidigt och nu tänker jag inte gå ut mer
idag.
Jag skämmer bort mig själv med brasa, lite ljus och blommorna som jag
plockade på den regniga morgonpromenaden.
Jag skämmer även bort mig själv med min nya favoritkock på TV,
Nigel Slater. Nigel som inte lagar mat för nytta utan för nöje. Helt
i min stil!

Jag älskar Nigel Slater's Simple Suppers. Idag sänds ett avsnitt som
heter "Saints and Sinners", härligt!

Jag kan inte annat än hålla med Nigel, mat ska alltid smaka bra och
helst med lyxig känsla även om det är vanlig vardagsmat och ska man
lyxa till det ska göra det ordentligt, men hålla balansen i lyxen.

Idag efter promenaden äter jag en god grönsakssoppa till lunch och
lyxar till med Tart Tatin till dessert, en riktig höjdare i
äppelkakegenren.

måndag 12 september 2011

Monday morning breakfast!

Efter en okristligt tidig uppstigning 4.30, lommade jägarna hem igen i
gryningen med urladdade bössor efter att jaktstarten blivit uppskjuten
till förmiddagen på grund av hällregnet.

Gissa om de molokna jägarna efter en tupplur vaknade till kaffe och
generösa chockladcupcakes istället för en portion havregrynsgröt.
För att höja humöret är tryptofaner en riktigt "booster" och de kan
intas i lite olika former.
Man behöver alltså inte enbart äta havregrynsgröt för att bli
glad, lite mörk choklad fungerar också.
Är man sen vuxen kan man liksom bestämma själv vad man vill äta
till frukost.
Men jag tror att jag om jag haft morgongriniga ungar idag hade jag nog
mutat dem med mumsiga choklamuffins också för att få igång
serotoninet i dem:)

Läs mer om tryptofan:
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tryptofan

och havregryn och dess halt av tryptofan om du prompt vill ha
havregrynsgröt till frukost:
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Havregryn

Hej höst!

Jag gick och funderade på att hösten inte hunnit så långt i år ens
här uppe i norr.
Vi brukar vara upp här samma tid varje år och nog tycker jag att
luften brukar kännas krispigare och färgerna vara intensivare än de
är detta året så här dags.
Ortsborna däremot tycker hösten kommit en bra bit på väg,
björkarna fäller sina blad som i skift, kan inte nog snart bli av med
sina löv trots att det inte varit någon frost att tala om än.

Kanske har det varit för torrt försöker jag men enligt utsago har
det regnat rejält under sommaren.

Så vad vet väl jag?
Vackert höstigt är det i alla fall och trots att det är varmt ännu
så säger jag, hej och välkommen kära höst!

söndag 11 september 2011

Ingen har glömt!

Den 11 september 2011 och hela dagen tillägnas 10 årsdagen efter det
hemska som förändrade världen. Minnen delas i media och ceremonier
från ground zero kablas ut och berör resten av världen djupt.
President Obama började sitt tal vid minnesmonumenten, de båda
vattenfallen, med att säga, God is our refuge and strength...
Det är mycket rörande alltihop och jag kan inte annat än svepas med
i känslorna av den dagen och allt som följde.
Först var svårt att förstå att det ofattbara hade hänt, sen
förtvivlan över vad som hade hänt, sen rädslan som sakta förbyttes
till ren skräck över att all vardagstrygghet nu var borta.
Jag kommer så väl i håg att jag trodde att Tredje världskriget hade
startat.

Sen dess har kriget i Afganistan härjat och ännu dör folk i dess
eviga krig och sökandet efter Alcaida anhängare inte att sluta
förrän den sista medlemmen är tagen.

Även om vi sett demokratiprocesserna göra genombrott i Egypten,
Tunisien och Libyen det sista året och man talar om en "arabisk vår"
så känns det ändå som det är långt kvar.

Men inga ansträngningar, inte ens infångande och dödandet av Osama
Bin Laden kommer att ge tillbaka den naiva oskuldfullhet som rådde i
lilla land före den 11 september 2001 för terrorn har slagit sina
klor i oss och skräck och fruktan drabbar oss när vi minst anar, som
mitt julhandeln på Drottningatan i fjol och nu sist i somras på
Utöya i Norge.
Vi kommer för evigt leva med en oro i magen som får oss att se över
axeln vart vi än går.

Jag tar en tur ut till stillheten i skogen denna dag och väl där ute
har jag svårt att förstå att något skrämmande kan hända i
världen, när det är så fridfullt och tyst som i den här skogen.
Det enda som skulle bringa mig ur fattning är ett möte med en björn
eller en varg. Men den enda jag träffar på under min promenad är en
vacker men arg ekorre, som väser åt mig att försvinna från hans
revir. Jag har inget emot att lämna hans område.

Vid ett kärr stannar jag klockan 14.46 och hedrar med en tyst minut de
medmänniskor som tvingades dö i skräck den där fruktansvärda dagen
11 september 2011.

lördag 10 september 2011

En sista hälsning från sommaren

Kunde bara inte låta bli att lägga ut även de här bilderna från
den första dagen på lågsäsongens början. Det var måndag den 15de
augusti och alla sommargäster hade åkt för tillfastlandet dagen
innan. Solen värmde gott men bryggorna gapade tomma, Trouvillestranden
var öde utom på en yogande man i sanden.
Jag tog en långpromenad med hundarnai den doftande ljungen och njöt
av alla färgerna naturen bjöd på.

Svampsafari

Förra året räckte inte tiden till för specilellt många
svampexkursioner även om skogarna dignade av läckerheter och
rapporterna från vänners fyndresor var många.
I år tycks däremot vindarna ha förlagt svampmycelet straxt utan för
min dörr för att på något underligt sätt bilda mykorrzhia med just
mig. För speciellt långa utflykter har vi varken hunnit med eller
gjort denna tidiga höst men svampfynd har det blivit. Direkt utanför
dörren gör jag de mest fantastiska fynd av gula kantareller.
Nu tror jag att man behöver ha tillgång till skog direkt utanför
dörren och det har jag.
På ön har man den gångna vintern vänt uppochned på jorden när man
grävt ned vatten och avloppsrör och det tillsammans med regn har
gynnat svamp tillväxten.
Man måste dock ha tålamod, en gul kantarell behöver ha en månad på
sig att växa till sig så plocka inte den för tidigt.
På tomten i Sörmland siktade jag de fina gula tidigt och tålamodet
gav utdelning för den stod i överdåd när jag tillslut härom
kvällen gjorde en tur i skogen.
Korgarna med svamp är dock från en utflykt en sen lördagkväll för
några veckor sen med Lasse och hans pappa, båda med fin näsa för
dessa fina gula:)

torsdag 8 september 2011

Dagar att minnas

När jag väl började bläddra bland fotona strömmade minnena
tillbaka och jag kände att jag inte kan sammanfatta sommaren utan att
inkludera åtminstone en dag på bryggan. Det vore fel mot ön och
framför allt Seglarhotellet som satsar så mycket på att roa oss.
Alla dessa fantastiska artister som kom kommer ut under bästa
semestertid och underhöll med god musik.
Gratis för gästerna men säkert kostsamt för hotellet. I år har vi
fått njuta av bl.a. Daniel Adams Ray, Erik Hassle, Blacknuss Allstar,
Erik Gadd, Swingfly, Uno Svenningsson och så klart ELDKVARN, här med
Plura på scen.
Wow vilken konsertsommar, värt hur mycket som helst.
Värsan har också bjudit till med heldags underhållning under flera
tillfällen. Underbara Inez och Per underhöll under soliga dagar både
lunch och middagsgäster och vi satt förstås bänkade. Sedan har det
varit både jazzkonserter i kapellet och underhållning i Bageriet.
Ovanpå det har after sail-banden avlöst varandra i ett pärlband
varje fre-lör. Det är ofta kul även om mina after sail besök varit
färre i år, man kan ju inte bara roa sig, måste ju vila också:)
Vissa av banden har inte bara förmågan att spela och sjunga bra men
även vara suveräna lekkedare som rycker tag i folk så hela bryggan
gungar.
Den enda besvikelsen var det förr så hyllade bandet Hoffmans Cirkus
som enligt min mening passerat sin expire date. Accorden kändes
tröttare och energin i låtarna rätt grötig och seg.
Men de verkliga artisterna på ön har mina vänner varit, vilka
sötnissar och vilka karaktärer, som nissen i Texasstyle. De har inte
bara roat sig själva utan även bjussat på sig själva och gjort
dagarna värda att minnas.
Specilellt denna sommar har en vän stått för mycket av
underhållningen. Hon som syns till hälften på bild, men är allt
annat än en halvfigur.

Jag känner mig verkligen priviligerad som fått uppleva allt detta
denna sommar.

Tack för den här sommaren!

Satt just och tittade på alla bilder som jag tagit under sommaren som
just varit. Eller borde jag kanske skriva sommaren som aldrig vill ta
slut för det tycks nästan som att varje gång man tänker nu är det
verkligen den sista somriga dagen så kommer det en till och en till
och en till!
Skönt har det i alla fall varit och många foton har det bli blivit.
Jag tänkte att jag skulle sammanfatta min sommar ungefär som barnen i
skolan får berätta historian om sin sommar för fröken när
höstterminen börjar.
Skolan förresten! Jag träffade min väninnas dotter i går när jag
besökte Saltis. Jag frågade väninnans dotter när skolan börjar,
hon tittade storögt på mig och sa, vi började för typ två veckor
sen!
Ja, ungefär så har min sommar varit! Lite tidsvill och så där lagom
frånvarande.

En annan väninna frågade mig om min sommar och jag sa att den varit
rätt arbetssam, inte mycket ledigt här inte!
Väninnan skrattade och sa, åååjojo... jag har nog sett alla dina
korslagda fötter-foton från hängmattan, däckstolen och stranden på
Facebook! Så försök inte!
Nä kanske är det så att livet ser olika ut beroende var man tittar
ifrån. För den som inte måste kliva upp till väckarklockans surr
6.30 varje morgon kanske arbete definieras annorlunda av den som måste
kliva upp med sin surrande hjälpreda.

Jaja, låt säga att jag har haft långledigt från min blogg,
semesterstängt i allafall, det kan jag gå med på, men nu är jag
tillbaka till mitt ordinarie jobb, att förmedla mitt liv i bilder:)
Av alla dryga två tusen bilder jag har tagit denna sommar funderade
jag påles vilka jag bäst skulle beskriva min sommar.
Ja inte blev det några korslagda fötterna i alla fall, för de visar
bara en viss stunds korta vilopauser, trevliga dock.
De fick bli de här, för denna sommar har kretsat mycket kring mitt
bord på altanen.
Det är kring det bordet som alla har samlats, alla sommarens gäster i
sol men också lite regn emellanåt och mycket kring blommorna på min
gård, de egentligen få blommorna som jag förärades med denna sommar.
Den hårda vintern och försommaren som jag var i Thailand och sen i
Norrland gjorde att mina 16 rosenbuskar kroknade helt av otillräcklig
omvårdnad.
Därför har jag under sommaren bestämt mig för att gräva upp hela
anläggningen, sen får jag se vad som kommer istället.
Sommaren har också kretsat mycket kring vänner och mat, många
vönner och mycket krogmat men även härligt överdådiga
grillmiddagar på altanen. Både sett till maträtterna och antalet
gäster, större tillställningar med 15-20 personer men även en och
annan enkel soppmiddag för två som då denna franska grönsakssoppa,
Soup au Pistou serverades.

Sommaren är den tid på året som jag till skillnad mot resten av
året inte är herre över mitt hus eller har kontroll över vad som
sker kring det.
Jag brukar säga att jag bara är en bricka i spelet, jag bestämmer
inte vilka som ska komma eller när eller hur många, folk gör som de
känner för och det är bara att hänga med så gott det går och
hoppas att det går bra:)
Min granne sa idag, när vi diskuterade en annan granne som till nästa
sommar tänkte sig att starta ett Bed&Breakfast på vår del av ön,
pah det har jag haft i 40år!

Ja precis så omdefinierar jag mig.
Så alltså, min B&B föreståndartillvaro har varvats med
blåbärplockning på tomten och syltkokning på dem, picknick på
stranden, picknick på klipporna, picknick i sanden, picknick i hamnen
och picknick på båt.
Ja ungefär så vill jag sammanfatta min sommar och återkommer med
fler bilder från den tidiga hösten snart!

Related Posts with Thumbnails